Afrikansk blåvaktel
| Afrikansk blåvaktel Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Hönsfåglar Galliformes |
| Familj | Fasanfåglar Phasianidae |
| Släkte | Coturnix |
| Art | Afrikansk blåvaktel S. adansonii |
| Vetenskapligt namn | |
| § Synoicus adansonii | |
| Auktor | (Verreaux & Verreaux, 1851) |
| Synonymer | |
| |
Afrikansk blåvaktel[2] (Synoicus adansonii) är en fågel i familjen fasanfåglar inom ordningen hönsfåglar.[3]
Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]
Afrikansk blåvaktel är en mycket liten och mörk vaktel. Hanen är mörkblå och kastanjebrun, med lysande vit strupe. Honan är mörlbrun med kraftig tvärbandning undertill. Vanligaste lätet är en två- eller trestavig vissling.[4]
Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]
Afrikansk blåvaktel hittas i Afrika söder om Sahara.[3] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.
Släktestillhörighet[redigera | redigera wikitext]
Tidigare placerades arten tillsammans med nära släktingen asiatisk blåvaktel i Coturnix, men lyftes först ut till det egna släktet Excalfactoria efter studier.[5] Senare DNA-studier visade dock att de båda står nära brunvakteln, även den tidigare i Coturnix.[6] De tre förs därför till ett och samma släkte, där Synoicus har prioritet. Vidare studier har visat att även papuavakteln (Anurophasis monorthonyx) tillhör samma klad.[7]
Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]
Afrikansk blåvaktel hittas i fuktiga gräsmarker, ofta i säsongsvis översvämmade områden. Arten är troligen flyttfågel eller åtminstone nomadisk i sina rörelser.[4]
Status[redigera | redigera wikitext]
Arten har ett stort utbredningsområde och beståndet anses stabilt. Internationella naturvårdsunionen IUCN listar den därför som livskraftig (LC).[1]
Namn[redigera | redigera wikitext]
Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar Michel Adanson (1727-1806), fransk naturforskare, botaniker och samlare verksam i Senegal 1748-1753.[8]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ [a b] BirdLife International 2014 Synoicus adansonii Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.3 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2015.
- ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-02-14
- ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
- ^ [a b] McGowan, P. J. K. and G. M. Kirwan (2020). Blue Quail (Synoicus adansonii), version 1.0. In Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie, and E. de Juana, Editors). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.bluqua1.01
- ^ Crowe TM, RCK Bowie, P Bloomer, TG Mandiwana, TAJ Hedderson, E Randi, SL Pereira & J Wakeling. 2006. Phylogenetics, biogeography and classification of, and characteristic evolution in, gamebirds (Aves: Galliformes): effects of character exclusion, data partitioning and missing data. Cladistics 22: 495–532.
- ^ Seabrook-Davison M, L Huynen, DM Lambert & DH Brunton. 2009. Ancient DNA resolves identity and phylogeny of New Zealand’s extinct and living quail (Coturnix sp.). PLoS ONE 4(7): e6400.
- ^ Kimball RT, PA Hosner & EL Braun. 2021. A phylogenomic supermatrix of Galliformes (Landfowl) reveals biased branch lengths. Molecular Phylogenetics and Evolution. 158: 107091.
- ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikispecies har information om Synoicus adansonii.
Wikimedia Commons har media som rör Synoicus adansonii.- Läten på xeno-canto.org
|