Blekmedel

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Blekmedel
Strukturformel för natriumhypoklorit
Systematiskt namn Natriumhypoklorit
Kemisk formel NaClO
Molmassa 74,442 g/mol
CAS-nummer 7681-52-9, 55248-17-4, 64131-03-9
Egenskaper
Löslighet (vatten) 942 g/l (23 °C)
Smältpunkt -24,5 °C
Kokpunkt 111 °C
Faror
Huvudfara Inandning potentiellt dödlig, förtäring livshotande
SI-enheter & STP används om ej annat angivits
Blekmedel

Blekmedel är en kemikalie som används vid blekning, det vill säga avlägsnande av färgämnen eller vitfärgning.

Vanliga blekmedel för hushållsbruk är ofta klorbaserade (exempelvis Klorin) eller syre-baserade (exempelvis vätesuperoxid). Blekning kan också ske genom inverkan av solens strålning, vilket kallas solblekning.

Eau de Javel är en blekvätska, som är uppkallad efter kvarteret Javel i Paris, där den framställdes som en lösning av kaliumhypoklorit i vatten. Sedan kemisten Labarraque tagit fram den billigare natriumföreningen under namnet eau de labarraque, är det nästan alltid natriumföreningen som är den kemiska substansen i eau de Javelle.

Natriumhypoklorit är en klar grönaktig vätska med stark klorlukt. Den förekommer i olika styrka, som bestäms av halten aktiv klor. I koncentrerad form kan den endast tillverkas genom att leda gasformigt klor genom natriumhydrat. De i handeln förekommande och mindre koncentrerade formerna kan framställas av klorkalk och soda. Flytande klor har dock successivt ersatt klorkalk, som är en blandning av kalciumhypoklorit Ca(ClO)2 och kalciumklorid CaCl2.

Blekmedel som handelsvara har varierande mängd av natriumhypoklorit, natriumklorid, natriumhydrat, kalk m m, men dess effekt grundas huvudsakligen på halten av hypoklorit, eftersom detta avger sitt klor och därigenom verkar blekande.[1]

Användning[redigera | redigera wikitext]

Blekvätskans användning inom textilindustrin vid tillverkning av vita varor av lin eller bomull har idag i stor utsträckning, av miljöskäl, ersatts av andra metoder.

Idag används blekmedel främst för desinficerande ändamål, såsom sanering av golv, disk- eller arbetsbänkar, men också för simbassänger. Användning förekommer även vid rening av dricksvatten.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Meyers varulexikon, Forum, 1952
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från franskspråkiga Wikipedia