Bodens ingenjörregemente

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Bodens ingenjörregemente
(Ing 4, Ing 3, Ingbat/I 19)
Bodens ingenjörregemente vapen.svg
Datum 1905–2011
Land  Sverige
Lojalitet Försvarsmakten
Försvarsgren Armén
Typ Ingenjör
Storlek Regemente
Del av Milo ÖN (1942–1993)
Milo N (1993–2000)
I 19 (2000–2004)
Förläggningsort Boden
Motto "Nos nihil efficere non possumus" ("För oss är inget omöjligt")
Marsch "Bodens ingenjörkårs marsch" (1922–2006)[1]
Årsdagar 24 oktober
Segernamn Inga

Bodens ingenjörregemente (Ing 4, Ing 3, Ingbat/I 19), var ett svenskt ingenjörsförband inom Försvarsmakten som verkade i olika former mellan åren 1905 och 2005. Förbandet var förlagt inom Bodens garnison i Boden, Norrbotten.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Ingenjörkårens kaserner 1934.

1900-talet[redigera | redigera wikitext]

Regementet har sitt ursprung i de ingenjörskompanier som bildades vid Norrbottens regemente 1902 och började samma år att sättas upp i Notviken utanför Luleå och flyttades sex år senare till nya kaserner i Boden. Dessa kompanier blev självständiga 1904 som Bodens ingenjörkår och fick förbandsbeteckningen Ing 4. Bodens ingenjörkår fick den nya beteckningen Ing 3 år 1937 och omorganiserades till ett regemente 1975 och bytte namn till Bodens ingenjörregemente.

I samband med försvarsbeslutet 1992 reducerades samtliga regementen 1994 inom truppslaget till en bataljonsstorlek och Bodens ingenjörregemente bytte namn till Norrlands ingenjörkår. Den 31 december 1997 avvecklades Svea ingenjörkår (Ing 1) som en följd av försvarsbeslutet 1996, genom detta erhöll Norrlands ingenjörkår dess traditionsansvar.

2000-talet[redigera | redigera wikitext]

I samband med försvarsbeslutet 2000 blev bataljonen år 1 juli 2000 en av fem bataljoner vid Norrbottens regemente (I 19), med namnet Norrlands ingenjörbataljon. Beteckningen Ing 3 behölls inte trots att den ofta användes. Som en följd av försvarsbeslutet 2004 reducerades Norrlands ingenjörbataljon till att omfatta ett ingenjörkompani, vilket inordnades i Norrbottens pansarbataljon vid I 19. Den 17 juni år 2010 muckade de sista soldaterna ifrån Norrlands ingenjörkompani. Kompaniet bestod då av tre plutoner, en ingenjörspluton, en maskinpluton samt en Stab och trosspluton på 10 man.

I november 2010 beslutade Försvarsmakten att all ingenjörutbildning skulle koncentreras till Göta ingenjörregemente (Ing 2) i Eksjö.[2] Ingenjörkompaniet vid Norrbottens regemente avvecklades officiellt den 21 juni 2011. Med det avvecklades och avslutades en 109-årig epok med ingenjörstrupper i Boden.[3]

Förbandschefer[redigera | redigera wikitext]

Nedan anges kår- och regementetschefer mellan 1905 och 2000

  • 1905–1907: Emil Sebastian von Krusenstjerna
  • 1907–1914: Olof Kullberg
  • 1914–1916: Henri Leopold de Champs
  • 1916–1920: Axel Norinder
  • 1920–1926: Per Albin Dihlström
  • 1926–1928: Ove Sylvan
  • 1928–1931: Sven Alin
  • 1931–1934: Ebbe Tydén
  • 1934–1937: Gunnar Ström
  • 1937–1940: Åke Grönhagen
  • 1940–1941: Inge Hellgren
  • 1941–1941: Anders Walter Graûmann
  • 1941–1948: Wilhelm Dahlgren
  • 1948–1953: Nils Christian Rabe
  • 1959–1973: Tore S:son Rahmqvist
  • 1973–1979: Owe Karl-Gösta Dahl
  • 1979–1982: Hans Gösta Carlsson
  • 1982–1983: Karl Oskar Sigurd Henningsson (tf)
  • 1983–1991: Karl Oscar Bertil Alm
  • 1991–1994: Sven Bertil Sören Stegius
  • 1994–1996: Jan Gunnar Isberg
  • 1996–1998: Bo Sören Ericson
  • 1998–2000: Gunnar Söderström

Namn, beteckning och förläggning[redigera | redigera wikitext]

Namn
Bodens ingenjörkår 1905-04-01 1975-06-30
Bodens ingenjörregemente 1975-07-01 1994-06-30
Norrlands ingenjörkår 1994-07-01 2000-06-30
Norrlands ingenjörbataljon 2000-07-01 2005-12-31
Norrlands ingenjörkompani 2006-01-01 2011-06-21
Beteckningar
Ing 4 1905-04-01 1937-06-30
Ing 3 1937-07-01 2000-06-30
Ingbat/I 19 2000-07-01 2005-12-31
Ingkomp/I 19 2006-01-01 2011-06-21
Förläggningsort
Bodens garnison (F) 1905-04-01 2011-06-21

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sandberg, Bo (2007). Försvarets marscher och signaler förr och nu. Gävle: Militärmusiksamfundet med Svenskt Marscharkiv. sid. 199. ISBN 978-91-631-8699-8 
  2. ^ forsvarsmakten.se (2011-06-08) En värdig avslutning Läst 13 juni 2011
  3. ^ Forsvarsmakten.se (2011-06-29) Slutet på en militär epok Läst 1 juli 2011

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]