Borgare

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Borgare, även borgerskap eller (franska) bourgeoisie, avsåg ursprungligen personer med burskap, det vill säga som hade rätt att bedriva näringsverksamhet, hantverk och handel i staden som de var verksamma i. Vilka näringar staden hade, om utrikeshandel fick bedrivas och vilka borgarna fick upphandla av, reglerades av stadsprivilegierna. Borgarna lydde under stadslagar.

Borgaren hade rätt att delta i stadens beslutande organ, som leddes av borgmästaren och stadsrådet, och dömas efter stadslagen. De förvaltade dessutom kyrkan, betalade förmögenhetsskatt, borgerlig tunga, men organiserade också stadens brandskydd, nattvakt och försvar.

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

Ordet borgare kommer av det tyska ordet Bürger, "borginvånare". Under medeltiden använde man i stället oftast begreppet byaman. Den kvinnliga motsvarigheten till borgare är borgerska. Dessa borgare kunde vara fiskarborgare, köpmän eller hantverkare.

Borgerskap kan även betyda borgarna som samhällsklass.[1] Historiskt har borgerskap i Sverige även avsett en stads beslutande församling; en föregångare till dagens kommunstyrelser.[2]

Modern svenska[redigera | redigera wikitext]

I modern svenska är ordet borgare också liktydigt med sympatisör till något av de fyra borgerliga partierna. Betydelseförskjutningen beror till en del på de borgerliga partiernas fokusering på näringslivet. Inom kommunistisk terminologi avses med medlem av bourgeoisien, "borgarklassen", alltså kapitalisterna.

Marxistiska samhällsteori[redigera | redigera wikitext]

Inom marxistiskt språkbruk avser bourgeoisie den borgerliga egendomsägande klassen. Den står enligt Marx i motsats till den proletära klassen (arbetarklassen) som endast äger sin egen förmåga till arbete.

Borgarståndet[redigera | redigera wikitext]

Borgarna utgjorde i de flesta europeiska stater ett av stånden, borgarståndet.

I Sverige var troligen borgarna representerade redan vid Arboga möte 1435. Borgarståndet utvaldes av borgmästare och rikets städers råd. De höll sina ståndsmöten åtminstone från 1582 i Stockholms rådhus och därefter i Börshuset på samma plats vid Stortorget. Från 1833 höll man sina möten på Gamla riksdagshuset. Dessutom företräddes bergsmän från åtminstone Falun genom borgarståndet, från åtminstone 1527 fram till 1834 då också fler bergslag representerades (bergsmän räknades dock i allmänhet som bönder), se Bergsbrukens valdistrikt.[3][4]

Systemet med ståndsriksdag avskaffades i representationsreformen 1866.

Vid industrialiseringen blev borgerskapet allt rikare och fick mer makt. På 1800-talet infördes näringsfrihet i Sverige.

Regionala variationer[redigera | redigera wikitext]

London[redigera | redigera wikitext]

Den historiska staden "City of London", i dag finanscentrum för det mycket större Greater London i England, utfärdar än i dag borgarebrev. Detta har en viss betydelse, då man måste vara borgare för att ha rätt att delta i stadens regering. Sedan 1996 har borgarbrev utfärdats även till icke brittiska medborgare.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Nationalencyklopedin”. http://www.ne.se/artikel/1236159. Läst 2009-01-20. 
  2. ^ ”Stockholms Borgerskaps historik”. http://www.borgerskapet.org/index.php?option=com_content&task=view&id=38&Itemid=42. Läst 2009-01-20. 
  3. ^ Nils von Steyern,Bidrag till svenska riksdagens historia, 1600-1650, s. 14, 1863
  4. ^ Linus Karlsson, Bergsmän och tackjärnspatroner, Göteborgs universitet 2010

Se även[redigera | redigera wikitext]