Blekingska
Blekingska är ett sydsvenskt mål, talat i Blekinge. Västra Blekinge, där Mörrumsån är en vattendelare, anses tillhöra det skånska språkområdet som historiskt sett är en östdansk, alternativt sydskandinavisk dialekt[1] och som enligt många borde ges officiell status som ett eget språk[2].
Kännetecken
Dialekten varierar något inom områdena den talas, men gemensamt är att r i vissa ställningar vokaliseras och i andra är stumma. Pluraländelser på -or ofta uttlas -er.
Till skillnad från sydligare dialekter har blekingska bevarat uttalet p, t, k efter lång vokal i stället för b, d, g, med undantag av Listers härad. Även där berörs endast konsonanter efter starktonig vokal, i hela Blekinge är uttalet huset och kallat.[3]
Karlskronitiska är en typ av blekingska, och en dialekt som både blekingar och icke-blekingar ofta gör sig lustiga över. Karlskronitiskan är, precis som blekingskan och skånskan, full av diftonger. Blekingskan anses även vara den enda svenska dialekten med triftonger. Ordet 'stan' [stɑ:n] uttalas till exempel som 'staoun' [staʊn]. En annan typ av västblekingska är listerländskan, som ofta uppfattas som svårförstådd. Listerländskan innehåller dessutom en stor mängd ord som inte förekommer i allmän blekingska eller i det svenska språket som helhet, men däremot kan återfinnas i andra östdanska mål.
Blekingskan är också intressant ur en etymologisk och syntaktisk synvinkel. Ord som annars inte hör hemma i det svenska språket dyker upp i en blekingsk variant i blekingska. Blekinge är en kustregion och därför är det rimligt att anta att ordförrådet har påverkats av främst danska, tyska och baltiska språk. Även engelska har påverkat dialekten, då engelska fartyg förr i tiden brukade ankra i den blekingska skärgården; ordet sisare är till exempel en blekingsk variant av engelskans scissors(s).
I Blekingemålen är substantivens genusböjningar bevarade. För solen och stolen används på genuin dialekt alltså inte den utan hon respektive han.[4]
Exempel på blekingska ord och uttryck
| Blekingska | Standardsvenska | Exempel |
|---|---|---|
| eina | en | |
| skomme (el. skummet) | mörker | |
| ryll | svullnad | |
| halsrev | halsont | |
| usjla se | jämra sig | |
| doppa | sås | |
| karasjäl | förstärkning av "karl" | Va tycker du om de, karasjäl? |
| krave | krage | |
| kvarka se | sätta i halsen (Lister) | |
| sollna | sätta i halsen | |
| däven | avslagen | |
| disklase | disktrasa | |
| nytig | pinsam | |
| krabbig | krånglig | |
| hia sig | lugna ner sig | |
| tya | orka | Nu tyar jag inte mer |
| pylle | småfrö (vallmofrö), smulor | Jag tar en frallhalva med pylle på |
Ord så som tex. Korv, Burk, Gurka, Kyrka, vatten, havet, staden och ål får en förvrängning Och kan se ut såhär: kåv, buök, guöka, kuöka, vadn, hauet, staoun, aoul.
Även ord från andra språk har ätsat sig in i blekingskan. Ett exempel på detta är ordet "sisare" som kommer från engelskans ord för "sax".
På sina håll finns även danska böjningar kvar. Ett exempel på detta är "dogde de" som betyder "dög det".
Se även
Referenser
Noter
Allmänna källor
- Pamp, Bengt (1978). Svenska dialekter. Natur och kultur-serien, 99-0132198-0 ; 11. Stockholm: Natur o. kultur. sid. 49-52. ISBN 91-27-00344-2
Externa länkar
- Inspelning av blekingska från Torhamns socken från Institutet för språk och folkminnen
- Ronneby Folkteater: Blekingska ord och uttryck
| |||||||||||||||||||||||||||||
