Blekinge

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Koordinater: 56°20′N 15°20′Ö / 56.333°N 15.333°Ö / 56.333; 15.333

För andra betydelser, se Blekinge (olika betydelser).
Blekinge
Landskap
Blekinge vapen.svg
Sverigekarta-Landskap Blekinge.svg
Blekinges läge i Sverige.
Land  Sverige
Landsdel Götaland
Län Blekinge län
Stift Lunds stift
Största sjö Halen
Högsta punkt Rävabacken 189,65 m ö.h.
Yta 2 941 km²
Folkmängd 152 757 (2013-12-31)[1]
Befolkningstäthet 51,9 invånare/km²
Landskapssång Min Blekingsbygd
Landskapsblomma Ek (Kungsljus)
Landskapsdjur
Fler symboler...
Ekoxe

Blekinge är ett landskap i sydöstra Sverige. Blekinge har cirka 150 000 invånare. Det är Sveriges till ytan näst minsta landskap (efter Öland) och det minsta som ligger på fastlandet. Blekinge kallas ofta för 'Sveriges trädgård' och har dessutom en skärgård.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Högloftsstugan var vanlig i Blekinge så sent som på 1800-talet men är nu mycket sällynt. Bilden visar Kyrkhultsstugan som idag finns på Skansen.

Blekinge var under flera hundra år gränsland mellan Danmark och Sverige. Ca 890 nämns Blekinge som tillhörande svearna i Wulfstans reseskildring. Redan på 1060-talet skall landskapet ha kristnats av biskop Egino från Dalby. Adam av Bremen skriver i fjärde bokens fjortonde kapitel: ”Men om vi vänder tillbaka till det baltiska havets mynning i norr, möter vi först nordmännen, därefter skjuter det danska landskapet Skåne fram, och öster därom bebor götarna ett vidsträckt område upp till Birka”. I fjärde bokens sjunde kapitel skriver Adam följande: ”Skåne är den yttersta delen av Danmark och utgör en halvö”. (Se även: Landamäri, om gamla gränsdragningen mellan Sverige och Danmark.)

Vid denna tidpunkt låg hela Skandinavien under ärkebiskopen i Hamburg-Bremen. Kyrkan i de olika länderna i Skandinavien konkurrerade alltså inte med varandra, utan de samarbetade. Blekinge verkar inte ha varit en del av Lunds stift förrän under 1200-talet enligt bland andra Knytlingesagan och samlingen Necrologium Lundense. I Necrologium Lundense (där de olika ingående böckerna är skrivna under 1100-talet och första halvan av 1200-talet) nämns inte på något ställe Blekinge, orter i dåtidens Blekinge eller personer som bor i eller kommer från Blekinge (inte ens i samband med upptagandet av kyrkliga skatter). Några författare har dragit slutsatsen att Blekinge inte har kunnat komma under Lunds stift förrän under 1230-talet. År 1231 finns det första säkra beviset för att Blekinge är en del av Danmark i huvudstycket i Kung Valdemars jordebok[2]. Men redan 1332-1360 blev Blekinge svenskt igen för att sedan åter bli danskt. Landskapet var ofta skådeplats för sammandrabbningar mellan de båda länderna. Städerna och landsbygden brändes och förstördes av både svenska och danska trupper. Bönderna vid gränsområdet slöt ofta bondefred framför att själva gå ut i krig. Vid freden i Roskilde 1658 övergick Blekinge permanent till Sverige. Historiskt räknas Blekinge till det tidigare Østdanmark, som omfattar områdena Blekinge, Halland, Lister, Skåne och Bornholm.

Under den svenska stormaktstiden upplevde Blekinge en storhetstid. Karlskrona anlades ute på ön Trossö 1680 som en ny svensk marinbas och var trettio år senare rikets tredje stad med mer än 10 000 invånare. Det skyddade läget i den blekingska skärgården, där befästningsanläggningar enkelt kunde försvara platsen kombinerat med en rik tillgång på ek på fastlandet, spelade in när man synade platsen för den nya marinbasen. Även Karlshamn grundades under samma tid, medan de äldre etablerade städerna Ronneby och Sölvesborg somnade in. Karlskrona och Karlshamn låg i närheten av de medeltida handelsplatserna Lyckeby respektive Elleholm och ersatte därmed även dessa. Under 1700-talet var landskapet Sveriges mest urbaniserade med en fjärdedel av invånarna som bodde i städer. Därefter har landskapet upplevt en långsammare utveckling än övriga delar av riket och har ibland elakt kallats för "Sveriges baksida".

Wulfstans berättelser[redigera | redigera wikitext]

I den översättning till fornengelska som kung Alfred den store i Wessex i England lät göra av den antike historiken och geografen Paulus Orosius ca 890, infogades två berättelser av Ottar från Hålogaland och Wulfstan om sjöfärder runt Skandinavien. I Wulfstans reseskildring nämns Blekinge för första gången i skrift. Den fornengelska texten lyder enligt följande: -"On bæcbord him wæs Langaland, Læland, Falster, Sconeg, þas land eall hyrað to Denemearcan. þonne Burgenda land wæs us on bæcbord, þa habbað him sylf cyning. þonne æfter Burgenda lande wæron us þas land þa synd hatene ærest Blecingaeg, Meore, Eowland, Gotland on bæcbord, þas land hyrað to sweon. Översatt till modern svenska blir det: -"På babord sida hade han Langeland, Lolland, Falster och Skåne, dessa länder hör alla till Danmark. Så hade vi Bornholm om babord, och de har sin egen kung. Och efter Bornholm hade vi de land som heter först Blekinge, Möre, Öland och Gotland om babord, och dessa länder tillhör svearna.

Indelningar[redigera | redigera wikitext]

Indelningar före 1683[redigera | redigera wikitext]

Blekinge nämns först som tillhörande svearna ca 890. Mellan 1231 och 1658 tillhörde Blekinge Danmark. 1639 överfördes Jämshögs socken från Villands härad i Skåne till detta landskap. Från 1658 stod Blekinge under Kristianstads län fram till år 1680 då det förenades med Kalmar län. År 1683 upprättades Blekinge län, vilket har bestått oförändrat sedan dess.

Städer[redigera | redigera wikitext]

Vid Blekinges övergång till Sverige 1658 fanns i landskapet städerna Kristianopel och Ronneby, Flera tidigare städer, Avaskär, Elleholm, Lyckå och Sölvesborg hade tidigare under 1600-talet förlorat sina stadsprivilegier. Kung Karl XI anlade redan 1664 Karlshamn, på platsen för fiskesamhället Bodekull. Staden Karlskrona, som anlades som huvudbas för den svenska flottan, fick sina privilegier 1680. Privilegierna för Kristianopel och Ronneby drogs in.

Indelningar från 1683[redigera | redigera wikitext]

Län och stift[redigera | redigera wikitext]

Landskapet Blekinge har samma omfattning som Blekinge län. Församlingarna inom Svenska kyrkan ingår i Lunds stift.


Härader, med dess socknar, i Blekinge, från år 1863.

Härader och städer[redigera | redigera wikitext]

Följande städer i landskapet med gamla stadsprivilegier inrättades som stadskommuner när 1862 års kommunalförordningar trädde i kraft:

Ronneby stad inrättades 1882, med egen jurisdiktion fram till 1943. Karlshamn och Sölvesborg lades under landsrätt 1950, medan Karlskrona rådhusrätt kvarstod fram till tingsrättsreformen 1971.

Socknar i Blekinge, från år 1863. Delningar av socknar efter årtalet finns inritat och beskrivet.

Socknar, fögderier, domsagor, tingslag och tingsrätter[redigera | redigera wikitext]

Se respektive härad.

Kommuner från 1952 till 1970[redigera | redigera wikitext]

Kommuner år 1952 i Blekinge län. Länsgränsen är den samma idag som då.

Städer (4 st):

Köpingar (1 st):

Landskommuner (20 st):

Förändringar 1952–1970[redigera | redigera wikitext]

1 januari 1963

1 januari 1967


Nuvarande kommuner i Blekinge län.

Kommuner från 1971[redigera | redigera wikitext]

Kommuner, räknat från väster till öster, är Sölvesborg, Olofström, Karlshamn, Ronneby och Karlskrona.

Blekinge har en stor skärgård. Bilden är från Tjärö.

Geografi[redigera | redigera wikitext]

Flera åar rinner genom Blekinge. Här syns Mörrumsån i Svängsta.

Från det småländska höglandet vid en höjd av 130 till 170 meter över havet sänker sig landskapet mot såväl syd som öst ner mot Östersjön. Norra delen, "skogsbygden", är karg och mager med många berg och kärr, och skogarna där består huvudsakligen av barrträd. Den därefter följande "mellanbygden" med sina många små sjöar och vattendrag och ännu mera "strandbygden" har bördig jord och bär många lövträd, bland vilka boken gör sig gällande, och en rik undervegetation.

Vattendragens huvudsakliga riktning är sydlig. De högsta bergen finns i den nordvästra delen av landskapet, där de når en höjd av omkring 180-190 meter över havet. Den södra kusten är mycket sönderskuren och omgiven av en vidsträckt skärgård, i synnerhet vid den östra delen, utanför vilken finns även större öar.

Boafalls backe (177,56 m ö.h.) i Olofströms kommun räknades officiellt som Blekinges högsta punkt mellan 1837 och 2006. Vid kontrollmätning har man nu konstaterat att den korrekta lokaliseringen av landskapets högsta punkt är Rävabacken i byn Farabol (Olofströms kommun) med en höjd av 189,65 meter över havet. Denna plats invigdes 2006-08-12 som Blekinges högsta punkt vid en officiell ceremoni.

Klimatet i Blekinge varierar inte av större omfattning utan är ganska jämnt fördelat över landskapets delar med för det mesta av havskaraktär med förhållandevis milda vintrar och behagliga somrar. Höstarna är särskilt milda då det efter sommaren uppvärmda Östersjön blåser in värme och fukt, vilket tidvis ger mycket nederbörd samt även en del blåst.

SMHI:s mätstation Hanö i landskapets sydvästra del är landets blåsigaste lokal utanför fjällkedjan, och rekordet i medelvind utanför fjällen härrör sig härifrån med 44 m/s. Den 7 februari 2011 satte Hanö nytt sydsvenskt februarirekord i medelvind med byvindar på uppåt 40 m/s.

Större tätorter[redigera | redigera wikitext]

De största tätorterna i landskapet enligt 2005 års tätortsavgränsning är:

# Tätort Befolkning
1 Karlskrona 32 606
2 Karlshamn 18 768
3 Ronneby 11 767
4 Sölvesborg 7 883
5 Olofström 7 382

Övriga orter[redigera | redigera wikitext]

Några kända blekingar[redigera | redigera wikitext]

Harry Martinson

Bibliografier[redigera | redigera wikitext]

Småland, Öland & Blekinge - Deldatabas i Libris som innehåller hänvisningar till lokalhistoriskt material. Sedan 2006 registreras lokalhistoriskt material löpande och arbete pågår med retrospektiv registrering.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Folkmängd i landskapen den 31 december 2013”. Statistiska centralbyrån. http://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Statistik-efter-amne/Befolkning/Befolkningens-sammansattning/Befolkningsstatistik/25788/25795/Helarsstatistik---Forsamling-landskap-och-stad/373922/. Läst 18 augusti 2014. 
  2. ^ Magnus Edekling, "När blev Blekinge danskt?"

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]