Björnmaki

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Björnjörnmaki
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
ArctocebusCalabarensisWolf.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Däggdjur
Mammalia
Ordning Primater
Primates
Familj Lorier
Lorisidae
Släkte Björnmakier
Arctocebus
Art Björnmaki
A. calabarensis
Vetenskapligt namn
§ Arctocebus calabarensis
Auktor J.A. Smith, 1860
Utbredning
Utbredningsområde (grön)
Utbredningsområde (grön)
Hitta fler artiklar om djur med

Björnmaki (Arctocebus calabarensis) är en art i däggdjursordningen primater som tillhör familjen lorier. Den är en av endast två arter i släktet Arctocebus. Den andra arten är guldbjörnmakin.

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Björnmakin har orangegulaktig färg på päls på ryggen och en gråaktig eller vit undersida. På pannan och ned mot nosen har den en vit rand. Den har kort svans, stora ögon och ett förkortat pekfinger, samt en speciellt utformad klo på varje fot som den använder till att putsa sin päls med. Den väger mellan 266 och 465 gram.

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Björnmakin finns i Afrika. Den lever i regnskog och i delvis uppodlade områden i Kamerun, Nigeria och Ekvatorialguinea.

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Björnmakin är nattaktiv och tillbringar sin mesta tid uppe i träden på omkring 5 till 15 meters höjd. Den rör sig långsamt och försiktigt bland grenarna medan den söker efter föda, ofta i gläntor och skogsbryn. Dess diet består främst av insekter, särskilt larver, men den äter också en del frukter. Björnmakin samlar liksom sin släkting guldbjörnmakin oftast föda ensam. Hanarna har större revir än honorna och flera honor kan därför dela en del av sitt område med samma hane. Sociala band mellan hane och hona skapas genom ömsesidig putsning och ljud. Om honan är parningsvillig föds en enda unge efter ungefär 131 till 134 dagars dräktighet. Ungen föds som de flesta däggdjursungar ganska väl utvecklad och kan genast klänga sig fast i moderns päls. En hona kan få två ungar om året.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Källor till den engelska artikeln[redigera | redigera wikitext]

  • Groves, C. (2005-11-16). Wilson, D. E., and Reeder, D. M. (eds). ed. Mammal Species of the World (3rd edition ed.). Johns Hopkins University Press. pp. 121–122.
  • Oates, J. F. & Bearder, S. (2008). Arctocebus calabarensis. 2008 IUCN Red List of Threatened Species. IUCN 2008. Retrieved on 1 January 2009.
  • Montagna, W., Machida, H., and Perkins, E.M. 1966. The skin of primates XXXIII.: The skin of the angwantibo. American Journal of Physical Anthropology. Vol. 25, 277-290.
  1. ^ Arctocebus calabarensisIUCN:s rödlista, auktor: Bearder, S. & Oates, J.F., 2008. Besökt 26 januari 2009.