Björn Borg

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Björn Borg (olika betydelser).
Björn Borg
Björn Borg.
Nationalitet  Sverige
Födelsedatum 6 juni 1956 (58 år)
Födelseort Stockholm, Sverige
Bor Södertälje, Stockholms län, Sverige
Längd 180 cm
Vikt 72 kg[1]
Karriär
Professionell sedan 1973
Karriärslut 1983 (comeback 1991-1993)
Spelar Högerhänt, dubbelfattad backhand
Prispengar 3 655 751 US$
Singel
Karriärfacit 597 – 127
Singeltitlar 97 (63 redovisade på ATP-hemsidan)
Högsta singelranking 1 (23 augusti 1977)
Grand Slam-resultat
Australiska öppna Tredje omgången (1974)
Franska öppna 6 titlar (1974, 75, 78, 79, 80, 81)
Wimbledon 5 titlar (1976, 77, 78, 79, 80)
US Open 4 finaler (1976, 78, 80, 81)
Dubbel
Karriärfacit 87 – 82
Dubbeltitlar 4
Högsta dubbelranking 890 (22 mars 1993)
Senast uppdaterad: 17 september 2008 kl. 21.17 (CEST)

Björn Rune Borg, född 6 juni 1956 i Stockholm, uppväxt i Södertälje, är en svensk tennisspelare, en av världens främsta inom sporten genom tiderna. Björn Borg vann under perioden 1974-81 elva singeltitlar i Grand Slam (GS)-turneringar, varav fem raka i Wimbledonmästerskapen och sex (fyra raka) i Franska öppna. I antal vunna GS-titlar i herrsingel ligger han tillsammans med Rod Laver på femte plats efter Roger Federer (17 titlar), Pete Sampras (14 titlar), Rafael Nadal (13 titlar) och Roy Emerson (12 titlar). Före Björn Borg hade på herrsidan bara de tidiga mästarna William Renshaw och Laurie Doherty vunnit fem singeltitlar i följd i Wimbledonmästerskapen, båda på den tiden då den regerande mästaren var direktkvalificerad till final, men 2007 lyckades schweizaren Roger Federer upprepa denna bedrift. Åren 1979 till 1981 rankades Björn Borg som världsetta under sammanlagt 109 veckor. Han ligger därmed på sjätte plats sedan rankningssystemet infördes 1973. Före honom ligger Pete Sampras (286 veckor), Roger Federer (273 veckor, 13 juni 2013), Ivan Lendl (270 veckor), Jimmy Connors (268 veckor) och John McEnroe (170 veckor). Under sin aktiva karriär vann Borg totalt 63 singel- och fyra dubbeltitlar. Av singeltitlarna vann han 30 på grus, 27 på matta/hard-court och 6 på gräs.

Björn Borg upptogs 1987 i International Tennis Hall of Fame och 2003 i Swedish Tennis Hall of Fame.

I samband med millennieskiftet utsågs Björn Borg av Svenska Idrottsakademin till "Århundradets svenska idrottsman" före skidåkaren Ingemar Stenmark och boxaren Ingemar Johansson. Åren 1978 och 1980 hade han dessutom av ledande amerikanska journalister utsetts till årets näst bäste idrottsman efter boxaren Muhammad Ali [källa behövs].

Tenniskarriären[redigera | redigera wikitext]

Björn Borg slog igenom tidigt och spelade redan som 15-åring Davis Cup för Sverige (1972). Han lyckades i sin debutmatch slå den betydligt mer erfarne nyzeeländaren Onny Parun.

Borg debuterade i Wimbledonmästerskapen 1973 och nådde kvartsfinalen. Han förlorade där mot engelsmannen Roger Taylor. Knappt 18 år gammal vann han sin första Grand Slam-titel 1974 i Franska öppna, genom att i finalen besegra spanjoren Manuel Orantes. Han såg länge ut som en förlorare innan han lyckades vända matchen och vinna och blev därmed den dittills yngste spelaren som hemförde mästerskapstiteln. Borg vann under karriären ytterligare fem gånger i Paris med finalsegrar över Guillermo Vilas (två gånger), Victor Pecci och Vitas Gerulaitis. Sista gången 1981, finalbesegrade han Ivan Lendl över fem set. Med sina sex titlar i Franska öppna var Borg under 30 år ensam rekordhållare avseende antal singeltitlar, men 2011 tangerade Rafael Nadal rekordet. Den enda spelare som lyckades besegra Borg i Franska öppna var italienaren Adriano Panatta (1973 och 1976).

Säsongen 1974 blev Borg den yngste spelaren som hemfört ett av de professionella tennismästerskapen, då han som 18-åring vann US Pro genom finalseger över Tom Okker. Han vann den turneringen också 1975 och 1976 genom finalsegrar över Guillermo Vilas och Harold Solomon. Borg vann Swedish Open i Båstad 1974, 1978 och 1979 och grusturneringen Italienska öppna 1974 och 1978.

Björn Borg är kanske mest ihågkommen för sina fem raka titlar i Wimbledon. Sin första singeltitel i Wimbledon vann han 1976, genom att finalbesegra rumänen och den tidigare världsettan Ilie Năstase. De följande två åren besegrade han dåvarande världsettan Jimmy Connors i finalerna. Det första mötet var mycket jämt, och Connors var i det femte avgörande setet, efter att ha hämtat upp ett underläge på 1-4 i game, nära att i egen serve ta ledningen med 5-4. Efter att Connors slagit ett dubbelfel, lyckades dock Borg bryta amerikanens serve och sedan serva hem matchen. Borg vann därmed sin andra raka titel i mästerskapen. Björn Borg vann även 1978 års final. Borg tangerade därmed britten Fred Perrys rekord med tre konsekutiva Wimbledon-titlar (1934-36). År 1979 nådde Borg finalen via semifinalseger över Jimmy Connors. I finalen mötte han amerikanen Roscoe Tanner, och lyckades besegra denne över fem set. Borg blev därmed den förste spelaren i modern tid som vunnit Wimbledontiteln fyra år i följd.

Borgs mest heroiska insats i Wimbledon [enligt vem?] blev 1980 års final mot den amerikanske John McEnroe. Han förlorade dock det första setet snabbt med 1-6. Borg lyckades mycket knappt ta det andra setet (7-5). Borg tog sedan också det tredje setet (6-3). I det fjärde setet hade Borg två matchbollar vid ställningen 5-4, men McEnroe lyckades med briljanta passeringar utjämna. De två spelarna följdes sedan åt till 6-6 i setet, varefter tiebreak spelades. I detta långa, gastkramande game hade Borg ytterligare fem matchbollar som han inte lyckades förvalta. Till slut lyckades McEnroe vinna gamet med 18-16, och därmed utjämna till 2-2 i set. I den nu uppkomna situationen uppvisade Borg prov på sin mentala styrka, genom att i det jämna femte setet utmanövrera McEnroe och slutligen vinna med 8-6. Under hela det sista setet förlorade Borg bara sammanlagt tre bollar i sina egna servegame, däribland setets två första bollar. Genom segern blev Borg den förste manlige spelaren som sedan 1922, då systemet med Challenge Round avskaffades, lyckats vinna Wimbledontiteln fem år i följd. Matchen har av kommentatorer betecknats som en av Wimbledonhistoriens absolut främsta.[2]

Säsongen därpå, 1981, spelade Borg färre turneringar än säsongerna dessförinnan, delvis beroende på en skada i höger axel. Trots detta vann Borg Franska öppna och nådde för sjätte gången finalen i Wimbledon via semifinalseger över Connors. I finalen mötte han åter John McEnroe. Amerikanen segrade denna gång över fyra set. Borg inledde starkast och vann det första setet, varefter de två följande gick till tiebreak, båda gångerna tog McEnroe hem seten. Det sista setet vann McEnroe med 6-4, som därmed vann sin första singeltitel i mästerskapen.

I USA vann Borg (förutom sina US Pro-titlar, se ovan) 1976 singeltiteln i Dallas WCT samt 1979 och 1980 Masters-slutspelet i New York, båda årliga tävlingar mellan de åtta då högst rankade spelarna. Däremot lyckades han aldrig, trots fyra finaler vinna singeltiteln i US Open. I september 1981 spelade Borg sin fjärde och sista final i den turneringen. Han mötte John McEnroe i den matchen. Borg förlorade matchen. Denna kom att bli Borgs sista framträdande i GS-sammanhang.

I Australiska öppna, en av GS-turneringarna, deltog Borg vid ett enda tillfälle (1974). Han nådde tredje omgången.

Davis Cup-spelaren Borg[redigera | redigera wikitext]

Borg deltog i det svenska Davis Cup-laget 1972-80. Han spelade totalt 56 matcher av vilka han vann 45. Från 1974 vann han samtliga singelmatcher han spelade i cupen. Som ankare i det svenska laget ordnade Björn Borg tillsammans med Ove Bengtson Sveriges första Davis Cup-titel genom att i finalen 1975 i Kungliga Tennishallen i Stockholm besegra laget från Tjeckoslovakien. Han besegrade i sina två singlar de tjeckiska spelarna Jan Kodes (6-4, 6-2, 6-2) och Jiri Hrebec (6-1, 6-3, 6-0). Dubbelmatchen vann han tillsammans med Ove Bengtson över det tjeckiska paret Kodes/Zednik.

Karriärens sista år[redigera | redigera wikitext]

Efter att 1981 ha detroniserats från sin position som världsetta av John McEnroe, bestämde sig Björn Borg för att ta en paus från tennisspel, vilket senare ändrades till beslut om att avsluta karriären 1983. Sista matchen var i Monte Carlo Open mot Henri Leconte. Han var då bara 26 år gammal, och skälet till beslutet är inte helt klarlagt. Flera bedömare menar att han hade drabbats av utbrändhet [källa behövs]. Han har själv i en intervju i Sveriges Riksidrottsförbunds tidning Svensk idrott, formulerat skälet till att han slutade med tävlingstennis som; "...jag kände att jag hade tappat den inre glöden...då var det meningslöst att fortsätta." Han har också sagt att han många gånger upplevde all uppmärksamhet utanför tennisbanan som påfrestande [källa behövs]. Ytterligare ett skäl var nya regler som innebar att spelare som deltog i få turneringar kunde tvingas kvalspela.

Han gjorde ett kortvarigt comeback-försök 1991. Han spelade då med en replika av sin gamla träracket, Donnay Borg Pro, med vilken han tidigare vunnit så många segrar. Inför sin comeback hade Borg testat olika moderna grafitracketar men dragit slutsatsen att han spelade bättre med sin gamla träracketmodell.[3] Hans motståndare i den första matchen var den lågt rankade spanjoren Jordi Arrese, som spelade med en modern grafitracket av märket Dunlop. Med moderna tennisracketar kan bollen slås 25-30 % hårdare än vad som var möjligt med de äldre träracketerna. Trots att Borg spelade väl med tanke på den långa frånvaron, blev han ständigt tillbakapressad av Arreses hårdare bollar och förlorade matchen med 2-6, 3-6. Han övergick därefter till att spela med moderna grafitracketar på ATP-touren. Efter ett antal förstarondsförluster i olika turneringar avbröt han slutligt sitt comebackförsök 1993. Senare har han gått över till spel på veterantouren.

Borg som tennisspelare[redigera | redigera wikitext]

Björn Borg, 1979, med sin typiska dubbelfattade backhand

Björn Borg hade en god fysik som kombinerade styrka och uthållighet. Han var en snabb och rörlig spelare med stor förmåga att täcka hela banan. Han föredrog att spela grundslag från bakplan och blev känd för sina, framför allt från backhandsidan, effektiva passerslag [källa behövs]. På forehandsidan slog Borg, med liten felprocent, hårda, tunga slag med kraftig överskruv (topspin), som tröttade ut motståndarna. Också på backhandsidan använde han systematiskt kraftigt överskruvade grundslag [källa behövs]. Han slog dessa med dubbelfattning ungefär med samma teknik som ett slagskott i ishockey, vilket han lärt sig under sin tid som pojkspelare i ishockey i Södertälje [enligt vem?]. Borgs racketfattning, han spelade med "western-grepp", var inte lämpad för volleyslag, vilka heller aldrig blev hans styrka. Serven utvecklade han däremot hela tiden, men den tillhörde inte världselitens allra bästa [enligt vem?].

Under den första delen av sin aktiva spelarkarriär tränades Borg av Percy Rosberg och senare av den förre elitspelaren Lennart Bergelin, som också var hans ständige följeslagare under turnéresorna. Borg tränade hårt och nötte in sina slag. Historien om hur han slagit bollar mot garaget hemma i Södertälje som barn är välbekant. Han lade stor vikt vid löpträning. Som junior hade Borg ett häftigt humör och kunde uppträda obehärskat på tennisbanan vilket renderade honom en avstängning på 6 månader i Södertäljeklubben. Han bestämde sig då för att i fortsättningen alltid uppträda behärskat på banan för att inte riskera ny avstängning.[4] Som spelare blev Björn Borg sedan känd för sitt synbara lugn och en kyla som gav honom kraft att ta sig ur till synes hopplösa situationer. Han kallades, litet skämtsamt, av samtida kommentatorer för the "Ice Borg". Dessa egenskaper, kombinerade med en enastående koncentrationsförmåga och beslutsamhet blev kännemärket för Björn Borg.

Borg spelade under de inledande åren av karriären med racketar av märket Slazenger, men var i Europa från 1975 kontrakterad att spela med Donnay-racketar (Donnay Diamant och Donnay Allwood, från 1980 Donnay Borg Pro). I USA spelade han med racketar av märket Bancroft.[5] Han använde en för tiden extremt hård racketsträngning på drygt 30 kilopond.

Björn Borg är en av de relativt få manliga spelare (totalt elva spelare 1925-2009) som under ett och samma år lyckats vinna singeltiteln såväl på det långsamma grusunderlaget i Paris som på Wimbledons snabba gräsbanor. Borg och Rod Laver är de enda manliga tennisspelarna som vunnit båda turneringarna samma år mer än en gång. Borg innehar rekordet att tre år i följd lyckas vinna båda turneringarna (1978,1979 och 1980), medan Laver vann båda turneringarna 1962 och 1969. Borg vann sina fem titlar i Wimbledon, trots att hans spel från baslinjen med tunga överskruvade grundslag snarast var sådant som brukar karakterisera typiska "grusspelare" . På gräs varierade han dock sitt spel mer än på grus och han spelade då ofta med inslag av nätattacker omedelbart efter egen serve.

Björn Borg och några andra spelare, exempelvis Ilie Nastase, blev föremål för ett nytt publikfenomen. De kom att bli fokus för en omfattande idoldyrkan, särskilt från ungdomar som kunde samlas i tusentals utanför arenorna för att hylla sina hjältar. Borg tillhörde därför de första spelarna som fick poliseskort till internationella matcher.

Personen[redigera | redigera wikitext]

Björn Borgs första ungdomsromans var med tennisspelaren Helena Anliot. Han gifte sig med den rumänska tennisspelaren Mariana Simionescu den 24 juli 1980 i Bukarest. De skildes 1984. 1985 träffade han fotomodellen Jannike Björling, med vilken han har sonen Robin (född 1985). De gifte sig aldrig. De skildes åt 1988. Björn har även varit gift med italienska sångerskan Loredana Berté, mellan 1989 och 1993. Sedan 8 juni 2002 är han gift för tredje gången med Patricia Östfeldt, med vilken han har sonen Leo (född 2003).

Varumärket[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Björn Borg (märke)

Björn Borg har givit namn åt modevarumärket Björn Borg, som förutom underkläder numera även innefattar andra kläder, skor, väskor, glasögon och parfym, för både män och kvinnor. Varumärket drivs av företaget World Brand Management (WBM).

I december 2006 sålde Björn Borg varumärket till WBM för 124 miljoner kronor. Björn Borg får dock fram till 2016 royalty-intäkter om 1,5–2 % av varumärkesförsäljningen. Under de första nio månaderna 2007 uppgick försäljningen av Björn Borg-produkter till 1 584 miljoner kronor, vilket gav Björn Borg ytterligare mellan 24 och 32 miljoner kronor i royalty-intäkter.

WBM, som under 2007 bytte bolagsnamn till Björn Borg AB, utsågs till 2006 års bästa aktie alla kategorier. När börsen stängde dagen före nyår 2006, hade aktien stigit med 664 % under året och på bara 12 månader skapat ett mervärde om drygt 1,8 miljarder kronor åt sina drygt 800 aktieägare.

WBM (Björn Borg AB) noterades på börsen (First North) i december 2004 till 4,25 kronor per aktie och sedan maj 2007 är den noterad på Stockholmsbörsen. Aktien pendlade under 2010 kring 60 kronor, och hela företaget värderades i slutet av 2010 till 1,6 miljarder kronor.[6]

Försäljningen av Björn Borg-produkter sker idag huvudsakligen i Nederländerna, Sverige, Danmark och Norge. I Nederländerna, som är bolagets största marknad, fanns år 2010 28 Björn Borg-butiker.[6] Björn Borg AB hade under 2010 ca 3 800 återförsäljare för underkläder och ca 6 000 återförsäljare för licensierade produkter.[6]

Grand Slam-titlar[redigera | redigera wikitext]

År Turnering Finalmotståndare Setsiffror
1974 Franska öppna Manuel Orantes 2–6, 6–7, 6–0, 6–1, 6–1
1975 Franska öppna Guillermo Vilas 6–2, 6–3, 6–4
1976 Wimbledon Ilie Năstase 6–4, 6–2, 9–7
1977 Wimbledon Jimmy Connors 3–6, 6–2, 6–1, 5–7, 6–4
1978 Franska öppna Guillermo Vilas 6–1, 6–1, 6–3
1978 Wimbledon Jimmy Connors 6–2, 6–2, 6–3
1979 Franska öppna Victor Pecci 6–3, 6–1, 6–7, 6–4
1979 Wimbledon Roscoe Tanner 6–7, 6–1, 3–6, 6–3, 6–4
1980 Franska öppna Vitas Gerulaitis 6–4, 6–1, 6–2
1980 Wimbledon John McEnroe 1–6, 7–5, 6–3, 6–7, 8–6
1981 Franska öppna Ivan Lendl 6–1, 4–6, 6–2, 3–6, 6–1

Finalförluster i Grand Slam[redigera | redigera wikitext]

År Turnering Finalmotståndare Setsiffror
1976 US Open Jimmy Connors 4–6, 6–3, 6–7, 4–6
1978 US Open Jimmy Connors 4–6, 2–6, 2–6
1980 US Open John McEnroe 6–7, 1–6, 7–6, 7–5, 4–6
1981 Wimbledon John McEnroe 6–4, 6–7, 6–7, 4–6
1981 US Open John McEnroe 6–4, 2–6, 4–6, 3–6

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Björn Borg - Tennis”. Eurosport. http://www.eurosport.se/tennis/bjorn-borg_prs300750/person.shtml. Läst 24 oktober 2012. 
  2. ^ The 10 Greatest Matches of the Open Era [Archive] - TennisForum
  3. ^ Tidningsartikel inför comebacken 1991 (engelska)
  4. ^ Artikel om Björn Borg i The Guardian, 2005
  5. ^ 80s-tennis
  6. ^ [a b c] Björn Borg, Årsredovisning 2010. Läst 2011-06-06

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Företrädare:
Rolf Edling
Svenska Dagbladets guldmedalj
Björn Borg

1974
Efterträdare:
Ingemar Stenmark
Företrädare:
Frank Andersson
Svenska Dagbladets guldmedalj
Ingemar Stenmark och Björn Borg

1978
Efterträdare:
Malmö FF