Borgerlig tunga

Borgerlig tunga kallades den skatt som städernas borgare tvingades betala från sen medeltid till mitten av 1800-talet. Skatten var baserad på förmögenhet och gick direkt till stadskassan. Skattens storlek baserades på storleken av den tomt man ägde i staden, den var alltså inte inkomstbaserad.

I verkligheten fanns det många undantag beroende på vilken stad man tittar på. En vanlig metod vid stadsgrundande under 1600-talet för att locka hantverkare med flera att bosätta sig i en stad var att befria vederbörande från att betala borgerlig tunga under ett visst antal år. I universitetsstäder såsom i Lund och Uppsala var universitetets folk befriade från att betala borgerlig tunga, vilket gjorde att dessa städer gick miste om stora potentiella inkomster och tvingades lägga skattebördan på de andra borgarna i staden, något som ofta gav upphov till spänningar mellan universitetets folk och borgarna i staden. I mitten av 1800-talet försvann begreppen liksom de flesta undantagen från denna skatt.