Bolmört

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Bolmört
Hyoscyamus niger - Köhler–s Medizinal-Pflanzen-073.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Växter
Plantae
Division Fröväxter
Spermatophyta
Underdivision Gömfröväxter
Angiospermae
Klass Trikolpater
Eudicotyledonae
Ordning Potatisordningen
Solanales
Familj Potatisväxter
Solanaceae
Underfamilj Solanoideae
Släkte Bolmörtssläktet
Hyoscyamus
Art Bolmört
H. niger
Vetenskapligt namn
§ Hyoscyamus niger
Auktor Carl von Linné, 1753[1]
Hitta fler artiklar om växter med
Hyoscyamus niger

Bolmört (Hyoscyamus niger) är en art i familjen potatisväxter,[2] som först beskrevs av den svenske botanikern och zoologen Carl von Linné, 1753.[1]

Den är ett- eller tvåårig och blir 0,5-1 meter hög med grovt tandade blad. Etymologin bakom namnet är oklar, "bolma" kan både syfta på "stöpt rund klump" (som frökapseln) eller "svindla för ögonen". Bolmörten härstammar från Medelhavsområdet och västra Asien. Den förekommer i en stor del av Europa, och har även odlats som medicinalväxt.[2] Arkeologiska fynd visar att bolmörten kom till Sverige senast under förromersk järnålder, möjligen som kulturväxt.

Inom folkmedicinen har den använts som sömn- och bedövningsmedel, och den har även spelat en stor roll i magisk-religiösa sammanhang. Verksamma ämnen i bladen är alkaloiderna hyoscyamin och skopolamin, vilka kan framkalla hallucinationer eller delirium.[3][4]

Alla delar av växten är giftiga.[5] Särskilt roten innehåller bland annat atropin. Allvarliga förgiftningar har inträffat vid medicinsk användning och då växten prövats i missbrukssyfte. Förgiftningar genom olyckshändelse hos barn är dock ovanliga. Symptomen vid förgiftning av bolmört är muntorrhet, ansiktsrodnad, hjärtklappning, yrsel, vidgade pupiller, dimsyn, oro och hallucinationer. Om någon förtärt bolmört kan man ge kol och få råd hos Giftinformationscentralen.

Bygdemål och språkhistoria[redigera | redigera wikitext]

I Skåne har växten gått under namnet hönsabane. Etymologin bakom detta är att bane betydde dödare, dråpare i fornsvenskan. Hönsabane skulle då antyda att bygdens folk lagt märke till att höns dog, sedan de ätit bolmört. [6]

Namnet kan spåras åtminstone till 1265 e. Kr. i europeiskt språkbruk. I engelskan heter växten vanligtvis ”henbane”. Ursprunget till ”hen” är oklart, men anspelar troligen inte på höna, utan på döden.[7]

I svenskan kan ordet spåras tillbaka till 1638 i formen bolm-[8] och som växt till en örtabok 1628.[9]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 28th April 2014”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/col/details/reference/species/16693543. Läst 29 april 2014. 
  2. ^ [a b] Roberts, Margaret F.; Wink, Michael (1998). Alkaloids: biochemistry, ecology, and medicinal applications. Springer. ISBN 0-306-45465-3. http://books.google.com/?id=bMCzyrAtrvYC&dq=henbane. Läst 29 april 2014 
  3. ^ Anthony John Carter MB FFARCS. ”Myths and mandrakes” (PDF). Journal of the Royal Society of Medicine "96" (3): sid. 144–147. doi:10.1258/jrsm.96.3.144. PMID 12612119. PMC: 539425. http://www.jrsm.org/cgi/reprint/96/3/144.pdf. Läst 29 april 2014. 
  4. ^ A. J. Carter. ”Narcosis and nightshade”. British Medical Journal "313" (7072): sid. 1630–1632. doi:10.1136/bmj.313.7072.1630. PMID 8991015. PMC: 2359130. http://www.bmj.com/archive/7072ad4.htm. Läst 29 april 2014. 
  5. ^ Wigander, Millan (1976). Farliga växter. Stockholm: Almqvist & Wiksell Förlag. sid. 79. ISBN 91-20-04445-3 
  6. ^ Johan Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, Gleerups, Lund 1862…1867, faksimilutgåva Malmö 1962, sida 242 [1]
  7. ^ Anatoly Liberman, J. Lawrence Mitchell (2008). An Analytic Dictionary of English Etymology: An Introduction. University of Minnesota Press. ISBN 978-0-8166-5272-3. http://books.google.com/?id=_m7k1Oi-cakC&pg=PA108&lpg=PA109&dq=henbane+An+Analytic+Dictionary+of+English. Läst 29 april 2014 
  8. ^ ”Ingress”. Svenska Akademins Ordbok. Svenska Akademin. http://g3.spraakdata.gu.se/saob/show.phtml?filenr=1/37/1.html. Läst 29 april 2014. 
  9. ^ Arvid Månsson (1628). ”Een mykit nyttigt örta book”. Calmar, Stockholm. http://books.google.se/books?id=Mx6rtgAACAAJ&dq=Een+mykit+nyttigt+%C3%B6rta+book&hl=sv&sa=X&ei=uwJgU5b_KYqq4ATGz4Fg&ved=0CEIQ6AEwAA. Läst 29 april 2014. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]