Birger Vikström
Frans Birger Eugen Vikström, född 24 september 1921 i Bredåker, Överluleå, Norrbottens län, död 22 december 1958 i Stockholm[1], var en svensk författare.
Innehåll |
[redigera] Biografi
Vikström var född i Norrbotten men växte upp i en by i Västerbotten, Granbergsträsk, utanför Jörn där han i ungdomsåren arbetade som skogshuggare och jordbruksarbetare. 1950-1951 vårdades han på sanatorium. Han var elev på Brunnsviks folkhögskola 1945-46 och tillhörde en tid de så kallade Klarabohemerna.
Vikström debuterade med novellsamlingen Gyllene tider 1948. Hans texter präglas av humor, allvar och ironi, vilket särskilt märks i boken Den svenska människan (utgiven 1959), illustrerad med Vikströms teckningar.
1954 belönades han med Svenska Dagbladets litteraturpris tillsammans med Lise Drougge och Folke Isaksson.
En utställning av hans alster kan beskådas i Granbergsträsk Bygdegård.
[redigera] Bibliografi
- Gyllene tider 1948
- Att vara dräng 1949
- I stället för rakblad 1950
- Staden 1950
- Egna historier 1953
- De lyckliga åren 1954
- Dubbelkrut (och hans pirater) eller det ödesdigra djungelkriget 1956
- 13 historier 1958
- Den svenska människan 1959
- Bilder 1975
- I sällskap med Birger Vikström 1980
- En underlig roman och andra berättelser 2001
- De lyckliga åren (Nyutgåva) 2010
- Dubbelkrut (Nyutgåva) 2010
- Mitt namn är Birger Vikström. Så enkelt är mitt elände! 2011
[redigera] Priser och utmärkelser
[redigera] Referenser
- ^ Sveriges dödbok 1901-2009 Swedish death index 1901-2009. Solna: Sveriges släktforskarförbund. 2010. Libris 11931231
