Boy-Scoutz 'n the Hood

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
"Boy-Scoutz 'n the Hood"
Avsnitt av Simpsons
Avsnittsnummer Säsong 5
Avsnitt 89
Regissör Jeffrey Lynch
Manus Dan McGrath
Produktionskod 1F06
Originalvisning 18 november 1993
Show runner(s) David Mirkin
Couch gag Familjens ögon åker runt i rummet och då ljuset tänds kommer kropparna som sätter sig på soffan och ögonen åker in i deras ögonhål.
Gästskådespelare Ernest Borgnine
Marcia Wallace
DVD kommentarer Matt Groening
David Mirkin
Dan Castellaneta
Yeardley Smith
George Meyer
Bob Anderson
David Silverman
Avsnitt ur säsong 5
30 september 199319 maj 1994
  1. Homer's Barbershop Quartet
  2. Cape Feare
  3. Homer Goes to College
  4. Rosebud
  5. Treehouse of Horror IV
  6. Marge on the Lam
  7. Bart's Inner Child
  8. Boy-Scoutz 'n the Hood
  9. The Last Temptation of Homer
  10. $pringfield (Or, How I Learned to Stop Worrying and Love Legalized Gambling)
  11. Homer the Vigilante
  12. Bart Gets Famous
  13. Homer and Apu
  14. Lisa vs. Malibu Stacy
  15. Deep Space Homer
  16. Homer Loves Flanders
  17. Bart Gets an Elephant
  18. Burns' Heir
  19. Sweet Seymour Skinner's Baadasssss Song
  20. The Boy Who Knew Too Much
  21. Lady Bouvier's Lover
  22. Secrets of a Successful Marriage
Säsonger
1 · 2 · 3 · 4 · 5 · 6 · 7 · 8 · 9 · 10
11 · 12 · 13 · 14 · 15 · 16 · 17 · 18 · 19 · 20 · 21 · 22 · 23

"Boy-Scoutz 'n the Hood" är avsnitt åtta från säsong 5 av Simpsons och sändes på Fox i USA den 18 november 1993. I avsnittet köper Bart och Milhouse en Squishee på bara sirap vilket resulterar i att Bart går med i pojkscouterna. Bart tänker gå ut ur föreningen men då han ser vilka fördelar det ger stannar han. Då scouterna ska ha en far och son helg vill inte Bart ha med Homer och Homer vill inte gå men de lurar varandra och följer med båda ändå. Avsnittet skrevs av Dan McGrath och regisserades av Jeffrey Lynch. Ernest Borgnine gästskådespelar som sig själv och Marcia Wallace som Edna Krabappel. Avsnittet spelades in på Village Recorder i West Los Angeles. Avsnittet innehåller referensr till My Dinner with Andre, Terminator, New York dansar, Crocodile Dundee, Den sista färden, Fredagen den 13:e och "Sugar, Sugar". Avsnittet fick en Nielsen ratings på 13.0 och var det mest sedda på Fox under veckan det sändes.

Handling[redigera | redigera wikitext]

Efter att ha blivit utkastade från Noise Land Video Arcade eftersom de inte har några pengar längre, hittar Bart och Milhouse 20 amerikanska dollar på marken som Homer tappade. De bestämmer sig för att köpa en Squishee gjord bara på sirap för pengarna. Efter det började de spendera resten av pengarna och på morgonen vaknar Bart i sin säng och har ont i huvudet och upptäcker att han gått med i pojkscouterna.

Bart blir retad för han gått med i scouterna och tänker sluta men då han upptäcker att han får fördelar i skolan fortsätter han vara med i scouterna och börjar gilla det han upplever. Scouterna ska ha en far och son-forsränning, Bart vill inte ha med Homer så han försöker lura honom att tacka nej, men Homer vill inte gå heller så han försöker också lura Bart att säga nej till att han ska följa med, men det slutar med att de lurar varandra och Homer får följa med Bart. Bart och Homer får dela flotte med Ned Flanders och Rod. En av barnen på lägret har ingen pappa så Ernest Borgnine ersätter honom. Homer råkar tappa kartan så de vet inte vilken väg de ska åka när de är på flotten och tar fel väg och hamnar ute på öppna havet. De får slut på proviant, misslyckas att skjuta iväg nödraketen och Homer gör hål i flotten när han tappar fickkniven. Homer börjar då känna lukten av hamburgare och upptäcker att det finns en hamburgerrestaurang i närheten och de börjar paddla åt den och kommer till oljeplattform som har en Krusty Burger. Bart blir glad över att Homer räddade dem och de börjar äta burgare. De andra pojkscouterna är på ett övergivet sommarläger och sjunger då ett odjur börjar attackera Borgnine.

Produktion[redigera | redigera wikitext]

Avsnittet skrevs av Dan McGrath och regisserades av Jeffrey Lynch.[1] Avsnittet spelades in på Village Recorder i West Los Angeles.[2] Marcia Wallace gästskådespelar som Edna Krabappel och Ernest Borgnine som sig själv, de valde ta med Borgnine eftersom produktionen gillar hans filmer Marty och Härifrån till evigheten. Borgnine ville medverka eftersom hans barnbarn gillar serien.[3] I sista scenen spelar Borgnine själv på gitarren som han också tog med till inspelningsstudion.[2] Borgnine blev orolig under inspelningen att hans sångröst inte var tillräckligt bra, Nancy Cartwright tycker däremot att hans röst är bra.[4] Matt Groening anser att inspelningen med Borgnine var mycket rolig.[3] Hank Azaria, har sagt att Borgnine visste nog inte vad han gjorde, han är en bra skådespelare, hans läste replikerna bra men hade ingen idé var det var för serie.[5]

I boken My Life as a 10-Year-Old Boy har Cartwright kommenterat att hon gillar Borgnine sedan Marty. Enligt henne ändrade filmen henne för alltid, hon fick henne att inse att skådespelare hade makten genom arbetet. Då Borgnine kom till inspelningsstudion var det första gången hon var nervös inför möta en gästskådespelare.[4]

Kulturella referenser[redigera | redigera wikitext]

Då Bart och Milhouse besöker arkadhallen spelar Martin Prince ett spel baserat på My Dinner with Andre. Ett annat spel är baserat på Terminator.[1] Låten "Springfield, Springfield" som Bart och Milhouse sjunger är en parodi på "New York, New York".[1] I avsnittet hotar Moe Szyslak, Hans Moleman med en kniv. Hans Moleman frågar om han kallar det en kniv och tar fram en större som en referens till Crocodile Dundee.[6] Ernest Borgnine berättar i avsnittet att han har varit med i "Härifrån till evigheten". Homer sjunger i avsnittet "Sugar, Sugar".[6] Flodscenen är en referens till Den sista färden och innehåller musiken från "Dueling Banjos".[7] Personen som attackerar Borgnine är en referens till Jason Voorhees.[7]

Mottagande[redigera | redigera wikitext]

Avsnittet hamnade på plats 35 över mest sedda program under veckan med en Nielsen ratings på 13.0, vilket gav 12,3 miljoner hushåll och det mest sedda programmet på Fox under veckan.[8] I boken I Can't Believe It's a Bigger and Better Updated Unofficial Simpsons Guide har Warren Martyn och Adrian Wood skrivit att det är ett fantastiskt avsnitt, Homer är så dum så det inte är sant men räddar dem ändå. Att Ned Flanders har fel och scenerna med Borgnine, fiskmåsarna och delfinerna är roligt.[6] Hos DVD Movie Guide har Colin Jacobson kallat det för ett utmärkt avsnitt från början till slut. Han har lagt till at de ser otrolig mängd varor och tjänster som man kan köpa i Springfield med 20 dollar. Avsnittet har också en rolig parodi på scouterna och en rivalitet med Bart och Homer gör avsnittet utmärkande.[9] Patrick BromleyDVD Verdict kallar avsnittet för typiskt inspirerande och gav avsnitt betyg A.[10] Bill GibronDVD Talk har gett avsnittet betyg 5 av 5.[11] Hos TV DVD Reviews har Kay Daly sagt att då du trodde att Simpsons har kommit på så många parodier som är möjligt sänder de ändå en ny som denna. De krämer ut 22 minuter med anspelningar på filmer.[7] Adam SurafDunkirkma.net kallar avsnitet för en av hans tio favoriter och musikalscenen som en klassiker.[12] Rick Porter från Zap 2 It har sagt att han inte är ett fan av seriens andra halva trots Borgnines medverkan eftersom Homer var lite för dum för hans smak, hans anser att första halvan var brilljant.[13]

Kurt M. Koenigsberger har analyserat avsnittet i Leaving Springfield: The Simpsons and the Possibility of Oppositional Culture redigerad av John Alberti. Han har skrivit att i avsnittet kritiserar Bart ett avsnitt från Itchy & Scratchy eftersom de inte var relatiskt. Lisa påpekar att tecknade serier inte måste var verkliga, några sekunder senare ser man två stycken Homer gå på olika platser i scenen. Koenigsberger kom fram att dessa delar och många andra visar att serien är karakteristisk för högmodernismen.[14]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia
  1. ^ [a b c] Groening, Matt (1997). Richmond, Ray; Coffman, Antonia. red. The Simpsons: A Complete Guide to Our Favorite Family. Created by Matt Groening; edited by Ray Richmond and Antonia Coffman. (1st). New York: Harper Perennial. OCLC 37796735.  ISBN 0-06-095252-0, 978-0-06-095252-5. pp. 128–129.
  2. ^ [a b] Castellaneta, Dan. The Simpsons season 5 DVD commentary for the episode "Boy-Scoutz 'n the Hood". [DVD]. 20th Century Fox 
  3. ^ [a b] Groening, Matt. The Simpsons season 5 DVD commentary for the episode "Boy-Scoutz 'n the Hood". [DVD]. 20th Century Fox 
  4. ^ [a b] Cartwright, Nancy (2000). ”And Bingo Was His Name-o”. My Life as a 10-Year-Old Boy. New York City: Hyperion. Sid. 161–165. ISBN 0-7868-8600-5. 
  5. ^ Marder, Keith (1994-04-28). ”Real people are models for 'Simpsons' voices”. The Times Union. 
  6. ^ [a b c] Martyn, Warren; Wood, Adrian (2000). ”Boy-Scoutz 'n the Hood”. BBC. http://www.bbc.co.uk/cult/simpsons/episodeguide/season5/page8.shtml. Läst 2008-04-12. 
  7. ^ [a b c] Daly, Kay (11 februari 2005). ”The Simpsons: The Complete Fifth Season DVD Review”. TV DVD Review. http://www.tvdvdreviews.com/simpsons5.html. Läst 2009-01-09. 
  8. ^ ”Nielsen Ratings”. Long Beach Press-Telegram: s. C6. 24 november 1993. 
  9. ^ Jacobson, Colin (2004-12-21). ”The Simpsons: The Complete Fifth Season (1993)”. DVD Movie Guide. http://www.dvdmg.com/simpsonsseasonfive.shtml. Läst 2009-01-24. 
  10. ^ Bromley, Patrick (2005-02-23). ”The Simpsons: The Complete Fifth Season”. DVD Verdict. http://www.dvdverdict.com/reviews/simpsonsseason5.php. Läst 2009-01-24. 
  11. ^ Gibron, Bill (23 december 2004). ”The Simpsons - The Complete Fifth Season”. DVD Talk. http://www.dvdtalk.com/reviews/13784/simpsons-the-complete-fifth-season-the/. Läst 2009-01-09. 
  12. ^ Suraf, Adam (18 december 2004). ”The Simpsons: Season 5”. Dunkirkma.net. http://www.dunkirkma.net/inreview/features/simpsons_5.html. Läst 2009-02-10. 
  13. ^ Porter, Rick (31 december 2008). ”TV reminds you to drink responsibly this New Year's”. Zap 2 It. http://blog.zap2it.com/frominsidethebox/2008/12/tv-reminds-you.html. Läst 2009-02-10. 
  14. ^ Alberti, John (2004). Leaving Springfield: The Simpsons and the Possibility of Oppositional Culture. Wayne State University Press. Sid. 46. ISBN 0-8143-2849-0. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]