Binomialsatsen
Binomialsatsen är en allmän sats inom den matematiska analysen. Satsen används för att utveckla potenser av binom.
Innehåll |
Definition [redigera]
Låt
och
vara två godtyckligt valda reella eller komplexa tal. För varje naturligt tal
gäller för exponentieringen av binomet
:
där talet
är en binomialkoefficient (utläses n över k) och n! betecknar n-fakultet, vilken definieras som
Historik [redigera]
Binomialsatsen och Pascals triangel — som kan användas för att räkna ut koefficienterna — brukar tillskrivas Blaise Pascal som beskrev dem på 1600-talet. De var dock tidigare kända av den kinesiske matematikern Yang Hui på 1200-talet, den persiske matematikern Omar Khayyám på 1000-talet, samt den indiske matematikern Pingala på 200-talet f.Kr.
Tillämpningar av binomialsatsen [redigera]
- Binomialsatsen gör det enkelt att skriva ned exponentieringen av binom, vilket annars skulle kunna vara tidsödande att utveckla för hand.
- Detta kan illustreras med utvecklingen av
:
- Den sjätte raden i Pascals triangel innehåller alla binomialkoefficienter som förekommer i denna utveckling: 1, 5, 10, 10, 5 och 1 och utvecklingen kan därmed skrivas
- Om
är en mängd bestående av
stycken element, så anger binomialkoefficienten,
, antalet delmängder till
bestående av
stycken element. Med hjälp av binomialsatsen visar man att det går att bilda
stycken delmängder till mängden
:
- Det finns
stycken delmängder bestående av noll element och
stycken delmängder bestående av ett element och
stycken delmängder bestående av två element och ... och
stycken delmängder bestående av
element. Totalt finns det
- stycken delmängder till mängden
. Binomialsatsen ger — med
och
—
- Med hjälp av binomialsatsen kan vi också visa att om man har en mängd bestående av
stycken element, så är antalet delmängder med ett udda antal element lika med antalet delmängder med ett jämnt antal element.
- Vi tillämpar bara binomialsatsen för de två talen
och
:
- Om heltalet
är jämnt finns det
- stycken delmängder med ett jämnt antal element, och
- stycken delmängder med ett udda antal element. Motsvarande resultat gäller då
är ett udda tal.
Newtons generaliserade binomialsats [redigera]
Isaac Newton visade att man kan generalisera satsen till att gälla fallet då exponenten inte är ett heltal
där
kan vara ett godtyckligt komplext tal och
. Binomialkoefficienterna ges då av
När
reduceras denna produkt till en tom produkt och är lika med 1.
Andra generaliseringar [redigera]
Abel [redigera]
Niels Henrik Abel generaliserade 1826 binomialsatsen till
som gäller för
och icke-negativa heltal n. Formeln ger den vanliga binomialsatsen när
.
Cauchy [redigera]
Augustin Louis Cauchy gav 1843 en s.k. q-analog generalisering av binomialsatsen
för icke-negativa heltal n. I ovanstående formel definieras q-binomialkoefficienterna (även kallade gaussiska polynom) av
där
och
är beteckningar för
Bevis av binomialsatsen [redigera]
Man kan bevisa binomialsatsen via matematisk induktion. Man börjar med att visa att binomialsatsen gäller för det naturliga talet
. Sedan antar man att binomialsatsen är sann för det naturliga talet
. Därefter visar man att detta innebär att binomialsatsen är sann för det efterföljande naturliga talet:
. Beviset avslutas sedan genom att åberopa induktionsaxiomet, som låter oss dra slutsatsen att binomialsatsen är sann för varje naturligt tal
.
Vi noterar att det räcker att bevisa satsen då talet
, eftersom
Låt
vara ett godtyckligt valt (reellt eller komplext) tal. För det naturliga talet n = 1 gäller
vilket stämmer överens med binomialsatsen.
Antag nu att satsen är sann för det naturliga talet
:
Detta är det så kallade induktionsantagandet.
För det efterföljande naturliga talet
utvecklar vi potensen
och grupperar koefficienterna:
Vi vill visa att en godtycklig koefficient i denna utveckling kan uttryckas som:
- Induktionsantagandet talar om för oss att koefficienten
- och följande beräkning uttrycker summan
som binomialkoefficienten 
- Definitionerna av binomialkoefficient och fakultet låter oss uttrycka
Följaktligen är koefficienterna
sådana att
vilket innebär att vi kan uttrycka utvecklingen av potensen
som:
- här har vi använt oss av det faktum att
Vi skriver utvecklingen av potensen
kortfattat med hjälp av summa-symbolen:
vilket är det resultat som binomialsatsen säger att vi skall få då vi tillämpar den för heltalet
.
Det sista steget i beviset av binomialsatsen är att åberopa induktionsaxiomet, vilket säger att om man kan visa att ett påstående — i detta fall utvecklingen av potensen
— rörande de naturliga talen är sant för det naturliga talet
och att det även är sant för talets efterföljare,
, så är påståendet sant för alla naturliga tal.
Eftersom talet
var godyckligt valt har vi lyckats bevisa följande påstående :
- För varje (reellt eller komplext) tal
och för varje naturligt tal
, kan man utveckla potensen
enligt:
Vi lägger sista handen vid beviset genom att visa exponentieringen av det generella binomet
:
Härmed är beviset av binomialsatsen fullbordat.



:


är en
, antalet
stycken
stycken delmängder till mängden
stycken delmängder bestående av noll element och
stycken delmängder bestående av ett element och
stycken delmängder bestående av två element och ... och
stycken delmängder bestående av 
och 
och
:














som binomialkoefficienten 





enligt:

