Bodhidharma

Från Wikipedia
Bodhidharma
Bodhidharma, träblockstryck av Yoshitoshi 1887
Född
Iran, Kanchipuram ​eller ​Västra regionerna
DödShaolin, Kina
SysselsättningBhikshu, Zen master, filosof, munk[1]
Redigera Wikidata

Bodhidharma (sanskrit: बोधिधर्म, kinesiska: 菩提達摩, pinyin: Pútídámó eller bara Dámó; japanska ダルマ, Daruma, vietnamesiska: Bồ-đề-đạt-ma) var en indisk hinduisk munk (vars födelse- och dödsår varierar mellan olika källor) som i slutet av 400-talet introducerade eller skapade den buddhistiska skola som i Kina kallas chan och som på svenska är mer känd under sitt japanska namn, zen.

Bodhidharma var av Dravidisk härkomst och således Tamil från Sydindien som tog till Kina för att se sig omkring sin och meditera han var en mästare i Kalaripayattu that an southindian martial art designed for the ancient battlefield (the word "Kalari" meaning "battlefield"), with weapons and combative techniques that are unique to India. Bodhidharma lärde munkarna Kung FU i Shaolintemplet.[källa behövs] där de hade sin tillflykt. Han hade redan erfarit hur svårt det var att meditera utan att somna och när han kom in i templet såg han att munkarna p.g.a. dåliga fysiska hälsa också hade svårt att meditera. Enligt legenden drog sig Bodhidharma då tillbaka till en grotta för att finna en lösning på problemet (enligt en annan version av berättelsen nekades Bodhidharma tillträde till templet innan han visade sig värdig efter nio års meditation). När han kom tillbaka efter nio år i avskildhet skrev han två verk, vars härkomst dock troligen inte går längre tillbaks än 1600-talet: Yijin jing (Klassikern om förvandling av muskler/vävnad) samt Xisui jing (Klassikern om rening av märgen). Det förstnämnda verket lärde munkarna hur man skaffade sig hälsa och stärkte sina fysiska kroppar. Det andra verket lärde munkarna hur man skulle använda sig av qi (eller ch'i) för att rena benmärgen och sålunda stärka blodet och immunförsvaret, föra energi till hjärnan och slutligen därigenom nå upplysning. Det sistnämnda verket var svårt att förstå, och lärdes endast ut till några få utvalda lärjungar.

Under sina år vid templet införde enligt legenden Bodhidharma inte bara chanbuddhismen och dess karaktäristiska meditationsövningar, utan lärde också ut försvarstekniker (De arton handrörelserna av lohan) som han haft med sig från Centralasien (dessa tekniker i kombination med verket Yijin jing (se ovan) gav munkarna en enastående fysik). En annan legend säger dessutom att Bodhidharma var först med att införa bruket av te.

Flera har i modern tid inspirerats av Bodhidharma. En av dem är So Doshin som grundade Shorinjikempo.

Darumadocka av okiagari-kobōshi typ.

Som leksak[redigera | redigera wikitext]

I Japan är Daruma populär som okiagari-kobōshi (起き上がり小法師) docka. När den benlösa dockan puttas omkull, så reser den sig alltid upp igen.[2] Denna bild av munken Bodhidharma anses ha uppkommit i samband med en legend, där han en gång mediterade i zazen under nio år i följd, vilket ledde till att hans ben förtvinade eller ramlade av.[3]

Daruma görs oftast av papier-maché med ihålig rund form och en vikt i botten. Okiagari syftar på att den reser sig (oki) upprätt (agari). Detta har fått symbolisera förmåga till framgång, att komma över svårigheter och klara av motgångar. Därför har Daruma ofta kommit att illustrera frasen "Nanakorobi Yaoki", sju gånger nedslagen, åtta gånger upp igen. Populärkulturen har exemplet med Dr Alan Gettis bok, "Seven Times Down, Eight Times Up: Landing on Your Feet in an Upside-down World". Berättelsen om Daruma-san i bokens introduktion, får illustrera Dr. Gettis motto "en uppmaning att aldrig ge upp."[4]

Noter och referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Tjeckiska nationalbibliotekets databas, läst: 15 december 2022.[källa från Wikidata]
  2. ^ Hearn 286, 288.
  3. ^ Hearn, 286 och 288 säger att de föll bort, och McFarland, 169, säger att de atrofierades.
  4. ^ Gettis, Alan. Seven Times Down, Eight Times Up: Landing on Your Feet in an Upside-down World p.1
  • Lafcadio Hearn; A Japanese Miscellany. Boston, Massachusetts: Little, Brown, and Company (1901).
  • McFarland, H. Neill; "Feminine Motifs in Bodhidharma Symbology in Japan". Asian Folklore Studies, Vol. 45, No. 2 (1986).