Bob Beamon

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Bob Beamon
Friidrott

Nation:  USA

Olympic rings with transparent rims.svg Olympiska spel
Guld 1968, Mexico City Längdhopp

Robert "Bob" Beamon, född 29 augusti 1946 i Jamaica, Queens, New York, är en amerikansk friidrottare.

Beamons världsrekord i längdhopp (8,90) vid OS 1968 är troligen friidrottshistoriens mest klassiska rekord. Noteringen var en förbättring med hela 55 cm och stod sig i 23 år fram till 1991. Längdhoppet innebar samtidigt att han slog det olympiska rekordet, som landsmannen Ralph Boston höll med 8,12 m från OS i Rom 1960. Det olympiska rekordet gäller fortfarande.

Hoppet[redigera | redigera wikitext]

Inför längdtävlingen i Mexico City fanns det ett knippe favoriter. Världsrekordhållarna Igor Ter-Ovanesian från Sovjetunionen och Ralph Boston från USA, den senare även olympisk mästare från 1960 var de främsta av dessa, tillsammans med Storbritanniens Lynn Davies, som var regerande olympisk, samväldes- och Europamästare. Dock hade även den nya talangen Beamon visat framfötterna och kom till OS som obesegrad under 1968.

I kvalificeringen fick Beamon två underkända hopp innan han tog chansen i sista omgången. Samtidigt satte Boston nytt olympiskt rekord med 8,27 i sitt bästa kvalificeringshopp, och förstärkte därmed sitt favoritskap.

Finalen gick följande dag, den 18 oktober 1968. Beamon startade som fjärde hoppare, men hade inga resultat att relatera till eftersom de tre första deltagarna hade haft övertramp. 19 steg, en perfekt plankträff och efterföljande luftfärd senare var friidrottshistoria skriven. Medtävlarna såg att hoppet var långt, men insåg inte hur långt. Boston sade till Davies att "det är över 28 fot (8,53 meter), men den sistnämnde trodde inte att hoppet var så långt. Beamon hoppade så långt att det optiska mätinstrumentets räls inte räckte till. Man fick i all hast ta fram ett klassiskt stålmåttband för att kunna fastställa hoppets längd. Dessutom förstod han inte metersystemet så han insåg inte vad som hade hänt innan resultatet översattes till fot (29 ft. 4-3/8 in.). När resultatet 8,90 utannonserades och att även drömgränsen 29 fot hade passerats gick luften ur tävlingen.


Svenske Lars Olof Höök hoppade direkt efter Beamon i finalen och slutade 14:e på 7,66. Ingen annan hoppare hoppade längre än 8,19, som blev östtyske Klaus Beers silverlängd. Boston kunde bärga bronsmedaljen på 8,16 före Ter-Ovanesian på 8,12. Britten Davies floppade rejält och slutade nia på 7,94. Beamon själv gjorde bara ett hopp till i tävlingen, men klarade inte att hoppa längre an 8,04 i detta.

”I jämförelse med detta hopp är vi som barn” lär Ter-Ovanesians kommentar til hoppet ha varit.

En del kritiserade Beamons hopp, och förklarade att framgången berodde på den tunna luften och medvinden på 2,0 m/sek (vilket i friidrottssammanhang är godkända förhållanden). Dock bör man minnas att den övriga världseliten tävlade under samma förhållanden, och ingen av dem kom ens i närheten.

Noterbart är att Beamons näst längsta hopp i karriären mätte 8,33; och att han efter OS aldrig hoppade längre än 27 fot (8,23 m). Det olympiska rekordet i längdhopp hade före 1968 års OS-final Ralph Boston, som åtta år tidigare hoppat 8,12 m. Beamon utraderade således det olympiska rekordet med 78 centimeter.

Också efter OS i London 2012 står Beamon som olympisk rekordhållare i herrarnas längdhopp, trots att mer än 40 år har förflutit sedan rekordet blev satt. I London-OS noterades segraren för 831 cm, ett hopp som i Mexiko 1968 hade givit en silvermedalj 59 cm bakom segraren.

Meriter[redigera | redigera wikitext]

OS[redigera | redigera wikitext]

  • 1968 – Längdhopp 8,90 m, guld (gällande olympiskt rekord)

Världsrekord[redigera | redigera wikitext]

  • 1968 - Längdhopp 8,90 m, guld i OS-finalen. Världsrekordet övertogs av Mike Powell med resultatet 8,95 (1991) då även Carl Lewis överträffade rekordet med resultatet 8,91 m, Lewis dock med för mycket vind i ryggen.

Källor[redigera | redigera wikitext]