Boris Pasternak

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Boris Pasternak Mottagare av Nobels litteraturpris 1958
Boris Pasternak
Boris Pasternak
Född 10 februari 1890
Moskva, Ryssland
Död 30 maj 1960 (70 år)
Peredelkino nära Moskva, Sovjetunionen
Yrke poet och författare
Nationalitet ryss Ryssland
Framstående verk Doktor Zjivago
Namnteckning
Boris Pasternak Signature.jpg
Boris Pasternak och hans bror Alex.

Boris Leonidovitj Pasternak (Бори́с Леони́дович Пастерна́к), född 10 februari 1890 i Moskva, Ryssland, död 30 maj 1960 i Peredelkino nära Moskva, Ryssland, var en rysk författare. Hans Doktor Zjivago ledde till ett nobelpris i litteratur, vilket han på grund av politiskt tryck i hemlandet tvangs avböja.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Uppväxt[redigera | redigera wikitext]

Pasternak föddes i Moskva den 10 februari 1890 i en judisk familj.[1] Hans far Leonid Pasternak var konstnär och professor vid Moskvaskolan för måleri, skulptur och arkitektur och hans mor var Rosa Kaufman, en konsertpianist, dotter till målaren Isidor Kaufman.

Inspirerad av sin granne, Aleksandr Skrjabin, bestämde sig Pasternak för att bli kompositör och inträdde i Moskvas konservatorium. År 1910 lämnade han plötsligt konservatoriet för att börja studera hos de nykantianska filosoferna Hermann Cohen och Nicolai Hartmann vid Philipps-Universität Marburg. Trots att han inbjöds att bli forskare på universitetet, bestämde han sig för att filosofi inte var ett yrke och flyttade tillbaka till Moskva 1914. Hans första diktsamling, influerad av Alexander Blok och de ryska futuristerna, publicerades senare samma år.

Pasternaks tidiga poesi består av tydliga allitterationer och alluderar sinnrikt på hans favoritpoeter som Rilke, Lermontov.

Under första världskriget arbetade han vid en kemifabrik i Vsevolodovo-Vilve nära Perm, vilket gav inspiration till Dr. Zjivago många år senare. I motsats till många av hans släkt och vänner, lämnade inte Pasternak Ryssland efter revolutionen. Istället fascinerades han av de nya idéerna och möjligheterna som revolutionen förde med sig.

Tidigt författande[redigera | redigera wikitext]

Pasternak tillbringade sommaren 1917 i närheten av Saratov, där han blev kär. Den passion han kände resulterade i samlingen Livet, min syster (ryska: "Sestra moja zjizn'"). Denna samling ansågs vara nyskapande och gjorde att Pasternaks stil blev till ett föredöme för många yngre poeter.

Efter Livet, min syster utgav Pasternak flera diktsamlingar. Författare som Vladimir Majakovskij, Andrej Belyj och Vladimir Nabokov hyllade Pasternaks verk. Under sent 1920-tal brevväxlade han med Rainer Maria Rilke och Marina Tsvetajeva.[2]

Under slutet av 1920-talet insåg Pasternak att hans modernistiska stil stod i bjärt kontrast mot vad den socialistiska realismen lärde. Han försökte göra sin poesi mera förståelig för massorna genom att omarbeta sina tidigare verk och skrev två långa dikter om ryska revolutionen. Han skrev också prosa och flera självbiografiska berättelser.

Stil och senare författarskap[redigera | redigera wikitext]

I anslutning till både symbolismen och futurismen utvecklade Pasternak ett starkt personligt, bildmättat poetiskt språk och en kosmisk livskänsla, men på 1930-talet orienterade sig Pasternak (som var en revolutionär idealist utan partibindning) mot en mera socialt förankrad poesi.

1950-talet tog han sedan avstånd från tidigare stilgrepp såsom alltför estetiserande och strävade istället efter en klassiskt ren form, som fick sitt främsta uttryck i romanen Doktor Zjivago. Romanen avvisades i Sovjetunionen, och när han tilldelades nobelpriset i litteratur 1958, utsattes han för häftig kritik och tvingades avböja priset.[3] 1988 hade han dock hunnit omvärderas i Sovjet och Doktor Zjivago kunde då även ges ut på ryska.

Böcker översatta till svenska[redigera | redigera wikitext]

  • Ljuvers barndom, 1958, översättning: Torsten Blomkvist
  • Dikter, i urval av Bo Setterlind, 1958
  • Försök till självbiografi, 1958, översättning: Sven Vallmark
  • Doktor Zjivago, 1958, reviderad översättning 1960, översättning: Sven Vallmark (dikterna översatta av Ralf Parland och Leo Lindeberg)
  • En berättelse, 1958, översättning: Magda Lagerman
  • Lejdebrev, 1959, översättning: Olov Jonason och Sven Vallmark
  • Ryska noveller, (illustrerad av Bo Mossberg), 1960, översättning: Hans Björkegren och Victor Bohm
  • Brev till georgiska vänner, 1968, översättning: Sven Vallmark
  • Livet, min syster, 1977 (rysk och svensk parallelltext), översättning: Hans Björkegren
  • Dikter, 2008

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Boris Leonidovich Pasternak Jewish Virtual Library
  2. ^ John Bayley (1985). ”Big Three”. The New York Review of Books "32". http://www.nybooks.com/articles/5268. Läst 2007-09-28. 
  3. ^ [1]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]