Björktrast

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Björktrast
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Turdus pilaris 1 (Martin Mecnarowski).jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Tättingar
Passeriformes
Familj Trastfåglar
Turdidae
Släkte Turdus
Art Björktrast
T. pilaris
Vetenskapligt namn
§ Turdus pilaris
Auktor Linné, 1758
Synonymer
Arceuthornis pilaris (Kaup, 1829).
Fieldfare aka Turdus pilaris.jpg
Hitta fler artiklar om fåglar med

Björktrast (Turdus pilaris) är en trastfågel som är vanligt förekommande i sitt häckningsområde i norra Palearktis.

Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]

Björktrast om vintern.

Björktrasten är en långstjärtad och kraftigt byggd trast. Dess nacke, övergump, nedre delen av ryggen, huvudets ovansida och kroppssidorna är askgrå. Skuldrorna och övre delen av ryggen är kastanjebruna och de undre vingtäckarna är vita. Buk och undergump är vit och den är kraftigt vattrad med pilspetsformade fläckar på kroppssidorna under vingarna. Bröstet är orangebeige och också vattrad med längsgående mörka streck. Den har ett ljust ögonbrynsstreck, är mörkfärgad mellan ögat och näbben som är gulorange med en grå näbbspets och den har mörkgrå ben. Längden är 22–27 cm och vingspannet 39–42 cm. Fågeln väger cirka 100 gram. Merparten av björktrastens läten är tjattrande. Dess vanligaste läte är ett skränigt upprepat ”schäckande”. Locklätet i flykten är också ett liknande upprepat ”tjackande” som pågår i några sekunder, men även ett tunt, högt ”giih”. I allmänhet är den inte sen att använda sitt tjatter för att varna för kattugglor, katter eller andra faror.[2]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Björktrasten häckar i norra Europa, från de allra nordligaste delarna av norra Skandinavien söderut till sydöstra Frankrike, norra Italien, Slovenien och Kroatien, österut genom Ryssland och norra Ukraina till floden Aldan i östra Sibirien, söderut till de nordligaste delarna av Kazakstan, Altajbergen, Sajanbergen och Bajkalsjön. Sedan 1937 häckar de också på sydligaste delarna av Grönland. De nordliga häckningspopulationerna är flyttfåglar och flyttar söderut i Europa och Asien. Den övervintrar exempelvis på Island, över större delarna av Storbritannien, Iberiska halvön och Italien, och den uppträder så långt söderut som Madeira, Egypten, Israel, Irak, och Kina. Trots sitt stora utbredningsområde delas den vanligtvis inte upp i några underarter.

Förekomst i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Björktrasten är den vanligaste trasten i Sverige och häckar i stort antal över hela landet. Endast en del lämnar Sverige under vintern. Grovt taget kan man säga att de björktrastar som häckar norr om Mora flyttar söderut om vintern.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Häckning och biotop[redigera | redigera wikitext]

Den häckar i olika slags skogsmark och busksly som till exempel fjällbjörkskog, löv- och blandskog, parker och trädgårdar. Den lever mest i större flockar och den föder ofta upp mer än en kull om året. Boet som byggs i en trädkrona är öppet. Honan lägger vanligtvis 5–6 ägg som är ljusgröna med bruna fläckar. Dessa ruvas av honan i 10 till 13 dygn. När ungarna är kläckta tar föräldrarna hand om dem och efter 11 till 15 dygn är de flygfärdiga.

Föda[redigera | redigera wikitext]

Björktrasten föredrar daggmask men livnär sig även på många andra sorters smådjur, till exempel insekter och spindlar. På hösten och vintern livnär de sig företrädesvis av rönnbär, enbär, lingon, fallfrukt och dylikt.

Björktrasten och människan[redigera | redigera wikitext]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Europa utgör 75–94 procent av den globala häckningsutbredningen för björktrasten och häckningspopulationen i detta område uppskattas till 14–24 miljoner par, vilket extrapolerat innebär 42–72 miljoner individer. Utifrån dessa siffror uppskattas, mycket preliminärt, det globala beståndet bestå av 18–34 miljoner par.[1]

Namn[redigera | redigera wikitext]

Dess äldre namn snöskata och björkskata används av många än idag. I vissa områden i Norrland kallas den för skvakatrast,[3] och på flera finlandssvenska orter är den känd som skitutrast.[4] äldre namn är Björkdrossel, i Skåne Berkedrösla, i Norrland Graatrost eller Fjeldtrost.[5]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] BirdLife International 2012 Turdus pilaris Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 7 januari 2014.
  2. ^ Björn Bergenholtz (2011) Känn igen 25 fåglar. ISBN 978-91-29-67610-5.
  3. ^ SAOB (1974) Skvakatrast, Svenska Akademien, spalt: S5396, läst 2012-04-20
  4. ^ Göran Andersson (2011) Forum: Är detta en björktrast?, Sveriges ornitologiska förening, <www.sofnet.org>, läst 2012-04-20
  5. ^ Skandinavisk Fauna, Foglarna band 1., Sven Nilsson, 3:e upplagan, 1858 s. 359

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Lars Larson (2001) Bird of the World, CD-rom
  • Mullarney, K. Svensson, L. Zetterström, D. (1999). Fågelguiden, Europas och medelhavsområdets fåglar i fält. (första upplagan). Stockholm: Albert Bonniers förlag. sid. 274-275. ISBN 91-34-51038-9 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]