Bo Grandien

Från Wikipedia
Bo Grandien
Född21 november 1932
Stockholm
Död11 december 2014 (82 år)
Stockholm
YrkeKonsthistoriker, journalist, författare
NationalitetSvensk Sverige
SpråkSvenska
SläktingarAlf Grandien (far)

Bo Grandien, född 21 november 1932 i Stockholm, död där 11 december 2014,[1] var en svensk konsthistoriker, journalist och författare.

Biografi

Bo Grandien var son till Alf Grandien, växte upp på Södermalm i Stockholm och tog studentexamen 1952 på Södra latin.

Han skrev prosalyrik, noveller och romaner, till exempel Hem till stallet (1959), vilken belönades med Stora nordiska romanpriset. Grandien var journalist från 1954 till 1989, först vid Östgöta Correspondenten och i Svenska Dagbladet 1955–65, och därefter i Dagens Nyheter.

Samtidigt med sitt arbete som journalist disputerade han 1974 vid Uppsala universitet på den uppmärksammade avhandlingen om den lundensiske 1800-talsarkitekten, professorn i grekiska Carl Georg Brunius (Drömmen om medeltiden).[2] Grandien blev docent i konstvetenskap. År 1986 innehade han den Lambergska gästprofessuren vid Göteborgs universitet och slutligen professuren i konstvetenskap vid Stockholms universitet från 1989 till 1996.[3] 1995–99 var han ständig sekreterare vid Konstakademien.

Grandien var sedan 1998 ledamot i Stockholms skönhetsråd. Där slutade han 2012.

Bibliografi

  • 1951 – * Dikter fram och tillbaka (diktsamling)
  • 1953Japanen som försvann (novellsamling)
  • 1955Drömmen om Asien (bilderbok)
  • 1959Hem till stallet (roman)
  • 1962Att dö en smula (roman)
  • 1967Hurra för ångbåten!
  • 1968Stockholm i lågor
  • 1974Drömmen om medeltiden : Carl Georg Brunius som byggmästare och idéförmedlare
  • 1976Hasse Erikson
  • 1979Drömmen om renässansen : Fredrik Wilhelm Scholander som arkitekt och mångfrestare
  • 1983Stockholmsblad
  • 1987Rönndruvans glöd
  • 1989Bedrövad, husvill på ärvda grunden
  • 1990Konst och vetenskap
  • 1996Näsan först
  • 1997Tal på Övralid 6 juli 1996
  • 2005En gång till häst

Priser och utmärkelser

Källor

Noter