Brasilien

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Brasilianare)
Hoppa till: navigering, sök

Koordinater: 10°S 50°V / 10°S 50°V / -10; -50

Brasilien
República Federativa do Brasil
Flagga Statsvapen
ValspråkOrdem e Progresso
(portugisiska för "ordning och framsteg")
Nationalsång: Hino Nacional do Brasil
Huvudstad Brasília
Största stad São Paulo
Officiellt språk Portugisiska
Demonym brasilian, brasilianare[1]
Statsskick Förbundsrepublik
 -  President Dilma Rousseff
 -  Regeringschef Dilma Rousseff
Självständighet från Kungariket Portugal 
 -  Deklarerad 7 september 1822 
 -  Erkänd 29 augusti 1825 
Area
 -  Totalt 8 514 877 km² (5:e)
 -  Vatten (%) 0,65 %
Befolkning
 -  2011 års uppskattning 192 376 496[2] (5:e)
 -  Befolkningstäthet 22,0/km² (182:a)
BNP (PPP) 2010 års beräkning
 -  Totalt $2090 miljarder[3] 
 -  Per capita $10 816[3] 
Ginikoefficient (2009) 54[4] 
HDI (2010) 0,699[5] (hög) (73:e)
Valuta Real (R$) (BRL)
Tidszon UTC−2 till UTC−4
Topografi
 -  Högsta punkt Pico da Neblina, 3 014 m ö.h.
 -  Längsta flod Amazonfloden, ca 7 000 km
Nationaldag 7 september
Nationalitetsmärke BR
Landskod BR, BRA
Toppdomän .br
Landsnummer 55

Brasilien, formellt Förbundsrepubliken Brasilien,[1] (portugisiska: República Federativa do Brasil, lyssna ), är den både till ytan och befolkningen största staten i Sydamerika och den till ytan femte största staten i världen. Landet sträcker sig över ett område beläget mellan centrala Sydamerika och Atlanten och gränsar till Uruguay, Argentina, Paraguay, Bolivia, Peru, Colombia, Venezuela, Guyana, Surinam och Frankrike (Franska Guyana), det vill säga alla sydamerikanska länder förutom Chile och Ecuador. Landet är döpt efter bresiljeträ, som var ett träslag som värdesattes högt av tidiga kolonisatörer. Brasilien innehåller stora jordbruksområden och regnskogar. Landet har också Sydamerikas högsta bruttonationalprodukt och är världens sjunde starkaste ekonomi.[6]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Brasiliens historia

Brasilien blev en portugisisk koloni efter att Pedro Álvarez Cabral upptäckte kontinenten år 1500. Självständighet utropades 1822 med Peter I som kejsare. Monarkin störtades och republik infördes 1889. Efter en militärkupp 1964 tog militären makten och styrde landet till 1985 då demokratiska val åter kunde hållas.

Geografi[redigera | redigera wikitext]

Karta över Brasilien.

Klimatet är tropiskt utom i sydligaste delen där det är tempererat. I söder förekommer översvämningar och temperaturen sjunker ofta till minusgrader. I nordost inträffar ibland längre torrperioder.

En stor avverkning av Amazonas regnskog hotar en mängd arter av både djur och växter som endast finns där. Andra miljöproblem i Brasilien är luft- och vattenföroreningar i de stora städerna. Över 80 procent av elektriciteten produceras av vattenkraft, vilket innebär en relativt liten inverkan på miljön, men slår istället ut flodsystem och hotar många arters överlevnad i Amazonfloden. Vid övre Paraná på gränsen till Paraguay har ett av världens största kraftverk, Itaipu, anlagts.

Brasilien karaktäriseras av det stora våtområdet Amazonas i nordligare och våtområdet Pantanal i sydligare delen av inlandet. Amazonas dräneras av floder som mynnar vid Belém och Pantanals dränering mynnar vid Buenos Aires. Mer öppen terräng i söder vid övergången till Uruguay och Argentina och i väster begränsar Anderna utsträckningen mot Stilla Havet. Den södra delen är till stor del ett jordbruksområde - Brasilien är världens största producent av diverse jordbruksprodukter som till exempel soja, nötkött och kyckling. Längs kusten till Atlanten ligger Mata Atlántica som består av rester av urskog och här finns också flera bergskedjor, vilka som högst når 2 900 meter över havet. Högsta berget i landet är dock Pico da Neblina, som når 3 014 meter över havet. Det berget ligger nära gränsen till Guyana, i guyanska högländerna. Brasilien har även ett berg som heter Campas. Större floder inkluderar Amazonfloden som är världens största flod i volym räknat och som av många specialister även anses vara världens längsta flod. Andra floder är Paraná, Iguaçu, Rio Negro, São Francisco, Xingu, Madeira och Tapajós.

Eftersom landet ligger runt ekvatorn har det främst ett tropiskt klimat, med låg variation över årstiderna, även om de subtropiska södra delarna av landet är mer tempererade och då och då kan erfara frost och snö. Nederbörden i Amazonbäckenet är riklig, även om det också finns torrare landskap i området, främst i nordöst.

Naturtillgångar[redigera | redigera wikitext]

  • Guld
  • Bauxit (Aluminium)
  • Mangan
  • Nickel
  • Fosfat
  • Platina
  • Tenn
  • Uran
  • Vattenkraft
  • Timmer
  • Kaffe
  • Socker
  • Petroleum (Brasilien har hittat enorma oljetillgångar på 6000 meters djup i havet och kommer att gå från att vara ett oljeimporterande land till ett oljeexporterande)

Ekonomi[redigera | redigera wikitext]

jordbruk i Brasilien.

Brasilien är välutvecklat inom jordbruk, gruvdrift, tillverkning och servicenäring. Landet har rika naturtillgångar och gott om arbetskraft, vilket gör att man är Sydamerikas ledande ekonomi. Brasilien ingår i handelssamarbetet mellan några av de växande ekonomierna Ryssland, Indien, Kina och Sydafrika, BRICS.[7] Järnmalmsförekomsterna (främst i staterna Minas Gerais, Pará och Amazonas) hör till jordens rikaste. Regnskogen utgör ett ofantligt virkesförråd och vattenkraftreserverna hör till världens största. Kol och framför allt olja måste importeras. I samband med oljekriserna har man börjat framställa drivmedel av alkohol från sockerrör. Kärnkraften är under utbyggnad men dess framtid är osäker.

Brasilien är en av världens största exportörer av kaffe och socker. Viktiga produkter är också sojabönor, sydfrukter (apelsiner), kakao, majs och vete samt bomull och jute. Jordbruket har dominerat näringslivet och sysselsätter omkring 1/4 av befolkningen, men dess andel av nationalinkomsten sjunker. De fattiga småbrukarna, som lever i självhushåll, odlar bl.a. rotfrukten kassava. Moderna familjejordbruk finns på de goda jordarna i söder. En huvudroll spelar storgodsen fazendas med plantageodling av exportgrödor och storskalig boskapsskötsel. Några få procent av jordägarna äger närmare hälften av den odlade arealen och försök till jordreformer har misslyckats.

Ekonomin har länge grundat sig på råvaror, t.ex. guldrushen på 1700-talet, kaffeodlingen i São Pauloregionen och gummiutvinningen i Amazonas under 1800-talets senare del. Under de senaste årtiondena har industrin utvecklats snabbt med hjälp av utländskt kapital (järn- och stålverk, varv, biltillverkning, kemisk industri). Den är koncentrerad till storstäderna i sydöst med São Paulo som centrum.

I Amazonas pågår en ohämmad exploatering som möter växande kritik. Här anläggs nyodlingar och boskapsfarmer, gruvor och skogsindustrier, samhällen och vägar. Skogsskövlingen medför svåra miljöproblem som utrotningshot mot regnskogens urbefolkning, växter och djur, översvämningar, jorderosion och ökade koldioxidutsläpp.

Näringslivet upplevde på 1960–70-talen en expansion som har betecknats som ett "ekonomiskt under". Välståndet är dock ytterst ojämnt fördelat mellan olika landsändar och klyftorna har snarast djupnat mellan skilda samhällsgrupper. De södra delarna är relativt välmående, i skarp kontrast mot nöden och undernäringen i outvecklade områden. Den nya huvudstaden Brasília (invigd 1960 under president Juscelino Kubitschek) är ett försök att öppna det glest befolkade inlandet. Den snabba tillväxten skapade obalans i ekonomin och förbyttes på 1980-talet i kris med social och politisk oro. Hög inflation och en katastrofal utlandsskuld tvingade fram en ekonomisk åtstramning. [8] För att lösa problemen 1994 bytte Brasilien till en ny valuta, real, som var styrd efter den amerikanska dollarn. En ekonomisk tillväxt skedde och inflationen sjönk, länder började investera mer i den brasilianska industrin. [9]

I slutet av 1990-talet orsakade den finansiella krisen i Asien att även Brasiliens ekonomi fick en nedgång. 1998 gav Internationella valutafonden ekonomisk hjälp och 1999 beslutade Brasiliens centralbank att landets valuta real inte längre skulle ha en fast växelkurs mot amerikansk dollar samt genomförde en devalvering.

Dessa åtgärder ledde till en svag tillväxt i början av 2000-talet, men för att ytterligare främja ekonomin aviserade president Lula ytterligare reformer. Under Lulas år som president har Brasiliens ekonomi förbättrats och fattigdomen minskat, bland annat på grund av införandet av familjebidrag och höjda minimilöner. Landets internationella trovärdighet som handelspartner har ökat och man har arbetat för att locka till investering i landet. Arbetslösheten minskade, bland annat genom en ökad anställning inom offentlig sektor. Brasiliens förbättrade ekonomi under Lulas år som president har dock även haft negativa konsekvenser, till exempel fortsatt skövling av Amazonas. Den globala finanskrisen 2008 fick effekter för Brasilien, men de återhämtade sig snabbt. [10]

Medelklassens andel av befolkningen ökade under Lulas år som president och hans ekonomiska politik kom att bli mycket populär. Den 1 januari 2011 tillträdde Dilma Rousseff som president. Rouseff förväntas inte genomföra några större förändringar i den ekonomiska politikens inriktning. De ekonomiska satsningar i sociala program som skedde under Lulas år som president lyfte många hushåll ur fattigdom, men det finns fortfarande hushåll som lever under fattigdomsgränsen och även om inkomstskillnaderna minskat är det stor skillnad mellan Brasiliens fattigaste och rikaste befolkning. Rouseff har angett fortsatt minskning av fattigdomen och bibehållen stabilitet i ekonomin som uttalade mål för hennes ekonomisk politik. Behoven av investeringar i infrastruktur, utbildning och hälsa är stora och en förutsättning för en långsiktig hållbar ekonomi. En viktig fråga för att hålla stadsbudget i balans är också hur landet ska hantera den ökande kostnaden för löner och pensioner till offentligt anställda.[11]

Kommunikationer[redigera | redigera wikitext]

Vägnät[redigera | redigera wikitext]

Vägnätet är väl utbyggt i anslutning till de största städerna, framför allt runt São Paulo. Motorvägarna är dock ofta betalvägar.

Flygtrafik[redigera | redigera wikitext]

Brasilien har ett väl utvecklat nätverk av flygtrafik. Dock lider flyget av underkapacitet, särskilt i São Paulo, där stadens båda flygplatser utnyttjas mer än vad de är byggda för att klara av. Denna situation beror till viss del på avsaknad av modernt järnvägsnät i landet. Ändå avgår flyg från São Paulo till Rio de Janeiro var 15 minut, trots att avståndet mellan städerna endast är cirka 370 kilometer. Även mellan São Paulo och Belo Horizonte avgår flyg var 15:e minut, och där är avståndet cirka 500 kilometer.

Järnväg[redigera | redigera wikitext]

Järnvägsnätet i Brasilien omfattar 29 314 kilometer (2005), men banorna har i jämförelse med europeiska förhållanden låg standard. Persontrafik förekommer främst på kortare sträckor inom de olika delstaterna. En av anledningarna till att järnvägsnätet inte byggts upp är att Brasilien har en stor lastbilsindustri. För att främja lastbilsindustrin har politiska beslut tagits i riktning mot att vägar byggts istället för järnvägar. Avsaknaden av moderna banor för tåg gör att Brasilien har frekvent flygtrafik även mellan storstäder som ligger relativt nära varandra.

Planer för framtiden[redigera | redigera wikitext]

Planer finns på att bygga en ny järnväg för snabbtåg mellan São Paulo och Rio de Janeiro. För ett snabbtåg med toppfart på 280 kilometer i timmen skulle denna resa ta en och en halv timme. Snabbjärnvägens sträckning är planerad att bli Viracopos (flygplatsen vid Campinas som ligger cirka 100 km västnordväst från São Paulo) till Campinas[12] vidare till Campo del Marte (São Paulo) och Guarulhos (internationella flygplatsen vid São Paulo) och med stopp i São José dos Campos (där EMRAER bygger flygmaskiner) och Itatiaia för att passera Rio de Janeiros internationella flygplats vid Galeão innan den ankommer vid Central i Rio de Janeiro. I mars 2010 diskuteras det att på grund av kostnadsskäl slopa stationen vid Galeão. Involverade i projektet är exempelvis Siemens och Alstom, liksom olika japanska och sydkoreanska konsortier. Brasilien har utsetts till arrangör av såväl VM i fotboll 2014 som Olympiska sommarspelen 2016 vilka båda var för sig innebär stort tryck på landets infrastruktur och är två starka anledningar att färdigställa järnvägsbygget. Redan 2008 kom signaler om att projektet kunde starta.[13]

Demografi[redigera | redigera wikitext]

Serra Gaúcha talas även tyska och italienska.

Brasilien är främst befolkat längs med kusten, och mer sparsamt inne i landet. Landets befolkning är väldigt heterogen och många olika kulturer är representerade. Befolkningen i söder är huvudsakligen ättlingar till europeiska kolonisatörer, då framförallt portugiser, tyskar och italienare men även polacker, eller senare inflyttare. Senare inflyttare inkluderar polacker, ukrainare, nederländare, kineser och, mer nyligen, sydkoreaner. I norr och nordost är befolkningen av mer blandad karaktär, med både urinvånare, afrikaner och européer. Dock skedde det under mitten av 1900-talet en massiv folkvandring från norr och Bahia söderut, detta resulterade storstädernas favelas (slumområden), och idag befolkas de främst av folk med blandat ursprung.

  • Befolkningens medellivslängd: 71,1 år (2003)
  • Folkgrupper: Vita cirka 54 procent, personer med blandat ursprung cirka 38%, svarta 6%, övriga (främst asiater och indianer) 2 procent
  • Språk: Portugisiska (landets officiella språk; modersmål för 97 procent av befolkningen, använt i media och undervisning), indianspråk (däribland guaraní och tupi)
  • Religion: Katoliker 88 %, Protestanter 6 %

Åldersfördelning[redigera | redigera wikitext]

  • 0 till 14 år: 26,0 procent
  • 15 till 64 år: 68,0 procent
  • 65 år och äldre: 6 procent

Medianåldern för hela befolkningen är 27,81 år och motsvarande siffror för de två könen är:

  • Män: 27,06 år
  • Kvinnor: 28,57 år

Könsfördelning[redigera | redigera wikitext]

  • Vid födseln: 1,05 män per kvinna
  • Under 15 år: 1,04 män per kvinna
  • 15 till 64 år: 0,98 män per kvinna
  • 65 år och äldre: 0,70 män per kvinna
  • Totalt: 0,98 män per kvinna

Befolkningstillväxt[redigera | redigera wikitext]

  • Födslar: 16,83 per 1 000 invånare
  • Dödsfall: 6,15 per 1 000 invånare
  • Flyttal: −0,03 per 1 000 invånare

Spädbarnsdödsfall:

  • Pojkar: 33,37 dödsfall per 1 000 födslar
  • Flickor: 25,66 dödsfall per 1 000 födslar
  • Totalt: 29,61 dödsfall per 1 000 födslar

Den årliga befolkningstillväxten är 10,6 promille.

Styrelseskick[redigera | redigera wikitext]

Regional och delstatlig indelning.
Chapada Diamantina i Bahia.

Brasilien är en demokratisk republik. Konstitutionen från 1988 ger stor makt åt den federala statsmakten. Brasiliens president har vida maktbefogenheter och utser sitt kabinett och är både stats- och regeringschef. Både presidenten och vicepresidenten väljs på samma valsedel och sitter under en fyraårsperiod.

Den lagstiftande församlingen, nationalkongressen, består av två kammare: senaten och deputeradekammaren.

Politik[redigera | redigera wikitext]

Från 1985 har Brasilien en civil president. Den nuvarande presidenten, Dilma Rousseff, valdes 2010 och har suttit på posten sedan 1 januari 2011. Hon tillhör vänsterpartiet Partido dos Trabalhadores.

Administrativ indelning[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Brasiliens delstater

Brasilien består av 26 delstater (estados) och ett federalt distrikt (distrito federal) och delas in av IBGE i fem regioner: Nord, Nordost, Central-väst, Sydöst och Syd.

Nord[redigera | redigera wikitext]

Region Nord har 45,27 % av Brasiliens landyta och är samtidigt den region med lägst invånarantal. Den är förhållandevis oindustrialiserad och outvecklad, men innehåller den största regnskogen i världen och många indianstammar.

Delstater[redigera | redigera wikitext]

Nordost[redigera | redigera wikitext]

Region nordost har en tredjedel av Brasiliens befolkning. Regionen är kulturellt diversifierad med rötter från den portugisiska kolonialiseringen, afrobrasiliansk kultur och inhemsk indiankultur. Det är också den fattigaste delen med långa perioden med torka. Den är berömd för sin vackra kustlinje.

Delstater[redigera | redigera wikitext]

Center-väst[redigera | redigera wikitext]

Region center-väst är den näst största regionen i Brasilien men är glest befolkad med koncentration till de stora städerna. Här ligger huvudstaden Brasília och världens största våtmark, Pantanal.

Delstater[redigera | redigera wikitext]

Sydost[redigera | redigera wikitext]

Region Sydost är den rikaste och folktätaste regionen. Den har större befolkning än något annat land i Sydamerika och några av de största metropolerna i världen: São Paulo och Rio de Janeiro. I regionen finns också den största utvinningen av olja och gas i Brasilien. Regionen är mycket diversifierad med affärsmetropolen São Paulo, de historiska städerna i Minas Gerais, stränderna i Rio de Janeiro och Espírito Santos kust.

Delstater[redigera | redigera wikitext]

Syd[redigera | redigera wikitext]

Botaniska trädgården i Curitiba (Curitiba) är den inofficiella symbol för Region Syd[14].

Region Syd har den högsta förmögenheten per capita i Brasilien och den högsta levnadsstandarden i landet. Det är också den kallaste delen med frostnätter och enstaka snöstormar. Här finns det största inslaget av immigranter från Tyskland och Italien och spår av deras kultur syns överallt.

Delstater[redigera | redigera wikitext]

Försvar[redigera | redigera wikitext]

Hangarfartyget São Paulo.

Brasiliens försvarsmakt är Latinamerikas största och var och en av dess försvarsgrenar är också störst på kontinenten.[15][16]

Armén hade 2009 en militär personalstyrka om ca 190 000 personer i aktiv tjänst, av vilka 70 000 var värnpliktiga.[17]

Flygvapnet hade 2010 en militär personalstyrka om 70 000 personer. Antalet flygplan var 719.[17]

Marinen hade 2011 en militär personalstyrka om 60 000 personer.[18] Antalet fartyg i tjänst var cirka 100.[19] Bland fartygen återfinns även ett hangarfartyg. Marinflyget hade omkring 85 flygplan och helikoptrar. Marinkåren hade en militär personalstyrka om ca 15 000 personer.

Polisväsende[redigera | redigera wikitext]

Polisen i Brasilien är i organiserad på två nivåer: federal polis och delstatlig polis. Endast undantagsvis förekommer en kommunal polis. Den federala polisen – Departemento de Polícia Federal (DPF) – utreder brott begångna mot den federala regeringen, dess myndigheter och företag, bekämpar internationell narkotikahandel samt ansvarar för gräns-, flyg- och sjöpolis. De delstatliga poliskårerna består dels av civil kriminalpolis – Polícia Civil (PC) – dels av paramilitär ordningspolis – Polícia Militar (PM) – som även ansvarar för brandförsvaret. Städerna São Paulo och Rio de Janeiro är de enda större kommuner som har en egen poliskår.

Religion[redigera | redigera wikitext]

Kristusstatyn.

I Brasilien bor det cirka 136 miljoner katoliker, vilket utgör 14 procent av det totala antalet katoliker i världen.[källa behövs] De senaste åren har dock antalet minskat till förmån för olika frikyrkor. År 2005 beräknas det finnas cirka 26 miljoner anhängare till någon av frikyrkorna.[källa behövs]

Tillhörighet[redigera | redigera wikitext]

Siffrorna är från folkräkningen 2010.[20]

Utbildning[redigera | redigera wikitext]

Universitetsområdet i São Paulo
Niteróis museum för modern konst

I Brasilien råder skolplikt för barn mellan 5 och 16 års ålder. Utbildningen är avgiftsfri men resurserna räcker inte till och skolplatserna är för få, i synnerhet på landsbygden. Många skolor är dåligt utrustade och lärarna har otillräcklig utbildning och låg lön. Enligt Brasiliens statistiska centralbyrån, IBGE, är 95,7 procent av alla barn mellan sju och fjorton år inskrivna i skolan. Så många barn går dock inte i skolan. Omkring en och en halv miljon barn mellan fem och fjorton år beräknas befinna sig helt utanför skolsystemet, andra är inskrivna men kommer inte till skolan. Många av dessa måste arbeta för att hjälpa till med familjens försörjning, trots att de flesta typer av arbete är förbjudet för ungdomar under 16 år. Olika kommuner har på försök gett dessa familjer skolpeng som ersättning för bortfall av arbetskraft men detta har inte fungerat som man hoppats eftersom det inte funnits tillräckligt med ekonomiska resurser.

Ungefär en tredjedel av eleverna går vidare till gymnasiet efter grundskolan.

Cirka 90 procent av Brasiliens befolkning är läskunnig.

De människor som har råd skickar ofta sina barn till privata skolor där utbildningen har bättre kvalitet. Drygt elva procent av ungdomarna mellan 18 och 24 år studerar vid något universitet. 64 procent av studenterna går på privata universitet. Till de statliga universiteten, som inte är avgiftsbelagda, kvalificerar sig mestadels elever som har gått i privata skolor.

Bland universitetsstudenterna är endast 2,3 procent svarta eller av afrikanskt ursprung, vilket är anmärkningsvärt med tanke på att denna folkgrupp utgör nästan hälften av befolkningen. Kvoter för att garantera fler universitetsplatser åt svarta har diskuterats.[21]

Kultur[redigera | redigera wikitext]

Mest påtagligt har det europeiska inflytandet varit inom litteraturen och konsten. Brasiliansk arkitektur har i modern tid nått världsrykte (se Brasília). Inom konstmusiken var Heitor Villa-Lobos länge centralgestalten. Folkmusiken och dansen, berömd genom Riokarnevalens sambaskolor, har ett tydligt afro-amerikanskt ursprung.

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Brasiliansk litteratur

Den brasilianska litteraturen var på grund av kolonialism länge starkt förbunden med europeiskt inflytande. En nationell litteratur började framträda först efter självständigheten från Portugal 1822. Några framstående författare var Machado de Assis och Euclides da Cunha. Modernismen fick sitt genombrott 1922 med författare som Mário de Andrade, Oswald de Andrade, Manuel Bandeira och Cassiano Ricardo.

Inom postmodernistisk brasiliansk litteratur märks poeter som Carlos Drummond de Andrade och João Cabral de Melo Neto och prosaister som João Guimarães Rosa och Clarice Lispector.

Världsarv[redigera | redigera wikitext]

Brasilien har 17 världsarv bland annat

Sport[redigera | redigera wikitext]

  • Brasilien har den gamla kampsporten capoeira som utvecklades av brasilianska slavar på 1500-talet. Även Brasiliansk Jiu-Jitsu, BJJ, är en sport från Brasilien..
  • Det kända death/trashmetal-bandet Sepultura kommer ursprungligen från Brasilien. Sepultura betyder grav på portugisiska.


Se även[redigera | redigera wikitext]

Internationella rankningar[redigera | redigera wikitext]

Organisation Undersökning Rankning
Heritage Foundation/Wall Street Journal Index of Economic Freedom 2009 105 av 179
Reportrar utan gränser Pressfrihetsindex 2008 82 av 173
Transparency International Korruptionsindex 2008 80 av 180
United Nations Development Programme Human Development Index 2006 70 av 179

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] (PDF) Utrikes namnbok: Svenska myndigheter, organisationer, titlar, EU-organ och länder på engelska, tyska, franska, spanska, finska och ryska (9., rev. uppl.). Utrikesdepartementet, Regeringskansliet. 2013. sid. 69. http://www.regeringen.se/sb/d/108/a/41146 
  2. ^ ”Censo 2010: população do Brasil é de 190.732.694 pessoas” (på portugisiska). Ibge.gov.br. http://www.ibge.gov.br/home/presidencia/noticias/noticia_visualiza.php?id_noticia=1766&id_pagina=1. Läst 11 september 2011. 
  3. ^ [a b] ”Brazil” (på engelska). Internationella valutafonden. http://www.imf.org/external/pubs/ft/weo/2011/01/weodata/weorept.aspx?sy=2008&ey=2011&scsm=1&ssd=1&sort=country&ds=.&br=1&c=223&s=NGDPD%2CNGDPDPC%2CPPPGDP%2CPPPPC%2CLP&grp=0&a=&pr.x=25&pr.y=4. Läst 21 april 2011. 
  4. ^ ”Gini Index” (på engelska). Världsbanken. http://data.worldbank.org/indicator/SI.POV.GINI/. Läst 2 mars 2011. 
  5. ^ UNDP Human Development Report 2010. ”Table H: Human development index 2010 and its components” (på engelska) (PDF). UNDP. Arkiverad från originalet den 14 november 2010. https://web.archive.org/web/20101115094226/http://hdr.undp.org/en/media/HDR_2010_EN_Complete.pdf. Läst 2 november 2010. 
  6. ^ "World Development Indicators database" (PDF file), World Bank, 7 October 2009.
  7. ^ http://www.ne.se/lang/brasilien/n%C3%A4ringsliv
  8. ^ Alla Världens Länder 2000 Bonnier Lexikon
  9. ^ http://www.ne.se/article/article.jsp?i_art_id=135191&i_sect_id=135180&originalURI=/brasilien/n%25C3%25A4ringsliv
  10. ^ https://www.landguiden.se/Lander/Sydamerika/Brasilien/Ekonomi
  11. ^ Sveriges ambassad: Utmaningarna för Brasiliens ekonomi under Dilma Rousseff
  12. ^ Mercopress - Lula da Silva opens bid for a bullet train on time for the 2016 Summer Olympics
  13. ^ SvD - Snabbtåg ska länka Rio med São Paolo
  14. ^ [https://www6.univali.br/seer/index.php/rtva/article/viewFile/293/254 ”Planejamento Urbano, Lazer e Turismo: Os Parques Públicos em Curitiba – PR”] (på Portuguese). Renata M. Ribeiro/ Marco Aurélio T. Silveira. https://www6.univali.br/seer/index.php/rtva/article/viewFile/293/254. Läst 26 september 2010. 
  15. ^ ”Pesquisa mostra que Brasil investe pouco em estratégia na FAB” (på Portuguese). G1.com.br. http://g1.globo.com/jornaldaglobo/0,,MUL1412734-16021,00-PESQUISA+MOSTRA+QUE+BRASIL+INVESTE+POUCO+EM+ESTRATEGIA+NA+FAB.html. Läst 2 oktober 2010. 
  16. ^ ”Brazil: Military: Introduction”. GlobalSecurity.org. http://www.globalsecurity.org/military/world/brazil/intro.htm. Läst 2 oktober 2010. 
  17. ^ [a b] IISS 2010, pp. 69–72
  18. ^ Comandante da Marinha confirma nova esquadra no Nordeste Brazilian Navy. Retrieved on 2009-02-01.
  19. ^ [1] Brazilian Navy. Retrieved on 2011-06-21.
  20. ^ Instituto Brasileiro de Geografia e Estatística; Censo Demográfico 2010, Características gerais da população, religião e pessoas com deficiência (pdf-fil) Läst 20 juli 2012.
  21. ^ [2] Insamlingsstiftelsen Gatubarn hemsida

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]