Blatte

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Wiktionary small.svg
Svenskspråkiga Wiktionary har ett uppslag om blatte.

Blatte är en ofta pejorativ benämning, ibland identitetsskapande självbenämning, på en mörkhyad person med en etnisk bakgrund som uppfattas som icke-nordeuropeisk eller icke-europeisk, exempelvis en person med sydeuropeiskt, afrikanskt eller arabiskt ursprung.[1] Termen används huvudsakligen som slanguttryck.[2]

Ordet blatte definieras i SAOL som "mörkhyad (utländsk) person" med stilmarkörerna vardagligt och kan uppfattas som nedsättande.[3]

Under 2000-talet har människor med invandrarbakgrund försökt neutralisera ordets nedsättande karaktär genom att aktivt införa det i den egna gruppens språkbruk (jämför "nigger", "bög"). Studier visar att vissa ungdomar med invandrarbakgrund använder begreppet som identitetsskapande självbenämning, och att begreppet bland storstadsungdomar har varierande tolkning.[4][1] Tidskriften Gringo, som gjort sig känd för sitt provocerande språkbruk, har bidragit till att betydelseförskjutningen även fått ett visst genomslag i etablerade media.

Blattens motsats i vardagsspråket är "svennen". De är båda arketyper i populärkulturen.

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

Ordet "blattes" ursprung är oklart.

Ordet kan beläggas åtminstone sedan 1967, men kan vara betydligt äldre. Det finns med i Gibsons Svensk slangordbok från 1969, både i betydelsen 'pajas' och i betydelsen 'neger'. Som grovt skällsord om invandrare eller utlänning kan det beläggas i skrift från 1986.[2]

En förklaring som fått spridning i debatten på senare år är att ordet, liksom många andra svenska slangord, kan ha lånats från finsk romani, där blāto eller blawato betyder ’blå’, och har betydelsenärhet till det medeltida svenska begreppet blåman (man med mörk hudfärg, i synnerhet om nordafrikan; med äldre synonymer mor, neger[5]) och i sin tur kan vara ett inlån från sydslaviskans plav, ’blå’.[6]

En annan förekommande hypotes är att ordet har att göra med det svenska verbet "blattra", 'pladdra, prata strunt' och att en "blatte" är någon som talar ett obegripligt språk - alltså en analog bildning till det från grekiskan komna "barbar".[2]

Carl Henrik Svenstedt menar i en artikel i Sydsvenskan att ordet kan härröra från vulgärlatin blatta, vilket "lär betyda 'mörk', 'dunkel'".[7] På klassiskt latin betyder blatta 'mal' eller 'purpur'.[8]

År 1534 upptecknas förfranskningen blatte som betecknar kackerlackornas hela släkte, Blattodea, också vår svenska skogsblatta.[7] Därmed påstås ofta att blatte är lån från franskans blatte, eller italienskans blatta, i dess moderna betydelse "kackerlacka", och att syftet med ordet skulle vara att likna de människor som då betecknas som skadedjur.[källa behövs] Detta är dock mycket osannolikt. Något "blatte" eller "blatta" finns inte i Svenska Akademiens ordbok, vilket betyder att det inte har använts i tryck mellan den nysvenska periodens början 1526 och 1913, då det band som skulle ha innehållit "blatte" trycktes. Det är alltså mycket osannolikt att det någonsin ha använts på svenska om faktiska kackerlackor, och det förefaller heller inte ha använts i sin svenska betydelse i något annat språk.[källa behövs]

Ordet har ibland felaktigt associerats till bladneger, som emellertid i svenska språket är ett äldre humoristiskt uttryck för journalist.[9]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Lenard Klemens & Elias Nordin, Blatte - En kvalitativ studie om gymnasieungdomars uppfattningar av begreppet blatte, C-uppsats socionomprogrammet, Göteborgs universitet 2010.
  2. ^ [a b c] Svenska språknämndens frågelåda: Varifrån kommer blatte och vad betyder det?
  3. ^ SAOL på nätet, SAOL
  4. ^ Rickard Jonsson; Blatte betyder kompis : Om maskulinitet och språk i en högstadieskola, doktorsavhandling Stockholms Universitet.
  5. ^ SAOB – Svenska Akademiens ordbok → Blåman
  6. ^ Gerd Carling, Romani i svenskan: storstadsslang och standardspråk, Carlsson förlag 2005, sid 74.
  7. ^ [a b] Carl Henrik Svenstedt, Entomologisk etymologi, kulturkrönika i Sydsvenskan 22 april 2005
  8. ^ Ahlberg, Axel W.; Lundqvist Nils, Sörbom Gunnar (1960) (på latin). Latinsk-svensk ordbok. Svenska bokförlagets ordböcker (2. uppl., [3. tr.]). Stockholm: Svenska bokförl. (Bonnier) 
  9. ^ SAOB – Svenska Akademiens ordbok → Bladneger