Biskop

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Arnold Mathew, biskop av Storbritannien i den gammalkatolska traditionen.

En biskop (från grekiskans epískopos, ungefär ’tillsynsman’) är en person med ett visst sorts ämbete inom flera kristna samfund. Biskopen är den högste kyrklige ledaren inom ett visst stift.

Inom romersk-katolska kyrkan, gammalkatolska kyrkan, de ortodoxa kyrkorna och vissa protestantiska samfund, bland annat den anglikanska kyrkogemenskapen och i Svenska kyrkan har en biskop apostolisk succession det vill säga att biskopsvigningarna bildar en kedja som sträcker sig ända tillbaka till apostlarna. Den norska kyrkan tappade sin apostoliska succession vid reformationen men dess ledare kallas fortfarande biskopar. Titeln förekommer även hos exempelvis mormonerna.

Fler biskopar i samma stift[redigera | redigera wikitext]

Inom Romersk-katolska kyrkan har man ibland två eller flera vigda biskopar i samma stift, varav en är huvudsaklig biskop och de andra hjälpbiskopar. Hjälpbiskopar utses om stiftet är så stort att en biskop inte räcker till, eller ibland om biskopen av något skäl inte klarar av att utföra sina uppgifter. Enligt den katolska kyrkorätten kan man inte biskopsviga utan att bli vigd till något stift, varför katolska hjälpbiskopar alltid är titularbiskopar av stift som inte längre existerar.

I den anglikanska kyrkan kallas samma funktion suffraganbiskop.[1][2] (Ordet suffraganbiskop kan dock ibland, inom katolska kyrkan eller i äldre texter om protestantiska kyrkor, syfta på en biskop som inte är ärkebiskop.)

Svenska kyrkan följer normalt principen om en biskop per stift. Uppsala stift har dock två biskopar, ärkebiskopen av Uppsala samt biskopen av Uppsala stift.

Historik[redigera | redigera wikitext]

En 1000-talsbiskop bland andra figurer skulpterade på en grav vid Husaby kyrka.
Danska biskopar med prästkrage från dansk biskopsvigning

Biskopar som församlingsledare omnämns redan i Nya testamentet, men deras roll då är något oklar och det verkar inte finnas någon klar distinktion mellan biskop och presbyter (församlingsäldste). De första beläggen för en utvecklad kyrklig hierarki finns i Ignatius av Antiokias brev författade åren 107-108. Där talas om biskopen som de kristnas ledare i en stad, överordnad presbyterna och diakonerna.

Från att i huvudsak haft monopol på liturgiska och sakramentala funktioner förändras biskopsämbetet under senare delen av 200-talet och vissa delar av biskopens funktioner delegeras understundom till presbyterna. Vad som orsakade denna förändring vet man inte säkert, men utvecklingen verkar ha börjat i öst där det förekom att man tillsatte chorbiskopar (biskop för landsbygden kring en stad). Deras viktigaste funktion var nattvardsfirandet, troligen hade de inte rätt att viga präster och diakoner.

Från 300-talet finns fler och tydligare källor på att presbyter ledde nattvardsgudstjänster, avlöste synder och i öst även konfirmerade. Flera skrifter jämställer biskopar och präster samt karaktäriserar dem som bärare av samma ämbete, med den enda skillnaden att biskopen är överordnad prästerna. Så är fallet hos bland annat Ambrosiaster och Hieronymus.

Under medeltiden kom denna syn på biskopen som en överordnad präst att bli dominerande. Det var även denna syn på biskops- och prästämbetet som reformatorerna tog över. Därför kom biskopsämbetet att spela en underordnad roll i många reformatoriska kyrkor. Svenska kyrkan kan i detta avseende ses som ett undantag då Laurentius Petris kyrkoordning stadgar att det är biskopen som ska viga präster och att han har rätt att vägra viga dem församlingarna utser. Svenska kyrkan har på grund av reformationens förlopp i Sverige kunnat hävda att dess biskopar är vigda med apostolisk succession, ett förhållande som haft betydelse framför allt på så sätt att det möjliggjorde nattvardsgemenskap med den anglikanska kyrkogemenskapen redan under tidigt 1900-tal.

I modern tid har den fornkyrkliga synen på biskopsämbetet fått en renässans och man talar i dag ofta om det tredelade (alternativt: treledade) ämbetet: biskop, präst och diakon i den ekumeniska debatten och att präst- och diakonämbetet utgår från biskopen.

En medeltida biskop i Norden arbetade vid en domkyrka som utgjorde administrativt centrum i ett stift. Till varje stift hörde ett större jordagods, det så kallade biskopsbordet, som förvaltades av biskopen och hans representanter. Dessa egendomar var utspridda här och var i landet och utgjorde summan av jorddonationer från förmögna familjer.

Regionalbiskop[redigera | redigera wikitext]

Regionalbiskop är en kyrklig titel på en biskop inom Liberala katolska kyrkan med jurisdiktion över en kyrkoprovins.

Se även[redigera | redigera wikitext]

biskop | präst | diakon | subdiakon | akolut | exorcist | lektor | ostarie

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Suffraganbiskop, Nationalencyklopedin
  2. ^ Suffragan i Svenska Akademiens Ordbok

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]