Blinkhinna

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Blinkhinnan på en kyckling, halvt framdragen, mitt i en blinkning.

Blinkhinnan är ett mer eller mindre genomskinligt tunn hinna som förekommer hos vissa djurarter och som kan dras över hornhinnan för att skydda och fukta ögat, utan att sluta övre eller undre ögonlocket och därmed vara kapabel att fortsätta att se. Fåglar, hajar och vissa reptiler har en hel blinkhinna, medan många däggdjur, inklusive människan, bara har en rudimentär rest av hinnan i ögonvrån.[1] Vissa däggdjur, som kameler, isbjörnar, sälar och jordsvin har också hel blinkhinna. Björnmakin är den enda primat som man känner till som har fungerande blinkhinna.[2]Strukturen kallas ofta för tredje ögonlocket och kan också refereras till som plica semilunaris eller palpebra tertia i vetenskapliga termer.

Vithövdad havsörn med halvt framdragen blinkhinna, mitt i en blinkning.
Blinkhinnan av en Svart krontrana
Plica semilunaris tros vara en rudimentär rest av blinkhinnan hos människan.

Till skillnad från övre och undre ögonlocket så rör sig blinkhinnan horisontellt över ögonloben. Blinkhinnan är oftast halvgenomskinlig men hos många dykande arter, som andfåglar, bävrars och manater, där blinkhinnan skyddar ögat under vatten, är den helt genomskinlig och fungerar som ett cyklop. Hos andra dykande arter, exempelvis sjölejon, aktiveras den på land för att göra rent ögat från sand och annan smuts, vilket är den vanligaste funktionen hos djur med blinkhinna. Hos rovfåglar fungerar den som ett skydd av föräldrarnas ögon när de matar sina ungar och när pilgrimsfalken gör sina störtdykningar blinkar den snabbt upprepade gånger med blinkhinnan för att fukta ögonen och rensa dem från smuts. Hos isbjörn skyddar blinkhinna mot snöblindhet. Hos hackspettar har blinkhinnan en mycket specifik funktion då de spänner den millisekunder före det att näbben slår mot trädstammen för att inte ögat ska lossna ifrån ögonhålan.[3]

Fåglar har många muskelfibrer för att aktivt kontrollera blinkhinnan medan andra djuarter som inte har denna aktiva kontroll har mycket färre muskelfibrer.[4] Hos många djurarter alla former av fysisk stimuli av ögonloben, som en luftpuff, resulterar i en reflexrespons hos blinkhinnan.[5]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Darwin, Charles (1871). The Descent of Man, and Selection in Relation to Sex. John Murray: London.
  2. ^ Montagna, W., Machida, H., and Perkins, E.M. 1966. The skin of primates XXXIII.: The skin of the angwantibo. American Journal of Physical Anthropology. Vol. 25, 277–290.
  3. ^ Wygnanski-Jaffe T, Murphy CJ, Smith C, Kubai M, Christopherson P, Ethier CR, Levin AV. (2007) Protective ocular mechanisms in woodpeckers Eye 21, 83–89.
  4. ^ Frans C. Stades, Milton Wyman, Michael H. Boevé, Willy Neumann, Bernhard Spiess. Ophthalmology for the Veterinary Practitioner. 105-106.
  5. ^ Gormezano, I. N. Schneiderman, E. Deaux, and I. Fuentes (1962) Nictitating Membrane: Classical Conditioning and Extinction in the Albino Rabbit Science 138:33–34.