Bo Jonsson (Grip)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Bo Jonsson Grip
Ätten Grips vapensköld
Väpnare, Svenskt riksråd
Ämbetstid riksråd senast 1359
Utnämnd av Magnus Eriksson
Lagman i Östergötland
Ämbetstid 1366
Företrädare Magnus Knutsson (Aspenäsätten)
Riksdrots
Ämbetstid 1371-1386
Utnämnd av Albrekt av Mecklenburg
Företrädare Nils Turesson
Efterträdare Krister Nilsson
Häradshövding i Tjust
Ämbetstid 1381-1386
Personnamn Bo Jonsson
Ätt Grip
Sätesgård Gripsholm
Far Jon Tomasson (Grip)
Mor Ingeborg Bosdotter (Natt och Dag
Make/maka 1. Margareta Petersdotter (Porse) -1360

2. Margareta (Greta) Lambrektsdotter

Barn 1. Jon (1360-1361)

2. Knut Bosson (Grip)
3. Margareta
+ flera till namnet okända döttrar

Född senast i början av 1335
Död 20 augusti 1386
Begravd Vadstena klosterkyrka

Bo Jonsson (Grip), född senast i början av 1335, död 20 augusti 1386, var väpnare, riksråd, drots och därmed under sin levnad en av de mäktigaste i Sverige näst kungen, Magnus Eriksson och senare kung Albrekt av Mecklenburg. Hans föräldrar var Jon Tomasson (Grip) och Ingeborg Bosdotter (Natt och Dag). Han har gett namn åt Gripsholms slott.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Historisk karta över Bo Jonssons län 1386

Bo Jonsson föddes senast i början av 1335 (hans far var död 24 maj 1334). Han tillhörde den äldre grenen av ätten Grip. Bo nämns första gången i samtida källor 1354 då han redan var myndig. Han utsågs till riksråd senast 1359, fogde i Stockholm 1364, lagman i Östergötland 1366, kung Albrekt av Mecklenburg högste ämbetsman (officialis generalis) 1369, drots 1371, hövitsman i Finland 1371 och lagman där 1380, häradshövding i Tjust från 1381 till sin död. Innehade också flera andra häradshövdingeposter under sin karriär, bland annat i Dalarna. Bo Jonsson begravdes i Vadstena klosterkyrka 25 augusti 1386.

Bo Jonsson var den störste icke kungliga jordinnehavaren någonsin i Sverige. Hans godsmassa, till största delen bestående av pantlän, omfattade över 1/3 av Sverige och hela Finland. Bo Jonsson som kom från en rik adelssläkt, lånade ut stora summor pengar till kung Magnus Eriksson och när kungen inte kunde betala tillbaka fick han istället jordegendomar. Bo Jonsson blev med tiden starkt kritisk mot hur Magnus Erikssons styrde landet. Han gillade inte de allt högre skatterna och adelns minskade inflytande. Detta ledde till att han till slut tog initiativet till upproret mot Magnus Eriksson. Han åkte själv ned till Mecklenburg för att kalla in Albrekt till Sverige som ny kung. Det är uppenbart att de stora summor Bo Jonsson lånade ut till kronan för de län och stora gods han fick inte kunde härröra sig från hans ärvda förmögenhet som enligt hans testamente inte var särskilt stor. Ett konsortium av inflytelserika frälsemän, förmodligen medfinansiärer till de stora lånen, kan identifieras genom testamentet där tio exekutorer namnges.

Bo Jonssons godsförvärv måste ses i ett politiskt sammanhang. Avsikten var att skapa en maktbas för att hindra den Mecklenburgska dynastin från att upprätta ett permanent maktinnehav i Sverige. Bo Jonsson gjorde därför i sitt testamente en klar åtskillnad mellan sin privata godsegendom (huvudsakligen i Småland, Västergötland och Halland) och de med politiska syften förvärvade pantgodsen i övriga riket. Han kom mot slutet av sitt liv att äga över 1500 lantegendomar runt om i Sverige och byggde flera egna borgar, däribland Gripsholm som var en sätesgård, namngiven efter ätten Grip, och Bjärkaholm vid Bjärka-Säby säteri.

Bo Jonssons fastighetsförvärv 1381[redigera | redigera wikitext]

Bo Jonsson förvärvade under året 1381 en rad gods och gårdar runt om i Sverige inom en snäv tidsperiod vilket finns belagt i olika köpehandlingar. 1381 köpte han en del av Herrborums gods i Östergötland. Kopplingen till Herrborums gods kom via Birger Ulfsson, son till den Heliga Birgitta, och Ingegärd (vars mormor var den Heliga Birgitta). Ingegärd skänkte en del av Herrborum till Vadstena Kloster år 1374, samma år som den Heliga Birgittas kvarlevor fördes till klostret. Strax efter, inleddes en rad snabba förvärv där exempelvis samtliga lantgårdar på Lidingö, som färvärvades under tidsperioden 1376–1381 och som sammantaget antas ha omfattat i stort sett hela Lidingölandet även inbegripet öarna Stora och Lilla Höggarn och Fjäderholmarna samt den största gården "Wiby" som man antar motsvarade nuvarande Bo Gård i stadsdelen Bo vid Kyrkviken. 1384 bytte han bort Lidingö till sin släkting Finvid Finvidson d.y.[1] Vissa uppgifter gör gällande att Bo Jonssons förvärv ofta var förknippat med hot om de inte gick med på att sälja, vilket beläggs av att många köp gjordes under en mycket kort tidsperiod på vitt skilda platser i Sverige som exempelvis under året 1381, där det inte kan ha handlat om en förhandling om köp, vilket hade tagit betydligt längre tid.

Bo Jonsson och Vadstena kloster[redigera | redigera wikitext]

Bo Jonsson hade goda relationer med Vadstena kloster (där han också är begraven) genom goda relationer till Birger Ulfsson (son till den Heliga Birgitta) som också kom att fungera som en av Bo Jonssons testamentsexekutorer. Enligt Vadstenadiariet var Bo Jonsson på sin tid politiskt så stark att "mot denne kunde inte ens kungen, herr Albrekt, hävda sig i något avseende, fast han ibland försökte".

Bo Jonsson som privatperson[redigera | redigera wikitext]

När det gäller Bo Jonssons privatliv har ett par händelser lyfts fram i litteraturen som bevis på hans förmenta girighet och grymhet, nämligen det kejsarsnitt som utfördes på hans första hustru efter hennes död, samt dråpet på frälsemannen Karl Nilsson (kluven sköld) i Gråbrödraklostret i Stockholm. Det för tiden obligatoriska förfarandet att genom kejsarsnitt försöka rädda det ofödda barnets liv och själ har i litteraturen vänts mot Bo Jonsson genom det ogrundade påståendet att operationen utfördes endast för att han skulle kunna ärva barnet (om barnet var levande skulle det ärva sin mor, varefter fadern skulle ärva barnet vid dess död, men om det var dödfött skulle arvet gå till moderns släktingar). Omständigheterna kring dråpet på Karl Nilsson är inte närmare kända. Genom det urfejdebrev som hans arvingar utfärdade till Bo Jonsson vet man dock att en förlikning måste ha ägt rum.

Bo Jonsson lät översätta Alexandersagan till svenska, en bok om Alexander den store som styrde över ett välde som enligt sagan innefattade bland annat Grekland, Egypten och Italien.

Äktenskap[redigera | redigera wikitext]

  1. Margareta Petersdotter (Porse), dotter till riddaren Peter Porse, död i september 1360 i barnsäng.
  2. Margareta (Greta) Lambrektsdotter Dume, dotter till väpnaren Lambrekt Dume.

Barn[redigera | redigera wikitext]

  1. Jon, född i september 1360, död senast 15 mars 1361.
  2. Knut Bosson (Grip), död 1406.
  3. Margareta, gift med Detlef Bylow.
  4. flera till namnet okända döttrar, en av dem möjligen identisk med den Katarina som var gift med Bo Jonssons fogde Bo Jönsson (Jöns Götessons ätt).

Referenser och fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Finvid Finvidson d.y. var av Frössviksätten, med sätesgård på den västra sidan av Bogesundslandet (äldre benämning Wäderöön).

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]


Företrädare:
Nils Turesson
Sveriges drots
1371–1386
Efterträdare:
Krister Nilsson