Bluegrass

Wikipedia

Bluegrass är en gräsart, ett geografisk område och en gren inom countrymusiken.

Musikstilen har rötter i den amerikanska söderns folkmusik, men innehåller även element ur vit gospel och blues. Bluegrass utvecklades från mitten av 1940-talet av framförallt Bill Monroe. Namnet bluegrass kommer från Monroes band "Blue Grass Boys" och syftar på ett område i delstaten Kentucky. Instrumenteringen består av akustiska instrument som gitarr, banjo, fiol, mandolin, dobro, och kontrabas. Trummor används sällan. Karakteristiskt för bluegrassmusiken är det trefingers banjospel som utvecklades av Earl Scruggs. Sången är två-, tre-, eller fyrstämmig.

Bluegrassområdet runt staden Lexington kännetecknades av "bluegrass" (Poa pratensis = Ängsgröe) som med den kalkrika berggrunden utgjorde ett bra foder för hästavel. Bluegrassområdet har därför i dag ett stort antal mycket välbärgade hästavelsgårdar och exporterar fullblod och araber till hela världen.