Blå

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Blå
Vatten ser blått ut när det avspeglar himlen.
Vatten ser blått ut när det avspeglar himlen.
— Färgkoordinater —
HTML-färgnamn Blue
RGB hexadecimalt #0000FF
RGBB (r, g, b) (0, 0, 255)
CMYKH (c, m, y, k) (100, 100, 0, 0)
NMI (n, m, i) (240°, 100%, 100%)
Färg Våglängdsområde Frekvensområde
Röd ~ 625–740 nm ~ 480–405 THz
Orange ~ 590–625 nm ~ 510–480 THz
Gul ~ 565–590 nm ~ 530–510 THz
Grön ~ 520–565 nm ~ 580–530 THz
Cyan ~ 500–520 nm ~ 600–580 THz
Blå ~ 450–500 nm ~ 670–600 THz
Indigo ~ 430–450 nm ~ 700–670 THz
Violett ~ 380–430 nm ~ 790–700 THz

Blå är en av de tre grundfärgerna i additiv färgblandning; blå har den kortaste våglängden av dessa tre (cirka 470 nm).

Blått kopplas starkt samman med stillhet och lugn.[1] I motsats till bland annat rött, orange, och gult är blått kopplat till medvetenhet och intellekt.[1] Överanvändning av blått kan framträda som kallt eller likgiltigt.[2] Många ser blått som den universellt bästa färgen eftersom den har flest positiva associationer och fåtaligast negativa associationer i olika kulturer. Blått ses som tillförlitlig, pålitlig och hängiven och är reformavvisande och högt ansett.[2][3] Det associeras ofta med djup och stabilitet och symboliserar tillit, lojalitet, visdom, förtroende, intelligens, tro, sanning och himmel.[1] I vardagligare språk har blått kontradiktoriska innebörder och representerar vitt skilda saker.[4] Det står för ädelhet och hävd, men å andra sidan också för sjuklig- eller snuskigheten.[4]

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

Ordet blå användes i svenskan tidigare även för att beteckna färgen svart, med exempel som uttrycket blåman, och eventuellt även i namnet Harald Blåtand. Färgen svart heter på engelska black och det ordet är också besläktat med svenskans blå, men betecknar således idag en annan färg.

Termen "blåblodighet" kan komma från att blått fått en framtoning av överklass efter att ha fungerat som kunglig färg i Frankrike, en status som följt av att man under medeltiden uppskattade den mer än vad man gjorde under antiken, men begreppet kan också i stället vara kopplat till att den spanska noblessen i jämförelse med morerna hade en blekare hud, som också var blåaktig, vilket bland annat kom av blodkärlen.[5] Med "blåblodig" kan även avses att man som sådan inte har behov av att kroppsligt arbeta så att solbränna skyler det blå i venerna.[4]

Blå som signalfärg[redigera | redigera wikitext]

En blå prick på vattenkranar anger kallt vatten.[6]

Blå inom religion, folktro och kultur[redigera | redigera wikitext]

Blått kopplas inom katolicismen samman med Jungfru Maria och hon har ofta avbildats klädd i denna färg.
Även i musikens värld förekommer blå. Till exempel Lars Berghagens "Blå kavaj". På bilden visas en kavaj som är väldigt blå.
Blått är en nationalfärg för Frankrike och har därför använts på franska tävlingsbilar som Bugatti.

Västerländsk kultur[redigera | redigera wikitext]

Nedstämd och ledsen, eventuellt deprimerad, kommer ifrån engelskans blue ("blå") som används för att beskriva det svårbeskrivliga blå i musikstilen blues. Blå anses vara en lugnande färg. "Blue monday" är det tillstånd någon befinner sig i efter en genomfestad helg, "baksmälla". På tyska kan blå syfta på att en person är kraftigt berusad.[4] På svenska kan uttrycket "blåögd" betyda att man är naiv, oskyldig eller godtrogen.

Kinesisk kultur[redigera | redigera wikitext]

Inom äldre kinesisk kultur associerades blått med trä av de fem grundläggande elementen, öst av riktningarna och med våren av de fyra årstiderna.[2]

Hinduism[redigera | redigera wikitext]

I Indien framställer målningar av guden Krishna honom ofta med blå hud[2] och blått förknippas med honom, vilket är en mycket positiv association.

Islam[redigera | redigera wikitext]

I Islam symboliserar blått, blå-grönt och grönt paradiset och är heliga färger.[2]

Kristendom[redigera | redigera wikitext]

Från medeltiden började Jungfru Maria porträtteras iförd blå klädnad och katolsk religion kopplar samman denna kulör med henne.[5][2]

Judendom[redigera | redigera wikitext]

I judendomen menar den kabbalistiska plägseden att blått är den färg som bäst ger uttryck för den förbarmande döden.[7]

Aztekisk kultur[redigera | redigera wikitext]

Inom aztekisk färgsymbolik betydde blått offer. [2]

Mexikansk kultur[redigera | redigera wikitext]

I Mexiko är blått sorgens färg.[2]

Fornnordisk kultur[redigera | redigera wikitext]

Föraktet mot färgen blå var utbrett bland människorna som praktiserade asatro. Ingen frisk människa ville bli förknippad med en så ful färg. Vidrigast av alla nyanser var indigo, spöstraff för bärare av plagg med nyansen var inte ovanliga.

Musikens värld[redigera | redigera wikitext]

På engelska är ordet för färgen blå "blue" vilket också är synonymt för känslan ledsen eller sentimental. Det har gett namnet på musikgenren blues. På svenska har flera låtar skrivits på temat blå, till exempel Himlen är oskyldigt blå och Blå blå känslor av Ted Gärdestad respektive Tomas Ledin. Den franska melodin L'amour est bleu, på svenska Blå, blå är kärleken, tävlade i Eurovision Song Contest 1967 och kom på fjärde plats.

Blå inom politik[redigera | redigera wikitext]

Inom politiken menas i princip allestädes med blått eller mörkblått olika grader av konservatism och både mörkblått och ljusblått kan stå för borgerlighet i allmänhet och i vissa länder även för liberalism. [8] I USA symboliserar blått det liberala Demokratiska partiet.[2] Från och med presidentvalet 2000 började "de blå staterna" syfta på de stater som stödde de demokratiska kandidaterna.[2]

Blå inom heraldik[redigera | redigera wikitext]

Blått är en av de tillåtna färgerna inom heraldik. Inom heraldiken anses blått ibland stå för fromhet och uppriktighet[1][9], men färgen kan ha olika betydelse i olika vapen.

En ogift kvinnas vapen kan ovanpå skölden ha en blå rosett i stället för en hjälm. De förnämsta riddarordnarna har också i regel blå band (exempelvis svenska Serafimerorden, danska Elefantorden och brittiska Strumpebandsorden) vilket har lett till uttrycket "blå bandet" för en utmärkelse av högsta rang.

Blå som nationsfärg[redigera | redigera wikitext]

Många länder har blått i sina nationalsymboler, men färgen förknippas kanske särskilt med Frankrike. Den används också ofta i Italien eftersom den är livréfärg för den tidigare kungaätten Savojen och blått (preussisk blå) representerade ofta Preussen så länge det landet fanns. I Sverige används blått tillsammans med guld eller gult som nationalfärger. I Finland används blått tillsammans med vitt och detsamma med Somalia där flaggan är helt blå men en vit stjärna i mitten.

Andra innebörder[redigera | redigera wikitext]

Nyanser[redigera | redigera wikitext]

  • Mörkblått associeras med djup, expertis och stabilitet och representerar kunskap, styrka, integritet och allvar och är en färg som bolag i Amerika gärna använder sig av.[1]
  • Ljusblått associeras med hälsa, läkande, stillhet, förståelse och mjukhet.[1]
  • Indigo symboliserar ett mystiskt gränsland av visdom, självbehärskning och andligt förverkligande.[2] Medan blått är färgen för kommunikation med andra, vänder indigo det blå inåt.[2]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f] ”Color Meaning”. QSX Software Group. http://www.color-wheel-pro.com/color-meaning.html. Läst 28.08.2007. 
  2. ^ [a b c d e f g h i j k l] ”All About the Color BLUE”. Sensational COLOR. http://www.sensationalcolor.com/content/view/1055/144/. Läst 02.09.2007. 
  3. ^ Ryberg, Karl (1991). ”Blått är sobert och prestigefullt”. Levande färger. Västerås: ICA-förlaget AB. Sid. 52. ISBN 91-534-1452-7 
  4. ^ [a b c d] Ryberg, Karl (1991). ”Färg i språk och talesätt”. Levande färger. Västerås: ICA-förlaget AB. Sid. 34 – 37 (38). ISBN 91-534-1452-7 
  5. ^ [a b] Nilson, KG (2004). ”Vad betyder blått?”. KG Nilsons Färglära (Andra upplagan). Carlsson Bokförlag. Sid. 84. ISBN 91-7203-597-8 
  6. ^ Ryberg, Karl (1991). ”Färgkodning blir allt vanligare”. Levande färger. Västerås: ICA-förlaget AB. Sid. 47 – 48 (49). ISBN 91-534-1452-7 
  7. ^ Ryberg, Karl (1991). ”Färger som kulturella symbolbärare”. Levande färger. Västerås: ICA-förlaget AB. Sid. 26 – 29. ISBN 91-534-1452-7 
  8. ^ Ryberg, Karl (1991). ”Politiska färgsignaler”. Levande färger. Västerås: ICA-förlaget AB. Sid. 31 – 32. ISBN 91-534-1452-7 
  9. ^ Ryberg, Karl (1991). ”Färg och heraldik”. Levande färger. Västerås: ICA-förlaget AB. Sid. (29) 30 – 31. ISBN 91-534-1452-7