Boeing 737

Från Wikipedia
Version från den 20 juni 2017 kl. 19.30 av Lars Törnqvist (Diskussion | Bidrag) (Rullade tillbaka redigeringar av 159.193.150.2 (diskussion) till senaste version av Vesihiisi)
Boeing 737
Air Berlin B737-700.
Beskrivning
TypPassagerare, frakt
Besättning2 + 3
Första flygning1967
VersionerBoeing T-43 (truppvariant av 200-modellen) m.fl. (se artikeln)
TillverkareBoeing
Antal tillverkadeca.9,300
Data
Längd28,6 m–42,1 m
Spännvidd28,3 m–35,7 m
Höjd11,3 m–12,6 m
Tomvikt28 120 kg–44 676 kg
Max. startvikt49 190 kg–85 139 kg
Prestanda
Max. hastighetMach 0,82 (544 mph, 876 km/h, 473 kt)
Räckvidd med
max. bränsle
3 440 km–10 200 km
Lastförmåga
Kapacitet104–215 passagerare
Kabinhöjd2,21 m
Kabinbredd3,53 m

Boeing 737 är ett jetdrivet trafikflygplan tillverkat av The Boeing Company. Boeing 737 används för kommersiell trafik på kort- och medeldistansflygningar. Planet har två motorer, en under vardera vingen.

Flygplanet, som började tillverkas 1967, har sålts i 7 789 exemplar (t.o.m. oktober 2013)[1], vilket är fler än något annat jetdrivet trafikflygplan. Konkurrenten Airbus har liknande modeller för samma ändamål. Dessa är i Airbus 320-serien, och där ingår A318, A319, A320 och A321.

Varianter

Boeing 737-300 LZ-BOO, Bulgaria Air.
Boeing 737-400 från flygbolaget British Airways.
LOT Polish Airlines 737-500.
SAS Boeing 737-600.
Boeing 737-700 från EasyJet väntar på att få starttillstånd.
Boeing 737-800 från Air Berlin.
Boeing 737-800 med winglets från SAS.

737 har hunnit genomgå tre generationsväxlingar sedan produktionsstarten 1967 – Original, Classic och Next Generation (NG).

  • Original: 737-100 och -200 (tillverkade 1967–1988)
  • Classic: 737-300, -400, och -500 (tillverkade 1983–1999)
  • Next Generation: 737-600, -700, -800, och -900 (tillverkade 1998–); -600 (1998–2006?)

För att skriva 737 i ett kortare format men ändå att få med vilken variant som avses kan man exempelvis skriva 738 istället för 737-800.

Modellvariationer

737-100

737-100, originalversionen, är den minsta versionen.

737-200

737-200 är en förlängd version av 737-100, främst framtagen för den amerikanska marknaden. Det finns en variant av den som är utrustad för att kunna landa på grusbanor och den är bland annat använd i Alaska. Detta plan är utrustade med gravelkit.

Olyckor

Den 20 april 2012 störtade ett Boeing 737-200 vid inflygningen till Islamabads internationella flygplats. Samtliga 127 passagerare omkom[2].

737-300

737-300 lanserades 1981 av både US Airways och Southwest Airlines och var den första modellen i 737 Classic-serien. Flygplanet har i vanlig utformning kapacitet för 128 passagerare i konfiguration "två klasser" och 137 i konfiguration "en klass".[3] -300 var i produktion fram till 1999 då det sista flygplanet den 17 december levererades till Air New Zealand.

Flera ändringar har gjorts på flygplan som tidigare varit i drift. 737-300 kan eftermonteras med winglets. De -300 som eftermonteras med winglets kallas -300SP (särskilda prestanda). Begagnade -300-flygplan har också byggts om till fraktversioner. Lockheed Martin Catbird är en modifierad 737-300 med framdel från en Lockheed F-35 Lightning II och med en F-35 förarkabin, som ska användas för att testflyga F-35:s kompletta flygelektronikserie.

737-400

737-400 lanserades 1985 som en förlängd version av 737-300, först och främst för charterbolag. Även instrumeneten i förarkabinen uppgraderades. Piedmont Airlines var lanseringskunden med en order på 25 flygplan 1986[4]. Det första -400 togs i trafik 1988. Det sista flygplanet levererades den 25 februari 2000 till CSA Czech Airlines[5].[6]

737-500

737-500 lanserades 1987 av Southwest Airlines och togs i trafik 1990. 737-500:s längd liknar 737-200 men innehåller förbättringar. Den är en modernare och direkt ersättare av 737-200. Samtidigt som den tillåter längre linjer med färre passagerare är den mer ekonomisk än 737-300. De sista -500 levererades till All Nippon Airways i juli 1999.

737-500 har blivit en favorit hos många ryska flygbolag, som Aeroflot-Nord, Rossija Airlines, S7 Airlines, Sky Express, Transaero och Jamal Airlines som alla köper begagnade modeller av flygplanet för att ersätta gamla Sovjet-byggda flygplan och/eller expandera sin flotta. Också Aerolineas Argentinas ersätter 737-200 med begagnade 737-500.

Olyckor

Den 17 november 2013 exploderade en Boeing 737-500 på Kazans internationella flygplats på sin väg från Moskva. Planet havererade vid tredje landningsförsöket och började brinna, och alla 50 personer ombord omkom.

737-600

Den första versionen av NG-familjen av 737. Boeing 737-600 är den direkta ersättaren till Boeing 737-500 och konkurrerar med Airbus A318. 737-600 lanserades av Scandinavian Airlines 1995, med första flygplan levererat den 18 september 1998. Det är det enda Boeing 737 som fortfarande tillverkas som inte har winglets inkluderat. WestJet var tänkt att bli Boeings lanseringskund för 737-600 med winglets, men meddelade i sitt andra kvartalsresultat 2006 att man inte skulle gå vidare med dessa planer. Total har 69 stycken -600 blivit levererade. Flygplanstypen är uppenbarligen för närvarande inte i produktion.[7]

737-700

737-700 var den första modellen i Boeing 737 Next Generation-serien när lanseringskunden Southwest Airlines lade en order i november 1993. Modellen är baserad på 737-300 och togs i trafik år 1998.[8] -700 ersätter 737-300 i Boeing's 737 lineup, och är den direkta konkurrenten till A319. Den vanliga konfigurationen är 132 passagerare i två klasser och 149 i en klass.

737-700C är en konvertibel version där stolarna kan tas bort från flygplanet för att transportera gods. Det har en stor dörr på den vänstra sidan av flygplanet. Den Amerikanska flottan var lanseringskund för 737-700C.

Boeing lanserade 737-700ER den 31 januari 2006.[9] All Nippon Airways var lanseringskund med första leverans den 16 februari 2007. 737-700ER har en maxdistans på 10 205 kilometer med 126 passagerare i en traditionell två-klass-konfiguration. Den direkta konkurrenten är A319LR. B737-700ER har den längsta räckvidden av alla B737.

737-800

737-800 är en längre version av 737-700, och ersätter 737-400. Den fyllde också den lucka efter McDonnell Douglas MD-80 och MD-90 som Boeings lade ned produktionen av vid sammanslagning med McDonnell Douglas. -800 lanserades av Hapag-Lloyd Flug (nu TUIfly) 1994 och togs i trafik 1998. 737-800 tar 162 passagerare i två klasser och 189 i en klass. Flygplanets direkta konkurrent är Airbus A320. Många flygbolag i USA ersatte 737-200 med 737-800. -800 tillverkas fortfarande (2013) och uteslutande med winglets.

Olyckor

Den 25 februari 2009 störtade ett Boeing 737-800 från Istanbul cirka kl. 10:30 på en åker intill landningsbanan vid Amsterdam-Schiphols flygplats. Planet var på väg från Istanbul till Nederländerna. Ombord fanns 127 passagerare och sju besättningsmän. Av de 134 personerna avled nio, och över 50 skadades allvarligt.

737-900 och -900ER

En Alaska Airlines 737-900.

Boeing 737-900 är den nyaste varianten av 737 och är längst i familjen. Modellen togs fram som en sorts ersättare till Boeing 757 genom att ha en längre räckvidd än föregående varianter. Trots att den är längre än Boeing 737-800 är passagerarantalet 189 detsamma på grund av begränsningar i antalet nödutgångar. En något förbättrad variant har utvecklats, kallad Boeing 737-900ER (Extended Range), och den har ännu bättre räckvidd och fler aerodynamiska modifikationer. Passagerarantalet på Boeing 737-900ER är 215 i en klass och 180 i två klasser.

I augusti 2006 hade 52 Boeing 737-900 levererats (samtliga varianter), och ytterligare 80 beställningar var gjorda.

Business Jet

Ytterligare en modell, Boeing Business Jet (BBJ), baserad på 737-700 men utrustad med de starkare vingarna från 737-800, tillverkas. BBJ är avsedd som affärsjet på långa distanser. Modellen har fått stor del av lastutrymmet utbytt mot bränsletankar och kan därmed användas på längre distanser än de vanliga 737-modellerna. Några flygbolag har börjat flyga med BBJ mellan Nordamerika och Europa. BBJ2 är baserad på 737-700 och BBJ3 är baserad på 737-900.

Glascockpit

förarkabin på en Boeing 737-200.
Glascockpit på en Boeing 737-800.

Boeing 737 NG (Next Generation) har en modern glascockpit med fem stora LCD-skärmar:

  • PFD (Primary Flight Display, där piloten kan se data såsom fart, höjd och flygplanets läge i förhållande till horisonten.
  • ND (Navigation Display), där piloten kan se navigationsdata. Piloten kan se flygplanets flygväg, kurs med mera.
  • EIS, där piloten kan se information om bränsle, motorers kondition med mera.
  • Kapten och styrman har varsin PFD och ND, medan EIS är gemensam.
  • I förarkabinen finns också en kontrollenhet som kallas FMS (Flight Management System) i vilken piloterna kan knappa in data, till exempel färdväg, last, väder och så vidare. Informationen behandlas i FMS som sedan skickar ut det i displayerna för en lätt och snabb överblick.

Flygbolag

Aeroperú, AirBaltic, Air Berlin, Air Europa, American Airlines, Aloha Airlines, All Nippon Airways, Aer Lingus, British Airways, China Airlines, Continental Airlines, Czech Airlines, Delta Airlines, Ethiopian Airlines, Egyptair, FlyMe, Gulf Air, Linjeflyg, LOT, Lufthansa, Myanmar Airways, Nigeria Airways, Norwegian, Olympic Airlines, Our Airline, Ryanair, SAS, Sibir Airlines, SkyEurope, Southwest Airlines, Surinam Airways, Tajik Air, Thai Airways, ThomsonFly, TUIfly, TUIfly Nordic, Turkish Airlines, United Airlines, US Airways, Varig, Estonian Airlines, Pegasus, KLM, Malev, Thomson Airways, Thomsonfly, Luada Air, GOL Transportes Aereos, Aerolineas Argentinas, Travel Service

Flygplansdata

Variant 737-100 737-200 737-300 737-400 737-500 737-600 737-700 737-800 737-900
Längd 28,65 m 30,53 m 33,40 m 36,45 m 31,01 m 31,20 m 33,60 m 39,50 m 42,10 m
Vingspann 28,35 m 28,35 m 28,88 m 28,88 m 28,88 m 34,32 m 34,32 m 34,32 m
Passagerare (en klass) 124 136 149 168 140 132 149 189 215
Motor P&W JT8D-7 P&W JT8D-9A CFMI CFM56-3 CFMI CFM56-7
Antal Byggda 30 1114 1113 489 388 66 + 3 order 760 + 422 order 1026 + 669 order 52 + 80 order
I trafik 0 595 1002 460 367 66 760 1025 52

Källa: THE BOEING 737 TECHNICAL SITE

Referenser

Externa länkar