Blåskata

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Blåskata
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Adult blåskata i Hebei i norra Kina.
Adult blåskata i Hebei i norra Kina.
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Tättingar
Passeriformes
Familj Kråkfåglar
Corvidae
Släkte Cyanopica
Bonaparte, 1850
Art Blåskata
C. cyanus
Pallas, 1776
Vetenskapligt namn
§ Cyanopica cyanus
Underarter
se text
Synonymer
Cyanopica cyana
2011 Blauelster in Shanghai.jpg
Hitta fler artiklar om fåglar med

Blåskata (Cyanopica cyanus eller Cyanopica cyana) är en fågel i familjen kråkfåglar.

Utseende, läte och fältkännetecken[redigera | redigera wikitext]

Blåskatan är 31-35 centimeter lång och liknar i stort skatan (Pica pica), men är smalare och har proportionellt mindre ben och näbb.[2] Den väger 65-85 gram.[3] Den har glänsande svart hjässa och vit hals. Undersidan och ryggen är ljust gråbeige och vingarna och fjädrarna på den långa (16-20 centimeter) stjärten är azurblå.[2]

Läte[redigera | redigera wikitext]

Lätet är ett snabbt avfyrat metalliskt ljudande "kwink-kwink-kwink", som vanligen föregås av ett "krarrah".[2]

Taxonomi och utbredning[redigera | redigera wikitext]

Blåskatan placeras idag som ensam art i släktet Cyanopica vilket är ett väl avskilt släkte inom familjen kråkfåglar. Arten beskrevs första gången taxonomiskt 1776 av Peter Simon Pallas ifrån observationer som han gjorde på sin resa i Ryssland. Han placerade dock arten i släktet Corvus. Släktet Cyanopica beskrevs istället först av Charles Lucien Bonaparte 1850.

Rent grammatiskt råder det diskussion kring vilket genus artepitetet har. Enligt (David & Gosselin, 2002a) är det rätta cyanus medan exempelvis (Sibley & Monroe, 1990) använder cyana.

Blåskatan är uppdelad i två populationsgrupper som åtskiljs av ett mycket stort geografiskt område. Den ena populationen lever i Västeuropa, på den sydvästra delen av Iberiska halvön i Spanien och Portugal. Den andra populationen förekommer i ett mycket större område i östra Asien i större delen av Kina, Korea, Japan och norrut in i Mongoliet. 2002 hävdade ett forskarteam (Fok et al.) att arten på genetiska grunder bör delas upp i två, och i enlighet med detta skulle populationen på Iberiska halvön få namnet Cyanopica cooki (Bonaparte, 1850). Denna uppdelning stöds ännu så länge inte av till exempel BirdLife International.[1][2]

Merparten av populationerna är stannfåglar men det förekommer lokala och till synes nyckfulla förflyttningar vintertid.[4]

Underarter[redigera | redigera wikitext]

Blåskatan delas ofta upp i nio accepterade underarter:[4]
cooki

  • C. c. cooki (Bonaparte 1850) - förekommer i Portugal och västra och södra Spanien.

cyanus

  • C. c. cyanus - nominatformen förekommer i östra Centralasien, i norra Mongoliet och östra Sibirien.
  • C. c. pallescens (Stegmann, 1931) - förekommer kring floden Amurs mellersta och nedre regioner.
  • C. c. koreensis (Yamashina, 1939) - förekommer i Korea
  • C. c. stegmanni (Meise, 1932), inkl. jeholica (Yamashina, 1939) - förekommer i Manchuriet
  • C. c. swinhoei (Hartert, 1903) - förekommer i östra Kina
  • C. c. interposita (Hartert, 1917) - förekommer i norra Kina
  • C. c. kansuensis (Meise, 1937) - förekommer i västra Kina
  • C. c. japonica (Parrot, 1905) - förekommer i Japan

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Biotop[redigera | redigera wikitext]

Blåskatan bor i olika sorters barrskog (främst tallskog), de östliga populationerna även i parker och trädgårdar.[2] Den förekommer på höjder upp till 1600 meter.[4]

Häckning[redigera | redigera wikitext]

Juvenil individ av underarten C. c. japonica.

Blåskatan häckar vanligen i löst sammanhållna, öppna kolonier med ett bo i varje träd.[2] Boet byggs gemensamt av hannen och honan. Det består oftast av kvistar, saknar tak och är invändigt fodrat med exempelvis hår och ull. Den lägger vanligen 5-8 ägg, som är 28 millimeter stora och gulvita med bruna fläckar. De ruvas av honan i 15 dagar.[3]

Föda[redigera | redigera wikitext]

Blåskator söker ofta föda i grupper om en familj eller i flera grupper som bildar flockar med upp till 30 fåglar. Deras föda består mestadels av ekollon och tallkottar, som kompletteras med ryggradslösa djur och deras larver, mjuka frukter och bär, samt i parker och städer även rester som människor lämnat efter sig.[2]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] BirdLife International 2012 Cyanopica cyanus Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 <www.iucnredlist.org>. Läst 6 januari 2014.
  2. ^ [a b c d e f g] Azure-winged Magpie i engelskspråkiga Wikipedia 11 augusti 2006
  3. ^ [a b] Christopher Perrins under medverkan av David Attenborough (1986). Fågelliv i Europa. Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 188. ISBN 91-34-50909-7 
  4. ^ [a b c] Lars Larsson (2001) Bids of the World, CD-rom

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Fok, K. W., Wade, C. M., Parkin, D. T. (2002) Inferring the phylogeny of disjunt populations of the Azure-winged Magpie Cyanopica cyanus from mithochondrial control region sequences. i Proceedings of the Royal Society of London, Series B, 269: 1671-1679.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]