Brandenburg

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Brandenburg (delstat))
Hoppa till: navigering, sök
Den här artikeln handlar om förbundslandet Brandenburg i Tyskland, grundat 1990. För den historiska staten Brandenburg före 1806, se Mark Brandenburg. För den tyska staden Brandenburg an der Havel, se Brandenburg an der Havel. För andra betydelser, se Brandenburg (olika betydelser).
Land Brandenburg
Delstatsflagga Delstatsvapen
Brandenburgs vapen
Brandenburgs vapen
Karta
Tyskland med Brandenburg markerat
Snabbfakta
Huvudstad: Potsdam
Yta: 29 479 km² (5:e)
Folkmängd: 2 498 000 (2011-07-01)
Folktäthet: 85 invånare/km²
Hymn: Märkische Heide
Offentliga skulder relativt: 7 246 €/invånare (2002)
Offentliga skulder totalt: 18,1 miljarder € (2010-12-31)
ISO 3166-2: DE-BR
Webbplats: www.brandenburg.de
Politik
Ministerpresident: Dietmar Woidke (SPD)
(sedan 2013-08-28)
Styrande parti: SPD och Die Linke
Mandatfördelning i
Brandenburgs lantdag
(88 ledamöter):
SPD 30
Die Linke 25
CDU 19
FDP 7
Allians 90/De gröna 5
Partilösa 2
Senaste val till Lantdagen: 27 september 2009
Nästa val: September 2014
Representation i förbundsrepubliken
Röster i Förbundsrådet
(Bundesrat):
4
Brandenburgs indelning
Brandenburgs län (landkreise)

Brandenburg är ett förbundsland i nordöstra Tyskland, och har cirka 2,6 miljoner invånare. Huvudstad och största stad i förbundslandet är Potsdam. Tysklands huvudstad Berlin är en självständig delstat och enklav helt omgiven av Brandenburg.

Förbundslandet Brandenburg är uppkallat efter det historiska markgrevskapet Mark Brandenburg, som i sin tur fått sitt namn från en av de äldsta städerna i området, staden Brandenburg an der Havel. Brandenburg skapades som politisk enhet i sin nuvarande form vid Tysklands återförening 1990, som ett av de nya förbundsländerna.

Geografi och klimat[redigera | redigera wikitext]

Brandenburg gränsar i öster till Polen, i söder till förbundslandet Sachsen, i väster till Sachsen-Anhalt och i norr till Mecklenburg-Vorpommern.

Typiskt för Brandenburg är att hela infrastrukturen är riktad mot staden Berlin, som ligger innesluten av delstaten. Berlin och Brandenburg bildar tillsammans industriregionen Berlin/Brandenburg. Vid Berlins gräns finns rika städer och byar i ett område som kallas Speckgürtel (”späckbältet”). Här bor även många personer som har kommit från Berlin. Vid delstatens utkant finns regioner som är glest bebyggda och inriktade på jordbruk, till exempel Prignitz, Fläming, Spreewald, Lausitz, Oderbruch och Uckermark. I närheten av staden Cottbus i delstatens sydöstra delar finns många dagbrott för kol.

Längsta avstånd från nord till syd är 291 kilometer och från öst till väst 244 kilometer.

Landskap[redigera | redigera wikitext]

Ett av många vattendrag i området Spreewald.

Landskapet kännetecknas av två bergsryggar och två sänkor. I sänkorna ligger floder och vid deras rand hittar man ofta träsk och sumpområden som tidigare användes för torvbrytning. Dessa områden kallas i Brandenburg Bruch eller Luch. Den norra av de två bergryggarna, den så kallade Mecklenburger Seenplatte, täcker bara ett mindre område i delstaten Brandenburg. Den södra bergryggen är ungefär 230 kilometer lång. I den södra sänkan är området Spreewald mest känt. Den norra sänkan bildas av områden som Oderbruch, Elbedalen och andra. I stora delar av Brandenburg består jorden av sand som bär en växtlighet av tallar och ljung, men det finns även avsnitt med lerjord där ett lönsamt jordbruk är möjligt.

Sjöar och vattendrag[redigera | redigera wikitext]

I Brandenburg finns över 3000 insjöar som tillsammans med de sammanlagt över 33000 kilometer långa vattendragen bildar en av de vattenrikaste delstaterna i Tyskland. De viktigaste floderna som ligger med hela sin längd i Brandenburg är Spree och Havel, men Brandenburg har även del av större floder som Elbe och Oder.

Större städer i Brandenburg[redigera | redigera wikitext]

Kreisfria städer[redigera | redigera wikitext]

Följande städer utgör ett självständigt län (Kreis) utan att tillhöra en Landkreis:

Städer med över 25 000 invånare[redigera | redigera wikitext]

För en fullständig lista över städer i Brandenburg med stadsrättigheter, se Lista över städer i Brandenburg.

Klimat[redigera | redigera wikitext]

Brandenburg befinner sig i området med tempererat kontinentalt klimat. Den genomsnittliga årstemperaturen ligger mellan 7 och 10 grader Celsius. Under de senaste hundra åren var månaden januari den kallaste med en medeltemperatur på minus 1 grad Celsius, men det har även förekommit januaritemperaturer på plus 15 och minus 30 grader Celsius. Med sammanlagt 600 millimeter nederbörd om året tillhör delstaten en av de torraste regionerna i Tyskland och Europa. Därför ökar på sommaren faran för skogsbränder. Solen skiner i genomsnitt 1600 timmar om året.

Politik[redigera | redigera wikitext]

Ett utkast till Brandenburgs gällande författning var klart den 14 april 1992. Den antogs genom folkomröstning den 14 juni 1992. Brandenburgs lantdag, delstatsparlamentet, väljs för fem år. Sedan det senaste valet i november 2009 regeras Brandenburg av en koalition mellan SPD och Die Linke, sedan 2013 med Dietmar Woidke (SPD) som ministerpresident.

Regeringschefer[redigera | redigera wikitext]

Regeringschefen i förbundslandet kallas ministerpresident, på tyska Ministerpräsident.

Administrativ indelning[redigera | redigera wikitext]

Landkreise[redigera | redigera wikitext]

Kreisfria städer[redigera | redigera wikitext]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Mark Brandenburg[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Mark Brandenburg

Historiskt hade Brandenburg styrts av slaver, då området genom Henrik I:s erövring av Brennaburg och Otto I:s upprättande av Biskopsdömena Havelberg och Brandenburg kom under tyskt inflytande. Efter 983 gick provinsen förlorad genom ett uppror av Venderna. Först genom Albrekt Björnen, som 1134 fick hertigdömet Nordmark i förläning, lades med erövringen av Prignitz och Zauche samt Spree- och Havelländerna grunden till markgrevskapet Brandenburg. Albrekt Björnen kallade sig också markgreve av Brandenburg, återupprättade 1161 biskopdömena och inkallade västerifrån tyska bönder. Genom denna av Albrekts efterträdare fortsatta kolonisering blev Brandenburg så småningom tyskt. Under kampen om den Tysk-Romerska kejsarkronan stod Albrekt på Fredrik Barbarossas sida. De närmast följande efterträdarna, Otto I, Otto II samt Albrekt II ägnade sig främst åt statsbildningens konsolidering, men under Albrekt II:s söner, Johan I och Otto III, fortsattes Brandenburgs utvidgingning med nya landområden som Barnim, Teltow, Stemberg, Uckermark, Neumark, Lebus och Oberlausitz. Nya städer som Altlandsberg, Frankfurt an der Oder och Berlin grundades. Efter brödernas död 1266 och 1267, delades landet mellan två grenar av det markgrevliga huset, Stendal-linjen och Salzwedel-linjen. Sedan Valdemar den store återförenade de båda delarna, utslocknade askaniernas brandeburgska gren. I samband med detta gick flera tidigare erövrade områden, främst Lausitz, förlorade. Kung Ludvig av huset Wittelsbach gav 1323 sin omyndiga son Ludvig Brandenburg i förläning. Mot wittelsbacharna gjorde den av Karl IV gynnade så kallade falske Valdemar uppror. Under kejsar Ludvig IV:s andre son Ludvig Romaren fick Brandenburg 1356 genom "Gyllene bullan" sin kurfurstendömevärdighet bekräftad.[1]

Kejsar Karl IV, som 1373-77 själv uppehöll sig i Brandenburg, bringade under den siste av ätten Wittelsbach i Bayern, Otto V av Bayern, över till sin ätt huset Luxemburg 1373. Han regerade i namn av sin son Wencel och återställde ordningen i furstendömet. Karl IV:s andre son Sigismund av Ungern pantsatte 1388 Brandenburg till Jobst av Mähren och sålde 1402 Neumark till Tyska orden. Efter Jobsts död 1411 utnämnde Sigismund sin råds- och fältherre borggreven Fredrik av Nürnberg av huset Hohenzollern till ståthållare och 1415 till markgreve av Brandenburg. Den formella förläningen skedde 1417 i Konstanz. Den nye herren av landet inlöste pantsatta områden och förmådde städerna och adeln i området att hylla honom, samtidigt som han erkände deras privilegier. Under sonen Fredrik II av Brandenburg underkuvades städerna, särskilt Berlin, och han återvann även Neumark 1455 och 1462 en del av Niederlausitz till Brandenburg. Albrekt Akilles av Brandenburg skiljde genom lagen av 1473, Dispositio Achillea, de frankiska furstendömena från Brandenburg, men gjorde samtidigt kurfurstendömet, med alla eventuella nyförvärvade områden, odelbart, något som dock inte skulle komma att följas fullt ut. Med kraft hävdade han och sonen Johan Cicero av Brandenburg gemensamt de furstliga rättigheterna mot adel och städer, och under Joakim I av Brandenburg befästes de ytterligare.[2]

Joakim I av Brandenburg intog en avvisande hållning mot reformationen, och grundade 1506 universitetet i Frankfurt och 1516 kammarrätten i Berlin som högsta domstol. Hans söner, kurfursten Joakim II Hektor och Johan von Küstrin, som erhöll Neumark, anslöt sig 1539 till reformationen. Trots de ökade inkomster furstarna fick genom reformationen, tvingades de på grund av finansiella svårighet ge större självstyre åt städerna. Johan Georg av Brandenburg återförenade det brandenburgska området, och hans äldste son, Joakim Fredrik av Brandenburg, tryggade kurfurstendömmets odelbarhet, samtidigt som han överlämnade åt sina halvbröder Kristian och Joachim Ernst de hohenzollernska furstendömena Ansbach och Bayreuth. Han grundade 1605 geheimerådskollegiet som högsta förvaltningsmyndighet. Sonen Johan Sigismund av Brandenburg blev 1618 hertig av Preussen och förvarade 1614 det jülich-kleveska arvet med Kleve, Mark, Ravensberg och Ravenstein. Under hans efterträdare Georg Vilhelm av Brandenburg lyckades det svagt rustade Brandeburg inte få sin neutralitetspolitik respekterade under trettioåriga kriget utan hölls 1626 delvis besatt av Tillys och tysk-romerska kejsarens trupper. Furst Georg Vilhelm tvingades 1631 av Gustav II Adolf till allians med Sverige och landet fick sedan det efter freden i Prag 1635 slutit sig till Sveriges fiender delvis tjänstgöra som krigsskådeplats. Fredrik Vilhelm I av Brandenburg tryggade Brandenburgs besittningar och ökade dessa genom erövringar från både Sverige och Polen, och skapade den brandenburgisk-preussiska staten. 1701 lät Fredrik III av Brandenburg utropa sig till kung av Preussen.[2]

Provinsen Brandenburg[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Brandenburg (provins)

Brandenburg blev 1815 en provins i kungariket Preussen, Provinsen Brandenburg, dock med delvis ändrade gränser, då Altmark förenades med den nya provinsen Sachsen och en del av Niederlausitz överfördes till Brandenburg.[2]

I Östtyskland[redigera | redigera wikitext]

Efter andra världskrigets slut och den tyska kapitulationen 1945 skapade segrarmakterna provinsen Mark Brandenburg som bestod av den preussiska provinsen med undantag av de områden som låg öster om floden Oder. Två år senare byttes namnet till Land Brandenburg. 1952 gjordes en förvaltningsreform i dåvarande Östtyskland och Brandenburg blev uppdelat i tre distrikt (tyska: Bezirk). Dessa var distrikt Cottbus, distrikt Potsdam och distrikt Frankfurt (Oder) men det flyttades även några kommuner till andra distrikt.

Förbundslandet Brandenburg[redigera | redigera wikitext]

Den 14 oktober 1990, i samband med återföreningen av förbundsrepubliken Tyskland och Tyska demokratiska republiken, skapades delstaten Brandenburg på nytt. 1996 resulterade en folkomröstning om att slå samman förbundsländerna Berlin och Brandenburg i ett avslag, om än med liten marginal.

Näringsliv[redigera | redigera wikitext]

Brandenburgs näringsliv finns huvudsakligen längs motorvägen Berliner Ring (A 10) och i några industriellt utvecklade orter. I Eisenhüttenstadt vid floden Oder och i Brandenburg an der Havel finns större stålverk. Dessutom finns i staden Brandenburg maskinfabriker som tillverkar tryckpressar och drivverk. I staden Schwedt/Oder som ligger i delstatens nordöstra del finns ett större raffinaderi och två pappersbruk. Andra områden domineras av lantbruk och skogsbruk. I Brandenburgs södra delar förekommer koldagbrott.

Trafik[redigera | redigera wikitext]

Brandenburgs trafikleder går stjärnformigt till Berlin. Det gäller både för järnvägslinjer, vägar och vattenleder. Vägsträckorna sammanbinds genom motorvägen A10 som är en motorvägsringled runt Berlin och mindre vägar. Brandenburgs viktigaste flygplats, Berlin-Schönefelds flygplats, Berlin Schönefeld, ligger i Schönefeld sydost om Berlin och det finns även en mindre flygplats nära Cottbus.

Språk[redigera | redigera wikitext]

Utöver högtyska talar man i Brandenburg dialekter som Mark-brandenburgiska och Berlin-brandenburgiska. I delstatens södra delar överlappar områden med brandenburgiska dialekter och sachsiska dialekter varandra. I östra delen av regionen Niederlausitz i närheten av staden Cottbus talas bredvid högtyska även lågsorbiska. Det är ett västslaviskt språk som är modersmål för omkring 20 000 personer och åtnjuter en status som skyddat minoritetsspråk.

Övrigt[redigera | redigera wikitext]

Ett världsarv som delvis ligger i Brandenburg är Palats och parker i Potsdam och Berlin. Naturskydd spelar en stor roll i delstaten, till exempel finns skyddade områden som en nationalpark (Spreewald) och fjorton områden med lägre skyddsstatus. Brandenburg klassificeras som ett NUTS 2-område, indelat i regionerna Brandenburg-Nordost och Brandenburg-Südwest.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Svensk uppslagsbok, Malmö 1939
  2. ^ [a b c] Svensk uppslagsbok, 1939

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]