Blå storsvala

Från Wikipedia
Blå storsvala
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljSvalor
Hirundinidae
SläkteStorsvalor
Progne
ArtBlå storsvala
P. subis
Vetenskapligt namn
§ Progne subis
Auktor(Carl von Linné, 1758)
Utbredning

Blå storsvala[2] (Progne subis) är en amerikansk tätting i familjen svalor.[3] Den häckar från södra Kanada till centrala Mexiko. Vintertid flyttar den så långt söderut som till Brasilien.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Storsvalor (Progne ) är som namnet avslöjar större än de flesta andra svalor. Denna art mäter 20 centimeter i kroppslängd, är både långvingad och storhövdad samt har en grunt kluven stjärt. Hanar är helt stålblåglansigt svarta, medan honor är mörka ovan med en viss stålblå glans och ljusare under.[4]

Läte[redigera | redigera wikitext]

Både sången och övriga läten är melodiska, mörka och fylliga. Sången är gurglande och bland lätena hörs oftast ett fallande visslande "cherr".[5]

Utbredning och systematik[redigera | redigera wikitext]

Blå storsvala delas in i tre underarter med följande utbredning:[3]

  • subis/arboricola-gruppen
    • Progne subis subis – förekommer i södra Kanada ner till höglandet i centrala Mexiko, flyttar till Brasilien vintertid
    • Progne subis arboricola – förekommer i bergsområden i västra Nordamerika
  • Progne subis hesperia – förekommer från sydvästra Arizona till nordvästra Mexiko och södra Kalifornien

Fågeln är en mycket sällsynt gäst i Europa, med endast fyra fynd: Yttre Hebriderna i Skottland 2004, Azorerna 2004 och 2011 samt i Nederländerna 2013.[6]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Blå storsvala förekommer i olika former av öppna områden och ses födosöka över städer, parker, fält, strömmande vatten, dynfält och fuktängar. I östra USA häckade de tidigare i gamla hackspettshål i träd utmed skogskanter och floder, numera nästan uteslutande i av människan uppsatta särskilda typer av holkar. Det gör att den ofta ses i närheten av människan, till och med inne i städer, och förekommer mycket fläckvist, frånvarande från områden där det saknas boplatser. I sydväst häckar den fortfarande i naturliga håligheter som gamla hackspettshål i träd eller saguarokaktusar. Honan lägger tre till sex helvita ägg i en till två kullar som ruvas i 15 till 18 dagar.[4]

Nyligen flygga blå storsvalor i Oklahoma, USA
Fågelholkar speciellt gjorda för blå storsvala.

Föda[redigera | redigera wikitext]

Liksom andra svalor lever blå storsvala av insekter som den fångar i luften, ofta högre upp än andra arter, ibland 150 meter eller högre ovan mark.[4] De födosöker dagtid, sällan i grupp men ofta i par.[4] Den intar alla möjliga olika sorters flygande insekter, men en betydande del av dieten består av invasiva eldmyror av arten Solenopsis invicta.[7]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Den har dock tidigare minskat i antal, ungefär 1% årligen mellan 1966 och 2015, bland annat till följd av bokonkurrens med i Nordamerika införda starar och gråsparvar.[8] Världspopulationen uppskattas till elva miljoner häckande individer.[9]

Namn[redigera | redigera wikitext]

Fågelns vetenskapliga artnamn subis är latin och syftar på en typ av fågel som krossar örnars ägg. Blå storsvala kan ha tilldelats detta namn på grund av dess aggressivitet mot rovfåglar under häckningstid.[10]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2012 Progne subis Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
  4. ^ [a b c d] Purple Martin Faktablad om blå storsvala på allaboutbirds.org
  5. ^ Sibley, David Allen (2003). The Sibley Field Guide to Birds of Eastern North America. Alfred A. Knopf, New York. sid. 294. ISBN 0-679-45120-X 
  6. ^ Fynd av blå storsvala i Västpalearktis på Tarsiger.com
  7. ^ Helms IV, Jackson A., Bridge, Eli S., Godfrey, Aaron P, and Ames, Tayna. (2015): The Purple Martin Update. "Fire Ant Exterminators". 24-27.
  8. ^ Sauer, J. R., D. K. Niven, J. E. Hines, D. J. Ziolkowski, Jr., K. L. Pardieck, J. E. Fallon, and W. A. Link. 2017. The North American Breeding Bird Survey, results and analysis 1966–2015. Version 2.07.2017. USGS Patuxent Wildlife Research Center, Laurel, Maryland, USA.
  9. ^ Partners in Flight. 2017. Avian Conservation Assessment Database. 2017.
  10. ^ Jobling, James A (2010). The Helm Dictionary of Scientific Bird Names. London: Christopher Helm. sid. 317, 371. ISBN 978-1-4081-2501-4 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]