Brännvin

Wikipedia

Artikeln eller avsnittet innehåller ifrågasatta faktauppgifter.
Se diskussionssidan, eller historiken, för mer information. Rätta gärna felaktigheter.

Denna artikel innehåller inga källhänvisningar.
Hjälp till genom att lägga till pålitliga källor. Icke verifierat material kan komma att tas bort.

Brännvin, akvavit från latinet ”aqua vitae” – livets vatten, är en destillerad spritdryck som ofta är gjord av säd eller potatis.

Brännvin används i drinkar eller som snaps, då ofta kryddad. Brännvin har inte lika höga renhetskrav som vodka.

[redigera] Historik

En flaska Linie brännvin.

Ett flertal klassiska svenska brännvinssorter

I Sverige började man bränna brännvin på 1400-talet, det första belägget är från Stockholms stadsböcker intill år 1500 – jordeböcker, tänkeböcker, skotbok och kämnärsräkenskaper – och avser stadens kruttillverkning, som utfördes av en av rådet utsedd förtroendeman, pulvermakare, som även var föreståndare för ”pulverhuset”, den byggnad i vilken krutet tillverkades och förvarades. Ingredienserna i krut var salpeter, kol och svavel, av vilka endast kol fanns inom landet, de båda andra måste importeras från utlandet. De tre ingredienserna blandades i ett tråg och massan fuktades med brännvin. Av stadens räkenskaper från 1460-talet framgår tydligt, att brännvinet då ännu inte användes till förtäring. Mot århundradets slut bidrog den nye pulvermakaren Tydeke Pulvermakare verksamt till bruket att dricka brännvin, förmodligen då han smakat på brännvinet vid kruttillverkningen och funnit det uppkryande. Bruket spreds till Tydekes vänner och snart slog han sig på tillverkning och försäljning av brännvin. Det kom till rådets kännedom och den 17 februari 1494 förbjöds Tydeke vid 12 marks böter att bränna eller sälja något brännvin i staden. Tydeke var ohörsam och 4 år senare, den 2 juni 1498, gjordes tillverkning och försäljning av brännvin till ett monopol genom beslut av rådet och endast Kort Flaskedragare fick bränna och sälja brännvin i staden. Tydeke fick inte ens bränna för kruthusets behov utan skulle mottaga det för kruttillverkningen behövliga brännvinet från Kort Flaskedragare, som hade ensamrätt att försälja brännvin åtminstone till den 20 juli 1507.^[1] Svenska soldater på 1500-talet påstås ha lärt sig göra sprit av säd under sina fälttåg i Ryssland. År 1746 kom Eva De la Gardie på hur man gör sprit av potatis.

Till hovjägarebostället på södra Djurgården hörde två kryddträdgårdar, där man under 1700-talet odlade brännvinskryddor, då hovjägarna vid denna tid hade privilegium att bränna brännvin och driva krogrörelse. Under senare delen av 1800-talet lär brännvin ha använts som betalningsmedel till fabriks- och sågverksarbetare. Den anställde kunde sålunda på ett orätt sätt komma i skuld till sin arbetsgivare.

[redigera] Kända fabrikat

[redigera] Vanliga kryddor

[redigera] Synonymer

Brännvin har under många år fått ett stort antal tillmälen eller smeknamn.

Spånken
Hojtarolja
Hodlarsaft
Eldvatten (från engelskans firewater, ofta benämning på dålig whisky)

[redigera] Se även

Brännvinsbord

[redigera] Källor

^ Stockholm vid 1400-talets slut, Henrik Schück, Uppsala, 1940.

Den svenska bränvinsindustrien Nordisk familjebok. [1]

Denna dryckesrelaterade artikel är bara påbörjad. Hjälp till genom att fylla i mer!

Spritdrycker
Agave: Tequila • Mezcal \| Mandel: Amaretto \| Anis: Absint • Ouzo • Rakı • Pastis • Sambuca \| Äpple: Applejack • Calvados \| Druvrester (pomace): Aguardiente • Grappa • Orujo • Pisco • Zivania • Tsikoudia • Tsipouro • Rakia \| Korn: Skotsk whisky • Irländsk whiskey \| Kokosnöt: Arrak \| Majs: Bourbon whiskey • Majswhiskey \| Frukt: Brandy • Konjak • Gin • Kirschwasser • Rakia • Snaps \| Honung: Bärenjäger • Drambuie • Krupnik \| Plommon: Slivovitz • Ţuică • Palinka \| Potatis: Vodka • Akvavit • Brännvin \| Ris: Baijiu • Shōchū • Soju \| Råg: Rågwhiskey \| Socker: Cachaça • Falernum • Guaro • Rom

Spritdrycker