Bikolibri
| Bikolibri Status i världen: Nära hotad[1] | |
_adult_male_in_flight.jpg) | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Seglar- och kolibrifåglar Apodiformes |
| Familj | Kolibrier Trochilidae |
| Släkte | Mellisuga |
| Art | Bikolibri M. helenae |
| Vetenskapligt namn | |
| § Mellisuga helenae | |
| Auktor | Lembeye, 1850 |
| Utbredning | |
 | |
| Synonymer | |
| Helenakolibri | |
Bikolibri[2] (Mellisuga helenae), eller helenakolibri[3], är en kolibri av släktet Mellisuga. Arten lever på Kuba – på huvudön och på Isla de la Juventud[4] – och är en av femton kolibriarter som är endemiska för Västindien.[5] Den är med en vikt på två gram världens minsta fågel.[6][7]
Utseende[redigera | redigera wikitext]
Bikolibrin är 5–6 centimeter lång och har en vikt på omkring 1,8 till 2 gram, vilket gör den till världens minsta fågel. Vingbredden är 3,25 cm i genomsnitt. Hanen väger ungefär 1,95 g och honan 2,6 g.[3] Den beskrevs av den spanske naturhistorikern Juan Lembeye 1850. Hannen är något mindre än honan.
Bikolibrins kroppstemperatur är på dagen 40 °C (den högsta av alla fåglars), men bara 19 °C på natten, för att spara energi.[4]
Föda[redigera | redigera wikitext]
Bikolibrin besöker åtminstone tio olika blomväxter, varav nio är endemiska för Kuba. Växtarterna är måreväxten Hamelia patens, Chrysobalanus icaco inom familjen Chrysobalanaceae, malvaväxten Pavonia paludicola, olenaderväxten Forsteronia corymbosa, ärtväxten Lysiloma latisiliquum, passionsblommeväxten Turnera ulmifolia, slideväxten rosensky, verbenaväxten Clerodendrum aculeatum, Tournefortia hirsutissima inom familjen strävbladiga växter och vinväxten Cissus obovata.[5] Kolibrin äter även i viss utsträckning insekter och spindlar. En typisk dag äter bikolibrin ungefär motsvarande halva sin vikt.
Habitat och utbredning[redigera | redigera wikitext]
Bikolibrin är endemisk i Kubaarkipelagen, och är dokumenterad på huvudön och på Isla de la Juventud i Västindien.[8] På huvudön återfinns den huvudsakligen i mogote-områden, dvs. isolerade branta bergsområden, i Pinar del Río-provinsen på västra Kuba[9] och mera sparsamt vid Playa Larga i omgivningarna av träskmarkerna Ciénaga de Zapata.[10][5]
Arten har iakttagits på fler platser, men kan förväxlas med den andra arten i släktet Mellisuga[11], fekolibrin, Mellisuga minima. Uppgifter om förekomster på Jamaica, Haiti och i Dominikanska republiken i närheten av huvudstaden Santo Domingo möter därför stor skepsis bland ornitologer.[4]
Häckning[redigera | redigera wikitext]
Bikolibrins häckning sker i mars–juni. Arten lägger ett eller två ägg.[12] Boet byggs av spindelväv, bark och lavar av honan och blir ungefär 2,5 cm i diameter. Där lägger hon ägg som inte är större än en ärta. Honan ruvar äggen och föder upp ungarna själv.
Status[redigera | redigera wikitext]
Bikolibrin har ett rätt stort utbredningsområde, men beståndet tros vara litet. Den anses dessutom minska förhållandevis kraftigt i antal till följd av skogsavverkningar. IUCN listar den som nära hotad.[1]
Referenser[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b] BirdLife International 2012 Mellisuga helenae Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 7 januari 2014.
- ^ Sveriges ornitologiska förening (2016) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter Arkiverad 18 oktober 2014 hämtat från the Wayback Machine., läst 2016-02-10
- ^ [a b] ”Bikolibri” (på engelska). ne.se. Nationalencyklopedin. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/bikolibri. Läst 7 februari 2020.
- ^ [a b c] ”Bee Hummingbirds: The Smallest Living Birds” (på engelska). AvianWeb. http://www.avianweb.com/beehummingbirds.html. Läst 20 mars 2010.
- ^ [a b c] Bo Dalsgaard, Daniel W. Carstensen, Arturo Kirkconnell, Ana M. Martín González, Orestes Martínez García, Allan Timmermann, William J. Sutherland (2012). ”Floral traits of plants visited by the bee hummingbird (Mellisuga helenae)” (på engelska). Ornitologia Neotropical (The Neotropical Ornithological Society) 23 (1): sid. 143–149. https://sora.unm.edu/sites/default/files/ON%2023%281%29%20143-149.pdf. Läst 6 februari 2020.
- ^ Simon, Matt (10 juli 2015). ”Absurd Creature of the Week: The World's Tiniest Bird Weighs Less Than a Dime” (på engelska). Wired. https://www.wired.com/2015/07/absurd-creature-of-the-week-bee-hummingbird/. Läst 7 februari 2020.
- ^ Dalsgaard, B; Martín González, A. M.; Olesen, J. M.; Ollerton, J; Timmermann, A; Andersen, L. H.; Tossas, A. G. (2009). ”Plant-hummingbird interactions in the West Indies: Floral specialisation gradients associated with environment and hummingbird size” (på engelska). Oecologia 159 (4): sid. 757–766. doi:. PMID 19132403. https://www.researchgate.net/publication/23767160. Läst 7 februari 2020.
- ^ Adrienne Glick. ”Mellisuga helenae” (på engelska). Animal Diversity Web. http://animaldiversity.org/accounts/Mellisuga_helenae/. Läst 6 februari 2020.
- ^ Ibarra, Elena. "Bird Surveys In The Mogote Vegetational Complex In The Sierra Del Infierno, Pinar del Rio, Cuba, June 2000". El Pitirre: 7 engelska, hämtdatum 6 februari 2020
- ^ Garrido, O. H., & A. Kirkconnell (2000) (på engelska). Field guide to the birds of Cuba. Cornell University Press, New York
- ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2018) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2018 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2018-08-11
- ^ Martínez García, Orestes; Loraiza, Bacallao Mesa; Elio, Nieves Lorenzo (1998). ”Estudio preliminar de la conducta reproductiva de Mellisuga helenae (Aves, Apodiformes) en condiciones naturales” (på spanska). El Pitirre (vinter): sid. 102–106. https://eurekamag.com/research/038/567/038567451.php. Läst 5 februari 2020.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör bikolibri.
Wikispecies har information om bikolibri.- Läten på xeno-canto.org
|