Bröderna Lejonhjärta (film)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För den kommande nyinspelningen av filmen, se Bröderna Lejonhjärta (film, 2014).
Bröderna Lejonhjärta
Genre(r) Fantasy, äventyr
Regissör Olle Hellbom
Producent Olle Nordemar, Olle Hellbom
Manus Astrid Lindgren
Skådespelare Staffan Götestam
Lars Söderdahl
Allan Edwall
Gunn Wållgren
Folke Hjort
Per Oscarsson
Originalmusik Björn Isfält, Lasse Dahlberg
Produktionsbolag AB Svensk Filmindustri, Artfilm
År 1977
Speltid 102 minuter
Land Sverige
Språk Svenska
IMDb

Bröderna Lejonhjärta är en svensk långfilm från 1977 efter Astrid Lindgrens roman Bröderna Lejonhjärta från 1973.

Handling[redigera | redigera wikitext]

Karl Lejon, "Skorpan", har inte fyllt 10 år men vet att han ska dö av sin sjukdom. Men hans storebror Jonatan tröstar honom och berättar vad som händer efter döden; om landet Nangijala där det ännu är "lägereldarnas och sagornas tid". En tid senare börjar det brinna i deras hus och Jonatan räddar Skorpan genom att ta honom på ryggen och hoppa genom fönstret. Skorpan klarar sig men inte Jonatan. Tänk om Nangijala bara var ett påhitt, undrar Skorpan. Men en vit duva på fönsterblecket tröstar honom.

En tid senare dör Skorpan och upptäcker att han går omkring bland massor av blommande körsbärsträd. Nere vid en å sitter hans bror och metar. De bor tillsammans i ett litet hus och har varsin häst att rida omkring på. Nu kan Skorpan både simma och skjuta pilbåge.

De besöker värdshuset Guldtuppen där den charmige värdshusvärden Jossi tar emot dem. I ett hörn sitter den mystiske Hubert och verkar smyglyssna på andras samtal. Jonatan berättar om Törnrosdalen som nu är ockuperad av den onde Tengil. Tack vare Sofias duvor kan man skicka meddelanden mellan dalarna. Det finns en förrädare i Körsbärsdalen men man vet inte vem. På grund av förrädaren har Tengils män gripit Orvar, motståndsledaren i Törnrosdalen.

Jonatan måste ta sig över bergen till Törnrosdalen på ett uppdrag. Skorpan lämnas ensam. Han varnar Sofia att det är Hubert som är förrädaren men hon tror inte på honom, och han ger sig sedan iväg efter Jonatan. Gömd i en grotta får han se hur två av Tengils soldater möter förrädaren - den glade värdshusvärden Jossi. Soldaterna bränner in Katlamärket på hans bröst med ett järn.

När soldaterna ska ge sig iväg upptäcker de Skorpan. Skorpan ljuger och säger att han bor hos sin farfar i Törnrosdalen men soldaterna vill följa med honom hem. Vid en liten stuga står en gubbe och släpper iväg en vit duva och Skorpan kastar sig i hans famn och ber gubben att spela hans farfar. Gubben spelar med och soldaterna ger sig iväg.

Gubben heter Mattias och det visar sig att Jonatan gömmer sig i hans hus. Jonatan håller på att gräva en gång från huset, under muren som omger Törnrosdalen och ut på andra sidan. Men Tengils soldater går från hus till hus för att hitta Jonatan Lejonhjärta och det är nära ögat att han upptäcks. När den underjordiska gången är klar kan Skorpan och Jonatan ge sig iväg mot Karmanjaka för att befria Orvar, ledare för motståndet i Törnrosdalen, ur Katlagrottan.

Vid Katlafallen lämnar de hästarna och smyger sig till Katlaberget. Ingången till Katlagrottan vaktas av Tengils soldater. Istället smyger de sig in bakvägen och befriar Orvar ur den träbur där han sitter. Flykten upptäcks dock snart. Orvar får klä på sig den svart-violetta tengilsdräkten och tack vare att de vet lösenordet kommer de över hängbron vid Katlafallen.

Eftersom de är tre personer på två hästar gömmer sig Skorpan längs vägen. Han sätter sig nere vid vattnet och väntar. Plötsligt kommer Sofia, Hubert och Jossi dit. Skorpan berättar att Jossi är förrädaren och brännmärket på hans bröst är beviset. Jossi kastar sig i en båt men den kraftiga strömmen gör att han drunknar.

Med Orvar fri och hjälp från Körsbärsdalen utbryter ett uppror i Törnrosdalen. Allt verkar gå bra ända tills Tengil kommer dit med draken Katla. Med sitt horn kan Tengil styra över Katla. Men Jonatan tar fart med hästen och kastar sig över Tengil och tar hornet. Katlas eld dödar Tengil.

Jonatan och Skorpan tar sedan Katla tillbaka till Katlagrottan. När Jonatan tappar hornet har Katla ingen herre längre och går till anfall. Genom att knuffa ned ett stort stenblock över Katla ramlar Katla ned i en bubblande gyttjesjö och går under. Men Katlas eld har svårt skadat Jonatan. Det enda sättet att bli frisk är att dö och då komma till landet Nangilima. Båda bröderna dör därför tillsammans.

Om filmen[redigera | redigera wikitext]

Den gamle by i Århus fick föreställa staden i Törnrosdalen

Filmen följer boken ganska troget, men det finns dock en del saker i boken som inte är med i filmen, dessa är till exempel Karls möte med Hubert i stallet, när vargarna anfaller Karl, Elfridas stuga i skogen och badstället. Slutet har gjorts om helt: Katla faller inte ned i floden och dödas av lindormen Karm, istället dödas hon inne i Katlagrottan och hon faller istället ned i en bubblande gyttjesjö och går under. I filmen är Jonatan uppenbarligen mycket äldre än 13 år. Staffan Götestam var 25 år när filmen spelades in.

Modellen av draken Katla byggdes vid Pinewood Studios utanför London för 100 000 kronor. Den var fyra meter hög och inuti fanns det plats för tre personer.

Rollen som Skorpan gick till den 11-årige Lars Söderdahl som hade spelat Lillebror i filmen Världens bästa Karlsson om Karlsson på taket. Men SF kunde inte hitta någon i lämplig ålder som kunde spela den 13-årige Jonatan. Till slut stod valet mellan Staffan Götestam och Jan Waldekranz. Götestam såg mest ut som en hjälte med sitt blonda hår och fick rollen.

Körsbärsträden i filmen är falska. Scenografen gjorde 7-8 stycken som flyttades omkring när de behövdes.

Det brinnande köket, Mattisgården och den underjordiska tunneln är inspelad i studio på Långholmen i Stockholm. Staden i Törnrosdalen är Den gamle by i Århus. Andra utomhusscener spelades in i Brösarps backar, i Tomelilla och på Island.

Den slutliga kostnaden för filmen blev strax över 6 miljoner. En motgång var att Statens biografbyrå gav filmen en 11-årsgräns. Det utbröt en debatt om detta var rimligt, en debatt som utmynnade i att riksdagen beslöt att införa 7-årsgräns, Lex Lejonhjärta. Ironiskt nog ändrade inte Biografbyrån sitt beslut när filmen granskades på nytt.[1]

Filmen hade premiär den 23 september 1977 på Spegeln i Stockholm. 1981 och 1989 hade den nypremiär. 89 hade åldersgränsen sänkts till 7 år. Den gavs ut på hyr-VHS 1984 och köpkassett 1990, 1997 och 2002 då den även släpptes på DVD.

Skådespelare[redigera | redigera wikitext]

Soundtrack[redigera | redigera wikitext]

1977 utkom även en berättelse med scener och musik ur filmen på LP och kassettband. [2] [3] Den utkom 2002 även på CD [4]

Video[redigera | redigera wikitext]

Filmen utgavs 1990 och 1998 på VHS. [5] [6] och 2002 på DVD. [7]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Petter Karlsson och Johan Erséus (2004). Från snickerboa till Villa Villekulla - Astrid Lindgrens filmvärld. Stockholm: Forum. sid. 196-219. ISBN 91-37-12365-3 
  2. ^ ”Svensk mediedatabas”. http://smdb.kb.se/catalog/id/001891410. Läst 6 april 2011. 
  3. ^ ”Svensk mediedatabas”. http://smdb.kb.se/catalog/id/001534646. Läst 6 april 2011. 
  4. ^ ”Svensk mediedatabas”. http://smdb.kb.se/catalog/id/001549173. Läst 6 april 2011. 
  5. ^ ”Svensk mediedatabas”. http://smdb.kb.se/catalog/id/001386949. Läst 6 april 2011. 
  6. ^ ”Svensk mediedatabas”. http://smdb.kb.se/catalog/id/001408237. Läst 6 april 2011. 
  7. ^ ”Svensk mediedatabas”. http://smdb.kb.se/catalog/id/001395393. Läst 6 april 2011. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]