Bismarck (slagskepp)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
War Ensign of Germany 1938-1945.svg Bismarck
Bismarck år 1940.
Bismarck år 1940.
Allmänt
Typ Slagskepp
Klass Bismarck-klass
Systerfartyg Tirpitz
Historik
Beställd 16 november 1935
Byggnadsvarv Blohm + Voss
Sjösatt 14 februari 1939
I tjänst 20 augusti 1940
Öde Sänkt den 27 maj 1941 i Atlanten 48°10′N 16°12′V / 48.167°N 16.200°V / 48.167; -16.200 (Bismarcks förlisning 27 maj 1941)Koordinater: 48°10′N 16°12′V / 48.167°N 16.200°V / 48.167; -16.200 (Bismarcks förlisning 27 maj 1941)
Tekniska data
Längd 251 m
Bredd 36,0 m
Djupgående 10,2 m
Deplacement 41 700 - 50 900 ton
Maskin 12 st Wagner överhettade ångpannor; 3 st Brown-Boveri växlade turbiner; 3 st trebladiga propellrar (110 MW)
Fart 30,1 knop
Räckvidd 9 280 nm vid 16 knop
Besättning 2 221
Bestyckning 8 x 38 cm SK C/34 (4 x 2)
12 x 15 cm SK C/28 (6 x 2)
16 x 10,5 cm SK C/33 (8 x 2)
16 x 3,7 cm SK C/30 (8 x 2)
12 x 2 cm C/30 (12 x 1)
Flygplan 4 st Arado Ar 196, en dubbeländad katapult

Bismarck var ett tyskt slagskepp av Bismarck-klass, sjösatt den 14 februari 1939. Det hade ett deplacement på 41 700 ton (fullt utrustad låg hon på 50 960 ton), huvudbestyckningen utgjordes av åtta stycken 38 cm kanoner och besättning bestod av 2 221 man. Den 24 augusti 1940 var Bismarck färdig att sättas i drift. Då det gick till sjöss i maj 1941 var det ett dödligt hot mot den atlantiska konvojtrafiken. Det sänktes i strid med den brittiska flottan 27 maj 1941. Fartygets namn är en hyllning till Otto von Bismarck.

Konstruktion[redigera | redigera wikitext]

Bismarck som hon såg ut då hon avseglade från Norge i maj 1941.

Bestyckning[redigera | redigera wikitext]

Huvudartilleriet bestod av åtta 38 cm SK C/34 kanoner fördelade på fyra torn. En pjäs vägde 111 ton och varje torn vägde 1056 ton. Tornens båda kanoner kunde eleveras, laddas och avfyras oberoende av varandra. Slutstycket utgjordes av en horisontell kilmekanism. Utgångshastigheten var 820 m/s och projektilerna vägde 800 kg. Största elevation var 30°, vilket gav en skottvidd av 36 520 meter. Eldhastigheten var två till tre skott per minut från varje eldrör (ett varje 18:de sekund under perfekta omständigheter).[1]

Sekundärt artilleri bestod av tolv 15 cm SK C/28 fördelade på sex dubbeltorn. Tornen var placerade bordvarts. Varje kanon vägde nio ton och ett torn vägde 116 ton. Eldhastigheten var sex till åtta skott per minut från varje eldrör. Projektilerna vägde 45 kg och hade en räckvidd på cirka 22 000 meter. Det tertiära artilleriet utgjordes av sexton 10,5 cm SK C/33 i dubbeltorn. Dessutom var fartyget beväpnat med sexton 3,7 cm C/30 luftvärnskanoner med en eldhastighet på ungefär 30 skott per minut, arton två cm luftvärnsautomatkanoner C/30 och C/38 som hade en eldhastighet på 200 skott per minut och eldrör.[1]

Personal[redigera | redigera wikitext]

Kustflottans chef, amiral Günther Lütjens (här som viceamiral).
Fartygschefen, kommendör Ernst Lindemann.

Flaggen[redigera | redigera wikitext]

  • Flaggkapten: Kommendör Harald Netzband.
  • Förste flaggadjutant: Kommendörkapten 1. gr. Paul Ascher.
  • Andre flaggadjutant: Kommendörkapten 1. gr. Emil Melms.
  • Stabsingenjör: Kommendörkapten 1. gr. (Ing.) Karl Thannemann.
  • Fjärde flaggadjutant: Kommendörkapten 2. gr. Hans Nitzschke.
  • Stabsläkare: Marinöverläkare med.dr. Hans-Releff Riege.
  • Stabsauditör: Förste marinauditör jur.dr. Eduard Langer.
  • Samverkansofficer Luftwaffe: Major Fritz Grohe.[2]

Fartygets officerare[redigera | redigera wikitext]

Bismarck hade 103 officerare och officerares vederlikar (inklusive flaggkadetter i officersbefattning) ombord.

Viktigaste befattningshavare[redigera | redigera wikitext]

  • Fartygschef: Kommendör Ernst Lindemann.
  • Sekond: Kommendörkapten 1. gr. Hans Oels.
  • Förste artilleriofficer: Kommendörkapten 2. gr Adalbert Schneider.
  • Andre artilleriofficer: Kommendörkapten 2. gr Helmut Albrecht.
  • Navigeringsofficer: Kommendörkapten 2. gr. Wolf Neuendorff.
  • Fartygsingenjör: Kommendörkapten 2. gr. (Ing.) dipl.ing. Walter Lehmann.
  • Personalofficer: Kommendörkapten 2. gr. Max Rollmann.
  • Förbindelseofficer: Kommendörkapten 2. gr. Kurt-Werner Reichard.
  • Elektroingenjör: Kommendörkapten 2. gr. (Ing.) Wilhelm Freytag.
  • Fartygsläkare: Förste marinläkare med.dr. Hans Günther Busch.
  • Fartygsintendent: Kommendörkapten 2. gr. (Int.) Rudolf Hartkopf.
  • Fjärde artilleriofficer: Kapten Burkard Freiherr von Müllenheim-Rechberg.
  • Luftförsvarsofficer: Kapten Karl Gellert.
  • Förste vakthavande officer: Kapten Rudolf Troll.
  • Förste flygofficer: Löjtnant Siegfried Mühling.
  • Fartygsmeteorolog: Kommendörkapten 2. gr. fil.dr. Heinz Externbrink. [2] [3] [4]

Fördelning mellan personalkårer[redigera | redigera wikitext]

  • 52 vid sjöofficerskåren
  • 14 vid mariningenjörskåren
  • 5 vid marinläkarkåren
  • 8 vid marintygkåren
  • 4 vid marinartilleriet
  • 6 vid marinintendenturkåren
  • 1 vid marinsignalofficerskåren
  • 3 marinintendenturtjänstemän
  • 2 marintekniska tjänstemän
  • 1 marinauditör
  • 4 försvarstjänstemän i flaggen
  • 2 försvarstjänstemän som stabsredaktörer
  • 5 reservofficerare [5]

Besättning[redigera | redigera wikitext]

Bismarcks besättning bestod av 2 065 officerare, underofficerare och sjömän. Vid tiden för Bismarcks förlisning befann sig mer än 2 200 personer ombord, genom flaggen (se ovan), prisbesättningarna och stabsredaktörerna.

Divisionsfördelning[redigera | redigera wikitext]

Fartygets underofficerare och sjömän var för den inre tjänsten indelat i tolv divisioner, var och en med 180-220 sjömän:

  • Division 1-4: artillerimatroser (fartygsartilleri).
  • Division 5-6: artillerimatroser (luftvärnsartilleri).
  • Division 7: ekonomimän, hantverkare.
  • Division 8: vapensmeder.
  • Division 9: signal- och radiomatroser.
  • Division 10-12: eldare.[2]

Fördelning på yrkesavdelningar[redigera | redigera wikitext]

Underofficerare och sjömän tillhörde följande yrkesavdelningar.

  • 1 106 vid däcksavdelningen
  • 596 vid maskinavdelningen
  • 14 vid navigationsavdelningen
  • Signalavdelningen
    • 40 signal
    • 72 radio
    • 5 fjärrskrift
  • 20 vid timmermansavdelningen
  • 37 ammunitionstekniker (fyrverkare)
  • 106 vapensmeder
  • 35 vid ekonomiavdelningen
  • 24 i expeditionstjänst
  • 28 i musikkåren
  • 2 fartygsväblar
  • 4 marinartillerister [5]

Civilanställda[redigera | redigera wikitext]

Ett antal civilanställda servitörer, kockar, skomakare, frisörer, skräddare, marketentare och stuertar tjänstgjorde också på slagskeppet.[5]

Flyggruppen[redigera | redigera wikitext]

Den flygande och flygtekniska personalen tillhörde, förutom två flygspanare från Kriegsmarine, Luftwaffe och utgjorde en flyggrupp, Bordfliegerkommando 1/196 BISMARCK. Den flygande personalen bestod av en löjtnant och tre fänrikar som flygspanare och två sergeanter och en furir som flygförare. Den flygtekniska personalen stod under befäl av en sergeant och bestod i övrigt av nio man.[4] [6]

Sänkningen[redigera | redigera wikitext]

Dorsetshire plockar upp Bismarcks besättning efter förlisningen.

Under en artilleriduell den 24 maj 1941 i Danmarksundet väster om Island med två fartyg ur den brittiska flottan lyckades Bismarck sänka HMS Hood efter en träff midskepps på babord sida. En granat träffade en av Hoods ammunitionsdurkar, och den påföljande explosionen delade Hood i två bitar som sjönk inom tre minuter. Endast tre av dess besättningsmedlemmar överlevde. Efter detta fick slagskeppen Prince of Wales, King George V och Repulse, kryssarna Norfolk, Suffolk och Dorsetshire och hangarfartygen Victorious och Ark Royal samt ett antal jagare i uppdrag att förfölja och sänka Bismarck.[7]

Efter att ett spaningsplan upptäckt Bismarck på morgonen den 26 maj attackerades skeppet sent samma kväll av 15 st Swordfish-torpedplan från hangarfartyget Ark Royal. Bismarck träffades av två eller tre torpeder, varav en träffade aktern och Bismarcks roder låstes i en vinkel som gjorde fartyget omöjligt att manövrera. Bismarck blev därigenom en lätt måltavla och på morgonen den 27 maj attackerades det manöverodugliga fartyget av slagskeppen Rodney och King George V, assisterade av kryssarna Norfolk och Dorsetshire. Enligt engelsmännen sänkte de henne efter en cirka två timmar lång eldstrid med såväl tung artillerield men framför allt torpedbeskjutning på kort avstånd från kryssaren Dorsetshire. Enligt tyska uppgifter sprängde tyskarna Bismarck på order av fartygschefen Kapitän zur See Ernst Lindemann, och/eller öppnade bottenventilerna. Det senare stöds av att vraket på botten inte imploderat av vattentrycket, vilket tyder på att Bismarck varit vattenfylld när hon sjönk.[7]

Bismarck sjönk klockan halv elva den 27 maj 1941.[7] Av dess 2 065 besättningsmän överlevde endast 115 fartygskatastrofen.[8] Bismarck ligger på 4 790 m djup - cirka 1 000 m djupare än RMS Titanic

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia
  1. ^ [a b] Bismarck: "Armament" 2012-12-16.
  2. ^ [a b c d] THE CREW 2012-07-10.
  3. ^ Die Offiziere der Bismarck bei ihrer letzten Feindfahrt 2012-07-10.
  4. ^ [a b] Schlachtschiff Bismarck Buch zum lesen 2012-12-16.
  5. ^ [a b c] Malte Gaack & Ward Carr, Schlachtschiff Bismarck Teil 3: Das wahre Gesicht eines Schiffes (Nordersted 2011) 2012-12-15.
  6. ^ Bismarck: "Aircraft" 2012-12-16.
  7. ^ [a b c] Bismarck: "Last Stand" 2012-12-16.
  8. ^ Die Überlebenden der Bismarck 2012-12-16.
  • Ireland, Bernard, Jane`s Battleships of the 20th century HarperCollinsPublishers, 1996
  • Crawford, Steve, Battleship and Carriers Amber Books Ltd, 1999, ISBN 1-84013-337-6

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]