Boxermotor

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Illustration som visar hur en boxermotor arbetar

En boxermotor är en motor med horisontella cylindrar placerade i två rader på var sin sida om vevaxeln. Detta skiljer sig från andra motortyper, där alla cylindrarna är i samma rad (rak motor), eller positionerade i en vinkel,V-motor.

Bilar och motorcyklar med boxermotorer brukar på grund av motorns konstruktion få en lägre tyngdpunkt. Dessa motorer är dock bredare än andra motortyper och dyrare att bygga. De brukar därför inte användas av biltillverkare så ofta. Alfa-Romeo, DAF, Porsche och Volkswagen är dock exempel på tillverkare som under många år använt boxermotorer i sina bilar. Japanska Subaru är en av få tillverkare idag som uteslutande använder boxermotorer i sina bilmodeller. 2008 presenterade de också världens första boxermotor för dieselbränsle.

Scuderia Ferrari använde tolvcylindriga boxermotorer (dock inte riktiga boxer utan just tidigare nämnda 180 grader V-motorer) i flera av sina formel 1-bilar, bland annat i den framgångsrika 312T-serien fram till 1980. Denna utformning återfanns även i flera av Ferraris kommersiella sportbilar, såsom Ferrari Testarossa.

En tillverkare som länge har använt boxermotorer i sina motorcyklar är BMW. Volkswagens "bubbla" typ 1 är en klassiker i bilvärlden med boxermotor. Dyna Panhard är en numera nedlagd bilfabrikant som använde egentillverkade boxermotorer.

Boxermotorn är också den idag vanligaste motortypen bland kolvmotordrivna flygplan. Dels på grund av att denna motortyp gör det enklare att ge vevaxeln en hög placering, vilket gynnar propellerns markfrigång, dels på grund av att det är enklare att ge en boxermotor bra luftkylning än en radmotor samt att avsaknaden av motvikter på vevaxeln gör den något lättare än andra motortyper med samma effekt.

Se även[redigera | redigera wikitext]