Bohuslän

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Bohuslän (olika betydelser).

Koordinater: 58°14′53″N 11°53′13″E / 58.248°N 11.887°Ö / 58.248; 11.887

Bohuslän
Landskap
Bohuslän vapen.svg
Sverigekarta-Landskap Bohuslän.svg
Bohusläns läge i Sverige.
Land  Sverige
Landsdel Götaland
Län Västra Götalands län
Stift Göteborgs stift
Största sjö Öresjö
Högsta punkt Björnerödspiggen 222 m ö.h.
Yta 4 473 km²
Folkmängd 293 928 (2013-12-31)[1]
Befolkningstäthet 65,7 invånare/km²
Landskapsblomma Vildkaprifol
Landskapsdjur
Fler symboler...
Knubbsäl

Bohuslän är Sveriges västligaste landskap och beläget vid Skagerrakvästkusten.

Landskapet gränsar i norr till Norge och i öster till Dalsland och Västergötland. I söder går gränsen till Västergötland tvärs över Hisingen i Göteborgs kommun. Det är känt för sitt fiske, salta bad och kala klippor. Bohuslän har 20 000 registrerade fornlämningar.

Namnet[redigera | redigera wikitext]

Bohus fästning som gett namn åt landskapet.

Landskapet är namngivet efter Bohus fästning, som i sin tur fått sitt namn efter den holme som den är uppförd på, Bágaholmr, nuvarande Fästningsholmen i Nordre älv utanför Kungälv. Förleden Bohus- (Baghahus 1319) i sin tur kan härledas till fornvästnordiskans bágr = hindrande, ligger i vägen, vansklig, motstridande, och avsåg nuvarande Fästningsholmen, där fästningen ligger. Efterledet -hus betyder 'slott, fäste'.[2] En annan framförd teori om förleden Bohus- ursprung, är att namnet kommer av strömmen i Nordre älv, söder om Fästningsholmen, som på 1200-talet kallades Bágastraumr. Innebörden är då det fornvästnordiska verbet bágha = flöda, flöda över, strömma.[3] Län betydde för övrigt ”lån”. Ämbetsmännen lånade skatteintäkter från medborgarna för en senare inbetalning till staten.

Namnet Bohuslän började användas på 1400-talet och avsåg till en början endast södra delen av landskapet, som tidigare kallats Älvsyssel. Så småningom kom det att också omfatta landskapets norra del, Viken. En äldre norsk namnform är Båhuslen.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Bohusläns historia

Kristendomens införande[redigera | redigera wikitext]

Bro kyrka i Brodalen är till sina äldsta delar från 1200-talet.
Huvudartikel: Bohusläns kristnande

Om man utgår från att gränsen mellan forntid och medeltid i stora delar av övriga Europa går vid cirka år 475, bland annat därför att det romerska riket då upphörde, så blir den "nordiska" motsvarigheten vikingatidens slut, cirka 1050. Denna tidpunkt, eller strax före, anses vara startpunkten för kristendomens införande i nuvarande Danmark, Norge och Bohuslän, sannolikt i den ordningen.

Tiden fram till den svenska erövringen[redigera | redigera wikitext]

I islänningasagorna och fornaldarsagorna kallas Bohuslän tillsammans med Østfold för Alvhemmen. Den norske kungen Harald Hårfager gjorde området till en del av det samlade norska riket, ca 870.

Digerdöden runt 1349 härjade Bohuslän svårt. Nära hälften av befolkningen dog och 50% av gårdarna ödelades. Dessutom var 1300- och 1400-talen periodvis mycket kyliga och befolkningstillväxten avstannade. Jordbruket återhämtade sig först under 1600-talet.

Efter Kalmarunionens upplösning ingick landskapet i kungariket Danmark-Norge. Vid freden i Roskilde 1658 avträddes hela provinsen utom Enningdalen till Sverige.

Sillfisket[redigera | redigera wikitext]

Övergiven del av Bohusläns forna stenindustri: ingång till granitbrottet i Ed.

Sillfisket har varit avgörande för Bohusläns historia. Åtta stora sillperioder i Bohuslän finns nedtecknade:[4]

Under perioden 1556-1588 reglerade danske kungen Fredrik II fisket med skatter och tullar. Cirka 500 000-800 000 tunnor sill togs under dessa perioder upp per år under september-december.

Under 1700-talets senare del upplevde landskapet en blomstringsperiod tack vare den så kallade stora sillperioden (ca 1747–1808). Många små fiskelägen växte till sig. Samtidigt förändrades naturen då en stor del av skogen höggs ner för att användas till byggnadsmaterial för bostäder och båtar samt som bränsle för fiskeindustrin. Kvar blev kala klippor som fortfarande ger landskapet dess karaktär. Stora delar av skogen i inlandet återplanterades i början av 1900-talet. Under 1800- och 1900-talet hade Bohuslän också en betydande stenindustri.

Landskapsregementet[redigera | redigera wikitext]

Det moderna Bohusläns regemente bildades 1720 genom en sammanslagning av en skvadron av Riksänkedrottningens livregemente till häst och Bohusläns kavalleri och dragonregemente. Regementet övade och var förlagt till Backamo lägerplats mellan åren 1724-1913 då regementet flyttade in i nybyggda kaserner i Uddevalla där det var förlagt till dess nedläggning 1992. Regementets traditioner förs vidare av Bohusdalgruppen inom Hemvärnet som är grupperad vid Skredsviksbasen.

Indelningar[redigera | redigera wikitext]

Indelningar före 1720[redigera | redigera wikitext]

Under vikingatiden var Bohuslän en del av Viken, som innefattade kustområdena runt Oslofjorden och öster om Skagerrak. Landskapet var då indelat i Ranrike i norr och Älvsyssel i söder. Namnet Viken kom med tiden att användas som benämning för enbart Bohuslän, för att senare specifikt avse norra Bohuslän, som alternativ till Ranrike.

Tidigt fanns en indelning i 16 skeppsredor (norska skipreide), där en skeppsreda motsvarade 20 roddarbänkar. Detta som en del i beredskapen mot angrepp. Efter att Bohuslän blev svenskt ersattes skeppsredorna av härader med i stort sett samma gränser och namn.

Under den första svenska tiden utgjorde Bohuslän ett eget län. Administrativt kom Bohuslän snart att domineras av Göteborg. Tillsammans med Göteborg och häradena Sävedal, Askim och Östra Hising bildade det Göteborgs och Bohus län 1680.

Utgår man från benämningen som fanns innan 1560-talet ingick hela Årjängs kommun samt de delar av Eda kommun som tillhörde Nordmarks härad, nämligen Järnskogs socken och Skillingmarks socken.

Härader och socknar i Bohuslän

Indelningar från 1720[redigera | redigera wikitext]

Län och stift[redigera | redigera wikitext]

Landskapet ingick före 1998 i Göteborgs och Bohus län som 1998 uppgick i Västra Götalands län. Socknarna i Inlands Torpe härad tillhörde mellan 1971 och 1998 till Älvsborgs län.


Härader och städer[redigera | redigera wikitext]

Städer[redigera | redigera wikitext]
Strömstad fick sina stadsprivilegier en kort tid efter att Bohuslän blivit svenskt. Stadshuset är dock från tidigt 1900-tal.

Vid övergången till Sverige 1658 fanns i landskapet städerna Kungälv, Marstrand och Uddevalla. Strömstads stad fick privilegier 1676, efter en kort tid som köping. Dessa inrättades som stadskommuner när 1862 års kommunalförordningar trädde i kraft. Lysekil, som inrättats som köping 1863 blev Lysekils stad 1903, den sista i landet med egen jurisdiktion. Genom inkorporeringarHisingen kom även delar av staden Göteborg att falla inom landskapet Bohuslän.

Flertalet av Bohusläns städer, liksom övriga svenska städer av mindre storlek, lades under landsrätt under första delen av 1900-talet:[5] Kungälv (1928), Marstrand (1934), Lysekil (1937) och Strömstad (1943). Endast Uddevalla hade kvar sin rådhusrätt ända fram till 1971, då alla domstolar i Sverige blev tingsrätter.

Socknar, fögderier, domsagor, tingslag och tingsrätter[redigera | redigera wikitext]

Se respektive härad.

Kommuner från 1952 till 1970[redigera | redigera wikitext]

Städer (5 st):

Landskommuner (32 st):

Kommuner från 1971[redigera | redigera wikitext]

Kommuner, räknat från norr till söder, är Strömstad, Tanum, Munkedal (delvis), Sotenäs, Lysekil, Uddevalla, Orust, Lilla Edet (delvis), Stenungsund, Tjörn, Kungälv, Göteborg (delvis) och Öckerö.

Geografi[redigera | redigera wikitext]

Bohusklippa i form av Urhultsberget.

Bohuslän gränsar i väster till Skagerrak och Kattegatt. I sydost bildar Göta älv gräns mot Västergötland och i norr gör Idefjorden detsamma mot Norge. Den norra delen av landskapet gränsar i öster mot Dalsland. Hisingen, i söder, är delad mellan Bohuslän och Västergötland.

Bohusläns största utsträckning i nordsydlig riktning är 157 kilometer och i östvästlig 53 kilometer. Landskapet är som smalast vid Saltkällefjorden där det endast är 4 kilometer brett.[6] Det ligger i sin helhet inom Västra Götalands län och till största delen inom det tidigare Göteborgs och Bohus län.

Berg, sjöar och vattendrag[redigera | redigera wikitext]

Landskapet är relativt bergigt, särskilt de östra delarna. Trots detta är den högsta toppen, Björnerödspiggen, endast 222 meter över havet. Det är ganska fattigt på större sjöar, den största är Öresjö (11 km²) som delvis ligger i Västergötland. Den största sjön helt inom landskapets gränser är Södra Bullaresjön på 10 km². Andra större sjöar är Kornsjöarna (på gränsen mot Dalsland), Kärnsjön, Norra Bullaresjön och Stora Hällungen.[7] Det största vattendraget är gränsfloden Göta älv som vid Kungälv delar sig och med sin övre gren, Nordre älv, rinner genom landskapet. Andra betydande vattendrag är Örekilsälven, Enningdalsälven och Kynne älv.[6]

Öar[redigera | redigera wikitext]

Gullholmen.

Bohusläns skärgård består av ett stort antal medelstora och mindre öar och skär, men även tre av Sveriges sex största öar ligger helt eller delvis inom landskapet: Orust, Tjörn och Hisingen. Här följer en lista över de större öarna:

Tätorter[redigera | redigera wikitext]

En lista över de största tätorterna sorterade efter befolkningsstorlek:


Kommunikationer[redigera | redigera wikitext]

Järnvägar och spårväg[redigera | redigera wikitext]

Munkedals station vid Bohusbanan. Stationshusen längs med banan byggdes samtidigt med järnvägen och är alla i samma stil.
Uddevallas stationshus vid Bohusbanan

Bohuslän är jämfört med andra landskap relativt järnvägsfattigt, detta på grund av antikustprincipen. Planer på att bygga en stambana mellan Oslo och Köpenhamn genom Bohuslän, Halland och Skåne realiserades aldrig fullt ut men resulterade dels i Bohusbanan och dels i det som senare blev Västkustbanan. Vidare fanns det olika planer på att dra ned Inlandsbanan över Bergslagsbanan till antingen Lysekil eller Krossekärr väster om Grebbestad men dessa planer blev aldrig förverkligade.

  • Bohusbanan som idag sträcker sig 180 km mellan Göteborg och Strömstad byggdes 1903-1909. Tvärt emot vad man skulle kunna tro var det den norra bandelen mellan Uddevalla och Skee som byggdes först. Skee-Strömstad byggdes som en privatbana men löstes in redan 1903 av staten och SJ. Senare byggdes den södra delen i olika etapper. Bohusbanan elektrifierades 1939 (Göteborg-Uddevalla) och 1950 (Uddevalla-Strömstad). Det var meningen att Bohusbanan skulle fortsätta in i Norge, från Skee till Halden men dessa planer lades ned i och med unionsupplösningen 1905.
  • Lysekilsbanan. År 1913 var Lysekils Järnväg (LyJ) färdigbyggd. Den var en privatbana fram till 1939, och elektrifierades 1950. Banan är 35 km lång, utgår från Smedberg på Bohusbanan, och har sin ändstation i Lysekils hamn. Förr var den en viktig lokaljärnväg för resande och gods till och från Uddevalla och hamnen i Lysekil, idag är den enbart en godsjärnväg på vilken det går vagnuttagningar. Lysekilsbanan är landets brantaste järnväg med en stigning på 25 promille den sista biten från Sämstad fram till Lysekil.
  • Munkedals Järnväg byggdes innan Bohusbanan år 1895, då som en 600 mm smalspårsbana. Denna järnväg byggdes av Munkedals bruk och gick från bruket till hamnen inne i Saltkällefjorden. Banan breddades till normalspår på 1950-talet och idag trafikeras den av en museiejärnvägsförening som har återställt 2,5 km smalspår.[8]
Spårvagnar trafikerar delar av Hisingen
  • I Uddevalla återfinns ena ändan av gamla UVHJ, Uddevalla-Vänersborg-Herrjunga Järnväg, som idag kallas Älvsborgsbanan Banan var öppnad för allmänheten i hela sin sträckning så tidigt som 1867. Ombyggd till normalspår 1899 och förstatligad 1940. Över denna bandel går sommartid X 2000-tåg från Stockholm till Uddevalla och Strömstad via HerrljungaVästra Stambanan.

Samtliga järnvägar i landskapet är enkelspåriga. Spårvägens sträckning på Hisingen har dubbelspår (liksom i resten av spårvägsnätet i Göteborg).

Några kända bohusläningar[redigera | redigera wikitext]

Camilla Läckberg är född och uppvuxen i Fjällbacka.

Öknamn[redigera | redigera wikitext]

Bohusläningar kallades av invånarna i grannskapen för baggar, ett vedernamn som annars användes som öknamn om norrmän, och som alltså levde vidare efter att Bohuslän blivit svenskt.

De som bodde norr om Lysekil kallades nolhottar eller havrepinnar. Bohusläningar som bodde söder om Lysekil kallades bönepungar.[9]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Bibliografier[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Folkmängd i landskapen den 31 december 2013”. Statistiska centralbyrån. http://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Statistik-efter-amne/Befolkning/Befolkningens-sammansattning/Befolkningsstatistik/25788/25795/Helarsstatistik---Forsamling-landskap-och-stad/373922/. Läst 18 augusti 2014. 
  2. ^ *Mats Wahlberg, red (2003). Svenskt ortnamnslexikon. Uppsala: Institutet för språk och folkminnen. Sid. 42. Libris 8998039. ISBN 91-7229-020-X 
  3. ^ Bohuslänska studier: tillägnade landshövdingen Oscar von Sydow 12 juli 1933, red. kommitté: Evald Lidén, Axel L. Romdahl, Nils Niklasson, Göteborgs och Bohusläns fornminnesförening 1933 "Namnet Bagaholm", Erik Abrahamson s. 251
  4. ^ Eskil Olán, Marstrands Historia s. 108
  5. ^ http://www.arkivguiden.net/ba/ba03/ba03018.htm
  6. ^ [a b] ”Nordisk familjebok - Bohus län”. http://runeberg.org/nfbc/0491.html. 
  7. ^ ”Sjöareal och sjöhöjd”. SMHI. http://www.smhi.se/k-data/hydrologi/sjoar_vattendrag/sjoareal_SVAR_2009.pdf. Läst 4 augusti 2011. 
  8. ^ Munkedals järnväg
  9. ^ Julius Ejdestam, Svenskt folklivslexikon. Rabén & Sjögren: Stockholm 1975, s. 17

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]