Blue Cheer

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Blue Cheer
Blue Cheer 1968.jpg
Blue Cheer 1968 (från vänster: Dickie Peterson, Paul Whaley och Randy Holden)
Bakgrund USA San Francisco, Kalifornien, USA
Genre(r) Acid rock, bluesrock, heavy metal, hårdrock, psykedelisk rock, stonerrock, protopunk
År som aktiva 1967–1972, 1974–1975, 1978–1979, 1984–1994, 1999–2009
Skivbolag Philips Records, Megaforce Records, Mercury Records, Akarma, Rainforce, Evangeline Records
Relaterade artister The Oxford Circle, The Other Half, Sopwith Camel, Silver Metre, Monsters, Dokken, Raven, Pentagram, Mother Ocean
Tidigare medlemmar
Dickie Peterson
Leigh Stephens
Eric Albronda
Paul Whaley
Jerre Peterson
Vale Hamanaka
Jere Whiting
Randy Holden
Mitch Mitchell
Tom Weisser
Bruce Stephens
Ralph Burns Kellogg
Norman Mayell
Gary Lee Yoder
Ruben de Fuentes
Terry Rae
Nick St. Nicholas
Tony Rainier
Mike Fleck
Brent Harknett
Billy Carmassi
Eric Davis
Andrew "Duck"
MacDonald
David Salce
Dieter Saller
Gary Holland
Prairie Prince
Joe Hasselvander
Allan 'Gut' Turk
Lewis Mastro

Blue Cheer var en så kallad "powertrio" som bildades år 1967 i San Francisco, Kalifornien. Medlemmar i gruppen var Dickie Peterson (sång och bas), Leigh Stephensgitarr, och Paul Whaleytrummor.

Power trios spelade hård och stökig musik, och många musiker inom det formatet sägs ha påverkat hårdrocken och heavy metalen starkt, det gäller även denna grupp. År 1968 släppte gruppen albumet Vincebus Eruptum som gav gruppen en top-40 hit med en coverEddie Cochran's "Summertime Blues", det ska poängteras att likheten mellan originalet och Blue Cheers version var ringa. The Who rönte stor framgång med en coverBlue Cheer's cover på denna låt!

Oturligt nog var gruppen för mycket före sin tid för att slå stort, då uttrycket heavy metal knappt existerade. Blue Cheers sound liknade inte mycket av det som fanns på 1960-talet, och man får nog lätt uppfattningen att denna aggressiva musik är nyare än så. Ska man beskriva deras sound kan man säga att det är en blandning av tung blues, psykedelia och acid rock spelad mycket högljutt.

Redan efter att det andra albumet hade släppts började man ändra om i uppsättningen av gruppen. Randy Holden tog över på gitarr inför gruppens tredje album, och efter det tillkom Burns Kellogg på keyboards. Soundet på gruppen var inte heller det samma längre.

År 1972 upplöstes bandet, som vid det laget inte alls var det samma som vildarna på albumen från 1968 (Vincebus Eruptum och Outsideinside). Det har under åren förekommit återföreningar av gruppen i olika uppsättningar.

Medlemmar[redigera | redigera wikitext]

  • Dickie Peterson – bas, sång (1967–1972, 1974–1975, 1978–1979, 1984–1994, 1999–2009; död 2009)
  • Leigh Stephens – gitarr (1967–1968, 2005)
  • Eric Albronda – trummor (1967)
  • Paul Whaley – trummor (1967–1969, 1969, 1984–1985, 1990–1993, 1999–2005, 2005–2009)
  • Jerre Peterson – gitarr (1967, 1974–1975)
  • Vale Hamanaka – keyboard (1967)
  • Jere Whiting – sång, munspel (1967)
  • Randy Holden – gitarr (1968–1969)
  • Mitch Mitchell – trummor (1969)
  • Tom Weisser – gitarr (1969)
  • Bruce Stephens – gitarr (1969)
  • Ralph Burns Kellogg – keyboard (1969–1972; död 2003)
  • Norman Mayell – trummor (1969–1972)
  • Gary Lee Yoder – gitarr (1969–1972)
  • Ruben de Fuentes – gitarr (1974–1975, 1987–1988)
  • Terry Rae – trummor (1974–1975)
  • Nick St. Nicholas – bas, sång (1975)
  • Tony Rainier – gitarr (1978–1979, 1984–1987)
  • Mike Fleck – trummor (1978–1979)
  • Brent Harknett – trummor (1985–1987)
  • Billy Carmassi – trummor (1987)
  • Eric Davis – trummor (1987–1988)
  • Andrew "Duck" MacDonald – gitarr (1988–1990, 1999–2005, 2005–2009)
  • David Salce – trummor (1988–1990)
  • Dieter Saller – gitarr (1990–1994)
  • Gary Holland – trummor (1993–1994)
  • Prairie Prince – trummor (2005)
  • Joe Hasselvander – trummor (2005)

Diskografi[redigera | redigera wikitext]

Studioalbum
Livealbum
  • Blitzkrieg Over Nüremberg (1989)
  • Live & Unreleased, Vol. 1: '68/'74 (1996)
  • Live & Unreleased, Vol. 2: Live at San Jose Civic Centre, 1968 & More (1998)
  • Hello Tokyo, Bye Bye Osaka – Live in Japan 1999 (1999)
  • Live Bootleg: London – Hamburg (2005)
  • Rocks Europe (2009)
Singlar
  • Summertime Blues (1968) (US #14)
  • Just a Little Bit (1968) (US #92)
  • Feathers From Your Tree (1968)
  • The Hunter (1969)
  • West Coast Child of Sunshine (1969)

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]