Bisats

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Bisats eller inbäddad sats är en sats som inte själv kan utgöra en mening, utan den är alltid underordnad till en huvudsats, en annan bisats eller en fras. Huvudsatser kan däremot utgöra självständiga meningar. I exemplet nedan visas vad som är huvudsats och bisats i meningen Jag tyckte att du skulle komma. Bisatsen är en del av huvudsatsen, och är här understruken.


Huvudsats: Jag tyckte att du skulle komma

Bisats: att du skulle komma


I förhållande till överordnad sats eller fras fyller bisatsen en satsdelsfunktion. Bisatsen att du skulle komma är objekt till verbet tyckte i Jag tyckte att du skulle komma. I nominalfrasen mannen som kom in från kylan är bisatsen som kom in från kylan en bestämning (attribut) till substantivet (nominalfrasens huvudord) mannen. Bisatsen är en del av nominalfrasen, och är här understruken.


Nominalfras: mannen som kom in från kylan

Bisats: som kom in från kylan


Om man ser bisatsen som inbäddad i den överordnade språkliga konstruktionen benämns den senare hellre matrissats.

En bisats inleds ofta i svenska med antingen en underordnande konjunktion (kallas även subjunktion), (till exempel att, när, eftersom), ett relativpronomen (till exempel som, vilka, vars) eller ett interrogativt pronomen eller adverb (till exempel vem, vad, hur). Med ett gemensamt namn kan man kalla dessa bisatsinledare för "bindeord". Bindeordet kan vara utelämnat, till exempel kvinnan jag älskar.


Typer av bisatser[redigera | redigera wikitext]

En indelning av bisatser kan baseras på satsdelsfunktionen. Vi kan då särskilja bl.a. följande typer:

  • subjekts- och predikativbisatser, till exempel Att du tänker komma är bra (även med formellt subjekt: Det är bra att du tänker komma)
  • objektsbisatser, till exempel Vet du att han kommer / om han kommer / när han kommer?
  • attributiva bisatser, till exempel Känner du mannen som sitter på bänken? Minns du dagen (då) vi träffades?
  • adverbiella bisatser, till exempel Jag kommer om jag får.

De båda förstnämnda typerna har gemensamma drag och slås därför ibland samman till en grupp, explikativa eller nominala bisatser. Interrogativa bisatser är en underavdelning till nominala bisatser. Attributiva bisatser kallas också determinativa; de viktigaste av dessa är de relativa bisatserna. För de adverbiella bisatserna finns en ytterligare semantisk indelning; vi skiljer på bl.a. temporala, kausala, komparativa, finala, konsekutiva, konditionala och koncessiva bisatser. I ovannämnda adverbiella bisatser används som regel subjunktioner, men det finns också sådana som betecknar plats eller riktning och inleds med relativa adverb, till exempel Bo var du vill!, Res vart du vill!

Bisatsordföljd i svenska språket[redigera | redigera wikitext]

I svenska bisatser står satsadverbial som inte, ofta eller tyvärr normalt före det finita (tempusböjda) verbet:

Huvudsats: Du kommer inte.

Bisats: (Jag vet) att du inte kommer.

Här ser vi att negationen kommer före det finita verbet kommer i bisatsen att du inte kommer men efter det finita verbet i huvudsatsen Du kommer inte. En vanlig minnesregel för ordföljd i bisatser är "biff-regeln".

Det finns satser som ser ut som bisatser, men som inte är en del i någon annan sats eller fras. En sådan sats är: Att du bara orkar! Trots att satsadverbialet bara står före det tempusböjda verbet orkar och trots att satsen inleds med en subjunktion, att är detta inte en bisats, just därför att den inte är en del av en annan sats eller fras.