Bisköldkörtel

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Illustration av var bisköldkörtlarna (eng. parathyroid gland) är belägen, på halsen bakom sköldkörteln.

Bisköldkörtel (lat. glandula parathyreoidea), paratyreoidea, ett endokrint organ bestående av vanligen fyra körtlar belägna bakom eller inuti sköldkörteln. Bisköldkörtlarna utsöndrar bisköldkörtelhormoner.

Anatomi och histologi[redigera | redigera wikitext]

Bisköldkörtlarna utgörs av fyra (i vissa fall 6 eller 8) hormonproducerande körtlar som återfinns bakom sköldkörteln. Det är lätt att skilja mellan vävnad från sköldkörteln och bisköldkörtlarna histologiskt, då bisköldkörtlarna innehåller tätare sammanpackade celler, men vid en operation kan det vara svårare att skilja ut dess vävnader från fett eller sköldkörteln.

Bisköldkörteln innehåller två celltyper:

Namn Färgning Kvantitet Storlek Funktion
huvudceller mörka många små tillverkar bisköldkörtelhormon (se nedan)
oxyfila celler ljusare större okänd funktion

Historik[redigera | redigera wikitext]

Bisköldkörtlarna upptäcktes år 1877 av Ivar Sandström, som då var läkarstudent vid Uppsala universitet.[1] Det är det senast upptäckta makroskopiska (större) organet i människokroppen.

Fysiologi[redigera | redigera wikitext]

Den enda kända funktionen för bisköldkörtlarna är att kontrollera omsättningen av kalcium, som måste hållas inom ett ganska snävt intervall för att nerver och muskler ska fungera väl.

Huvudcellerna ligger i follikelarrangemang omgärdade av många blodkärl. Cellerna har kalciumreceptorer (kalcium-sensingreceptorer) som känner av när nivåerna av kalcium i blodet sjunker och ökar hormonfrisättningen till blodet.

Bisköldkörtelhormonerna är proteinhormon som ökar blodets kalciumnivåer genom att:

Sjukdomar i bisköldkörtlarna[redigera | redigera wikitext]

Endokrina sjukdomar som kan drabba bisköldkörteln är primär hyperparatyreos[2], och hypoparatyreos. Hyperparatyreos, överproduktion av bisköldkörtelhormoner, (även kallat parathormon), i blodet vilket med tiden leder till en rad olika skador och rubbningar, som ökad nedbrytning (resorption) av skelettet vilket gör skelettet svagare, så kallad benskörhet, (osteoporos). Motsatsen, hypoparatyreos, det vill säga underskott av produktion av parathormon, är ett ovanligt tillstånd.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Artikeln bygger till stor del på översättning från motsvarande artikel på Engelska Wikipedia

  1. ^ Eknoyan G.. (1995). "A history of the parathyroid glands". Am J Kidney Dis 26 (5): 801-7. PMID 7485136.
  2. ^ Inga-Lena Nilsson "Internetmedicin"