Borgerliga partier

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Borgerliga partier är de partier som traditionellt sett står för konservativa eller liberala idéer. En närmare definition kan vara svår att göra, eftersom den borgerliga delen av den politiska skalan är ganska bred.

Sverige[redigera | redigera wikitext]

Gemensamt för de borgerliga partierna under efterkrigstiden i Sverige är att de förespråkar liberal, västerländsk demokrati, marknadsekonomi, privat äganderätt och rättsstat och motsätter sig individuellt våld som politisk metod till förmån för statligt våldsmonopol samt motsätter sig socialism.

Historiskt sett användes termen borgerlig först som en nedsättande term från vänsterhåll. Det användes först som partibeteckning för Lantmanna- och borgarpartiet, men då i betydelsen "stadsbo", inte som uttryck för en politisk ideologi. Det anammades först inom Allmänna valmansförbundet, där det börjades användas av partiets underavdelningar i betydelsen "icke-socialistiskt parti". Först senare har begreppet fått fäste även hos Centern och Folkpartiet.[1]

Från 1991 finns det i Sveriges riksdag fyra borgerliga partier: Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna, Folkpartiet och Centerpartiet. Till följd av den blockpolitik som råder i Sverige brukar de tillsammans ofta kallas det borgerliga blocket. Inom Centerpartiet fanns dock tidigare en påtaglig motvilja mot begreppet "borgerlig" och exempelvis Thorbjörn Fälldin använde konsekvent istället beteckningen icke-socialistisk om sitt parti och de regeringar han bildade. Inför riksdagsvalet 2006 bildade de svenska borgerliga riksdagspartierna Allians för Sverige. Alliansens seger i valet ledde till att de borgerliga partierna bildade regering.

Ibland anses Miljöpartiet vara ett borgerligt parti[källa behövs] och från vänster kommer ofta kritiken att Socialdemokraterna har blivit ett borgerligt parti, eftersom partiet står för en liberalare ekonomisk politik än kritikerna tycker[källa behövs] hör vänstern till (se exempelvis Kanslihushögern).

Under Almedalsveckan 2013, när moderaterna hade sin dag, framförde moderata ungdomsförbundets ordförande att moderaterna borde sluta kalla sig själv för ett borgerligt parti, eftersom det enligt honom klingar negativt i mångas öron.

Borgerlig vänster[redigera | redigera wikitext]

Borgerlig vänster är ett uttryck som ibland har använts för att beskriva liberala, och då främst socialliberala, partiers position på den politiska höger-vänster-skalan. I Sverige har detta epitet tidigare främst lagts på Folkpartiet liberalerna och Centerpartiet, men dessa har sedan mitten på 1990-talet kommit att gå allt längre åt höger i ekonomiska och sociala frågor (sänkta och plattare skatter, minskat statligt ägande, omfattande avregleringar av monopol och arbetsmarknad, stärkt försvarsmakt, hårdare straff med mera). Den liberala ideologin är borgerlig[förtydliga] eftersom den går ut på privat äganderätt av produktionsmedel/produktionsfaktorer och ett fokus på individen.

En avspegling av de liberala partiernas tidigare position till vänster om de konservativa är att flera liberala partier har en vänsterbeteckning i sitt partinamn, såsom Venstre i Danmark och Norge samt Radikale Venstre i Danmark. I Sverige heter den liberala publicistorganisationen Sveriges vänsterpressförening.

Borgerliga riksdagspartier i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Nationalencyklopedin multimedia plus, 2000 (uppslagsord borgerlig (politik))