Brasiliens herrlandslag i fotboll
 |
Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2016-07) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
 | |||
 | |||
| |||
| Fotbollsförbund | Confederação Brasileira de Futebol | ||
|---|---|---|---|
| Förbundskapten | Tite | ||
| FIFA-rankning | 5 (15 februari 2024)[1] | ||
| Flest landskamper | Cafú (156 (1990–2006)) | ||
| Flest mål | Pelé (77 (1957–1971)) | ||
| Första landskamp | |||
 Argentina 3–0 Brasilien  (Buenos Aires 20 september 1914) | |||
| Största vinst | |||
Brasilien 14–0 Nicaragua  (Mexiko 17 oktober 1975) | |||
| Största förlust | |||
 Uruguay 6–0 Brasilien (Viña del Mar 18 september 1920) Brasilien 1–7 Tyskland  (Belo Horizonte 8 juli 2014) | |||
| |||
| Världsmästerskap | |||
| Spelade mästerskap | 20 | ||
| ● Guld | 5 (1958, 1962, 1970, 1994, 2002) | ||
| ● Silver | 2 (1950, 1998) | ||
| ● Brons | 2 (1938, 1978) | ||
| Olympiska spelen | |||
| Spelade turneringar | 7 | ||
| ● Guld | 1 (2016) | ||
| ● Silver | 3 (1984, 1988, 2012) | ||
| ● Brons | 2 (1996, 2008) | ||
Brasiliens herrlandslag i fotboll kallas för seleção.
Brasilien är världens mest framgångsrika fotbollslandslag med fem VM-titlar för herrar. Brasilien är det enda land som deltagit i alla 20 VM-turneringar. Brasilien är det landslag som Sverige mött flest gånger i VM-sammanhang. I det sydamerikanska mästerskapet Copa América har Brasilien åtta segrar, senast 2007. Man vann OS-guld 2016, silvermedaljerna 1984, 1988 och 2012 samt bronsmedaljerna 1996 och 2008.
Genom åren har den brasilianska fotbollen fått miljontals fans världen över på grund av sitt offensiva och tekniska spel. Jogo Bonito (det vackra spelet), i Sverige ofta kallat "sambafotboll", har blivit synonymt med finslipad teknik, klacksparkar och spektakulära frisparkar. Många av de främsta fotbollsspelarna genom tiderna har kommit från Brasilien, däribland Pelé, den spelare som enligt många experter är den bäste av dem alla.
Fotbollen är nationalsport i Brasilien. Intresset för landslaget är mycket stort och anses vara en av orsakerna till landslagets framgångar genom åren. Den genomsnittlige fotbollssupportern i Brasilien är kräsen. Man nöjer sig inte med segrar utan man vill också se offensivt och tekniskt spel. Man vill hellre ha jogo bonito och förlust än defensivt spel och en vinst med 1–0. Denna inställning anses ha hämmat landslaget under 1970- och 1980-talen när taktiken började få allt större betydelse och VM-segrarna uteblev. Man vann inte ett enda VM-guld på 24 år 1970–1994 och i början av 1990-talet började man spela mer "europeiskt".
Historia
Fotbollens barndom i Brasilien
Fotbollen kom till Brasilien i slutet av 1800-talet via framförallt brittiska sjömän. Den som först införde fotbollen i Brasilien var Charles Miller. Från början var sporten ett rent överklassnöje, oftast för studenter,[2] och den stora majoriteten fattiga, varav många var slavättlingar, var utestängda. Utestängningen skedde med varierande metoder som till exempel fysiska och verbala hot, presskampanjer samt krav på läs- och skrivkunnighet, skolgång och anställningsbevis från vissa arbetsplatser[3].[4] Det skulle dröja flera decennier innan färgade blev accepterade. Arthur Friedenreich var på 1910- och 1920-talen Brasiliens första fotbollsstjärna och som mulatt var han ej populär bland alla landsmän. Det är dock de färgade som anses ha bidragit mest till lekfullheten och tekniken i det som kallas sambafotboll.
Det nationella förbundet CBF grundades 1914 och blev medlem i Fifa 1923. År 1919 vann man Sydamerikanska mästerskapet för första gången och Friedenrich var den stora stjärnan. Brasiliens första officiella landskamp förlorades med 0–3 till Argentina i Buenos Aires den 20 september 1914.
Professionell fotboll introducerades i början av 1930-talet. Redan nu var stora klassiska klubbar som Flamengo, Corinthians, Fluminense, Vasco Da Gama och Botafogo väl etablerade. Den nationella fotbollen har alltid präglats av dålig organisation. Det är remarkabelt att ett land där fotbollen är så viktig inte införde en nationell liga förrän på 1970-talet.
1938: På världsarenan
Fram till 1930-talet fanns det flera konkurrerande förbund under CBF, vilket fick till följd att Brasilien inte skickade sitt bästa lag till de två första VM-turneringarna 1930 och 1934. Resultatet blev att laget åkte ut direkt. 1938 skickade Brasilien för första gången bästa möjliga lag till VM som avgjordes i Frankrike. Det räckte fram till semifinal där det blev förlust mot blivande mästarna Italien. Den stora stjärnan i Brasilien var Leônidas da Silva ("den svarta diamanten") som vann skytteligan på 8 mål och blev den förste brasilian som blev stor stjärna utomlands. da Silva blev också den förste som gjorde 4 mål i en VM-match (seger med 6–5 mot Polen). I semifinalen vilades emellertid da Silva, vilket (särskilt i efterhand) fick hård kritik.
Förlusten mot Uruguay 1950
Först 12 år senare skulle det fjärde VM-slutspelet avgöras i Brasilien och förväntningarna på landslaget var enorma. När laguttagningen gjordes inför turneringen var den då 36-årige da Silva petad. När irritationen över detta lagt sig trodde många brasilianare att man skulle vinna VM med spelare som Zizinho och Ademir. Det gick också bra. Sverige fick till exempel stryk med 7–1. I sista matchen (denna turnering spelades ingen "riktig" final) mötte man Uruguay och det räckte med oavgjort för att säkra guldet. Men inför 200 000 åskådare på Maracanã i Rio de Janeiro skedde det oväntade. Uruguay vann med 2–1 trots att Brasilien tagit ledningen genom Friaça. I Brasilien rådde landssorg efter förlusten, där kallad Maracanazó. I efterhand har det kommit fram att förberedelserna inför Uruguaymatchen var miserabla.
1958–1962: Första och andra VM-guldet
1954 nådde Brasilien kvartsfinal där laget förlorade mot Europas då bästa landslag, det obesegrade Ungern, som senare i turneringen oväntat skulle förlora finalen mot Västtyskland. Inför VM i Sverige 1958 förberedde Brasilien sig mer noggrant än tidigare. Ingenting lämnades åt slumpen av tränaren Vicente Feola. Till exempel fick varje spelare genomgå psykologiska test för att se om de klarade av pressen och hade vinnarinstinkt. Två som enligt testet inte ansågs vara mogna för VM-spel var Pelé och Garrincha. Trots det kom de med i truppen men ingen av dem var ordinarie i turneringens inledning (Pelé var skadad i de två första matcherna). Brasilien och även det sovjetiska fotbollslandslaget hade sina VM-läger i Hindås.
År 1958 fanns det inget som kunde stoppa Brasilien som stormade fram mot finalen där laget vann mot hemmalaget Sverige med 5–2. Innan dess hade blivande bronsmedaljörerna Frankrike spelats ut i semifinalen (seger med 5–2) och kärleken till den brasilianska fotbollen från resten av världen hade fötts. Numera legendariska spelare som Garrincha, Didi och Nilton Santos hade blivit celebriteter i fotbollsvärlden och slutligen hade den då bara 17-årige Pelé fått sitt stora internationella genombrott med tre mål i semifinalen och två i finalen.
År 1962 försvarade Brasilien VM-titeln efter finalseger mot Tjeckoslovakien med 3–1. De stora segerorganisatörerna var Vavá och Garrincha som gjorde fyra mål var och kom på delad skytteligaseger. Pelé tvingades stiga åt sidan efter att blivit skadad under gruppspelet. Annars var stommen från guldlaget 1958 densamma. När Pelé skadade sig frågade sig många hur laget skulle klara sig utan världens bäste, men Pelés ersättare Amarildo gjorde ingen besviken och högeryttern Garrincha var bättre än någonsin. Guldet försvarades utan större problem.
1970: Triumf i Mexiko
1966 drabbades Brasilien av ett överraskande bakslag när man åkte ur redan i gruppspelet vid VM i England. Pelé blev återigen skadad. Turneringen anses vara lågvattenmärket i landets VM-historia. Man skulle dock komma tillbaka fyra år senare. Inför nästa turnering var man mycket revanschsugen. Egentligen skulle Joao Saldanha ha varit tränare för laget men strax före turneringen byttes han ut mot Mario Zagallo som vunnit guld som spelare både 1958 och 1962. Saldanha förespråkade typisk "brassefotboll", det vill säga full fart framåt och stort utrymme för tekniska finesser i spelet. Zagallo ändrade emellertid inte på lagets spelidé. Brasilien fick också revansch för fiaskot i England. Turneringen dominerades helt av Brasilien.
Laget som vann VM i Mexiko 1970 anses vara Brasiliens bästa landslag genom tiderna och det bästa fotbollslaget alla kategorier. Pelé gjorde sitt fjärde VM-slutspel och ledde laget som innehöll andra stjärnor som Carlos Alberto, Tostão, Gerson, Roberto Rivelino och Jairzinho till en VM-seger där man besegrade Italien i finalen med 4–1. Man vann samtliga matcher, bland annat mot de regerande världsmästarna England under gruppspelet. Totalt gjorde man 19 mål på 6 matcher och Jairzinho nätade i samtliga matcher, totalt 7 mål. Pelé blev den förste och hittills ende spelare som blivit världsmästare tre gånger och Zagallo blev den förste som blev mästare som både spelare och tränare. Slutligen fick man behålla Coupe Jules Rimet för gott eftersom man som första land vunnit VM tre gånger. Värt att nämnas är också, att Sverige besegrade Brasilien med 1–0 på Råsunda 1973 under den världsturné Brasilien som regerande världsmästare gjorde efter att slutgiltigt ha tagit hem Coupe Jules Rimet. Denna turné, kallad World Champions Coupe Jules Rimet Tour, pågick i form av vänskapsmatcher mellan VM 1970 och VM 1974.
VM 1974
Brasilien kvalificerade sig automatiskt som regerande världsmästare till 1974 i Västtyskland. I första matchen i Frankfurt spelade Brasilien 0–0 mot Jugoslavien. I nästa match mötte Brasilien Skottland i Frankfurt. Brasilien drog på sig två gula kort och Zagallo bytte ut Leivinha i 65:e minuten men det blev ändå mållöst. Nu var man tvungen att slå Zaire i Gelsenkirchen. Brasilien kunde vinna matchen med 3–0 efter mål av Jairzinho, Rivelino och Valdomiro. Brasilien tog den andra biljetten till andra gruppspelet där Östtyskland, Holland och Argentina väntade. Brasilien slog först Östtyskland med 1–0 efter mål av Rivelino och sedan Argentina med 2–1 efter mål av Jairzinho och Rivelino. Det blev sedan 0–2 mot Holland i sista matchen och därmed tog sig Holland till final och Brasilien fick spela bronsmatch. I bronsmatchen förlorade Selecao med 0–1 mot Polen.
VM 1982 och 1986
Efter två med brasilianska mått relativt skrala resultat i VM-turneringarna 1974 och 1978 kom Brasilien återigen med ett superlag till VM i Spanien 1982. Tränaren Telê Santana förespråkade mycket offensiv fotboll och med spelare som Zico (den "vite Pelé"), mittfältsgiganterna Sócrates och Falcao, hårdskjutande Éder Aleixo de Assis med flera bjöd laget på riktig sambafotboll. Man gick igenom första gruppspelet med målkvoten 10–2 och efter seger med 3–1 mot Maradonas Argentina i den första matchen i andra gruppspelet trodde alla experter[vilka?] att inget lag skulle kunna slå dem.
Men så var inte fallet. Italien, som i matchen före besegrat Argentina, slog Brasilien med 3–2 i vad som betraktas som den kanske bästa matchen i VM-historien. Brasiliens inställning till försvarsspelet anses ha varit en av orsakerna till nederlaget. Ett lag som högprioriterade offensiven var sårbart mot de försvarsstarka och kontringsskickliga italienarna. Likväl var Italiens seger en sensation. Brasilien blev utslaget; oavgjort hade räckt för att föra Brasilien till semifinal. Men med sitt spel anses ändå 1982 års upplaga av Selecao vara ett av de bästa fotbollslag som någonsin funnits. I Brasilien blev laget ett av de mest älskade någonsin. Man vann visserligen inte ens en medalj men man hade bjudit världen på äkta Jogo bonito.
1986 var VM tillbaka i Mexiko och stommen från laget 1982 var i stort sett intakt. Zico hade emellertid varit skadad och kunde inte göra sig själv rättvisa. Man bjöd återigen på mycket bra spel även om man aldrig nådde samma höjder som 1982. Man tog sig emellertid utan nämnvärda problem fram till kvartsfinal där Michel Platinis Frankrike blev för svåra. I en match som enligt många är en av de bästa i VM-historien vann fransmännen efter straffsparksläggning (1–1 full tid) och Brasilien var återigen utslaget.
1994: På nytt världsmästare
VM-turneringen 1990 blev ett misslyckande, då man blev utslagen redan i åttondelsfinalen av ärkerivalen och blivande finalisterna Argentina. I 1994 tog man sig slutligen tillbaka till fotbollstronen. Brasilien hade nu delvis ändrat sin taktik och blandade in mer taktik och tuffhet tillsammans med tekniken och samban. Klassiska spelartyper som skyttekungen Romário kompanjerades av slitvargar som Dunga och Mauro Silva i 1994 års lag. Man mötte Sverige två gånger under turneringen och ställdes i finalen mot Italien. Finalen blev en antiklimax och slutade 0–0 efter förlängning. Brasilien vann på straffar och var världsmästare på nytt.
Visserligen var man världsmästare igen för första gången på 24 år men i Brasilien är det det minst omtyckta av de lag som vunnit VM. Den primära orsaken till detta är den nya taktiken där finliret till stor del fått stiga åt sidan till förmån för ett välorganiserat försvarsspel och ett väloljat kollektiv där lagkaptenen Dunga symboliserade det "nya" Brasilien. Trots att Romário och hans lag blev världsmästare är ändå 1982 års lag mycket populärare bland gemene man i Brasilien. Brasilien hade visserligen inte vunnit VM men de hade bjudit världen på Jogo Bonito, vilket inte ansågs varit fallet med 1994 års lag.
Förändringen av det brasilianska spelet var en anpassning till att världsfotbollen hade förändrats i en riktning som gjorde att man det inte längre gick att bara inrikta sig på offensiven. Trots storartat spel vann man ju ändå inte 1982 och 1986, vilket säkert var viktiga orsaker till nytänkandet. Likväl ser fortfarande många brasilianare hellre att man bjuder på frejdig anfallsfotboll och förlorar med 4–5 än ett defensivt spel där man gnetar till sig en 1–0-seger. Många i Brasilien är oroade över att man anpassat sig för mycket till det europeiska spelet där man menar att den individuella skickligheten ofta får stå tillbaka för kollektivet.
1998–2002: VM-silver och VM-guld nummer fem
I första matchen i VM i fotboll 1998 vann Brasilien mot Skottland med bara 2–1 (1–1) efter att Skottland hade gjort ett självmål. I nästa match spelade man bort Marocko med 3–0. I nästa match förlorade Brasilien överraskande med 1–2 (0–0) mot Norge. I åttondelsfinalen vann man över Chile med 4–1. I kvartsfinalen mot Danmark vann Brasilien med 3–2 i en av VM:s bästa matcher. I semifinalen mötte Brasilien Nederländerna och vann med 4–2 på straffar sedan Cocu och R. de Boer från Nederländerna bränt sina straffar. I finalen förlorade Brasilien tungt mot Frankrike med 0–3.
Under VM-kvalet till turneringen 2002 hade man stora problem och var länge nära att inte kvalificera sig. Under kvalspelet användes tre tränare. Inför turneringens start hörde Brasilien inte till favoriterna. Väl i slutspelet föll alla pusselbitar på plats under ledning av den nye tränaren Luiz Felipe Scolari. En skadeförföljd Ronaldo Luís Nazário de Lima blev skyttekung med 8 mål med stor hjälp av Rivaldo (Världens bäste 1999) och Ronaldinho (Världens bäste 2005) och tillsammans utgjorde de trion "Tre R". I finalen mötte man för första gången i VM Tyskland och vann med 2–0, båda målen av Ronaldo. Lagkaptenen Cafu, som ersatte skadade Émerson, fick äran att lyfta VM-pokalen.
2003: Confederations Cup
Vinsten i VM gav en plats i Fifa Confederations cup 2003. Brasilien hamnade i grupp B med blivande finalisterna Kamerun, USA och blivande bronsmedaljörerna Turkiet. I första matchen mot Kamerun förlorade Brasilien med 0–1 efter mål i slutet av Samuel Eto'o. I andra matchen mötte man USA och Adriano blev hjälte för Brasilien efter ha gjort matchens enda mål. Nästa match mot Turkiet blev spännande. Efter Adrianos mål i 23:e minuten kvitterade Turkiets Gökdeniz Karadeniz till 1–1 i 53:e minuten. Okan Yilmaz gjorde sedan 1–2 till Turkiet i 81:a minuten. Ronaldinho blev utvisad på övertid men Alex räddade en poäng till Brasilien genom att göra 2–2. Resultatet räckte inte och Brasilien åkte ut.
VM 2006 – oinfriade förväntningar
Inför det 18:e världsmästerskapet var förväntningarna på Selecao skyhöga hos såväl brasilianare som fans runt om i världen. Med megastjärnan Ronaldinho och andra världsspelare som Ronaldo, Kaká, Robinho, Roberto Carlos och Juninho Pernambucano ansågs tränaren Carlos Alberto Parreira av många förfoga över ett nästan oslagbart lag. Följaktligen var man klara favoriter att vinna VM och laget förväntades spela sambafotboll av högsta klass.
I kvartsfinalen blev blivande finalisterna Frankrike återigen för svåra som anförda av Zinedine Zidane vann med 1–0 efter att Brasilien knappt haft ett skott på mål under hela matchen. Fram till dess hade man visserligen vunnit alla sina matcher men utan att imponera. Av den utlovade sambafotbollen syntes inte mycket under turneringen och lagets alla stjärnor inklusive Ronaldinho anses ha underpresterat.
Att åka ut i kvartsfinal med ett lag som i förhand ansågs vara ett av de bästa brasilianska lagen någonsin blev en jättebesvikelse och laget sågs som det lag som låg bakom den kanske största motgången för Brasilien sedan förlusten mot Uruguay 1950. Brasilien förlorade kvartsfinalen mot Frankrike med 1–0.
VM 2010
Inför VM 2010 sågs Brasilien som vanligt som en favorit. Efter att ha vunnit den Sydamerikanska kvalgruppen (bland annat slogs Argentina med 3–1 i kvalet) tog förbundskapten Dunga till VM i Sydafrika ett något otippat lag då han utelämnade flera spelare som nyligen gjort bra ifrån sig i ligaspel.[5] Ingen av superstjärnorna Ronaldo Luís Nazário de Lima, Ronaldinho och Roberto Carlos fick plats; Ronaldinho var dock uttagen som reserv.[6]
I själva VM:et vann de "Dödens grupp" med Portugal, Elfenbenskusten och Nordkorea. I åttondelsfinalen slog man ut ett offensivt Chile med 3–0 och i kvartsfinalen väntade Nederländerna som vunnit alla sina matcher dittills i turneringen. Brasilien var knappa favoriter inför matchen och när den väl börjat hade Holland knappt något att sätta emot. Redan efter knappt 10 minuter satte Robinho 1–0 till Brasilien och trots en mängd lägen stod det bara 1–0 i halvtid. Andra halvlek började med fortsatt brasiliansk dominans men efter knappa timmen spelad av matchen lade Nederländerna in ett inlägg som den brasilianska målvakten Júlio César gick ut för att boxa bort, men efter dålig kommunikation med backen Felipe Melo krockade de och bollen styrdes in i eget mål via Felipe Melo och det var kvitterat. Nederländarna fick ny energi av målet och ungefär en kvart senare gjorde de 2–1 efter hörna. Brasilianarna fick inte till så många kvitteringschanser, mycket eftersom Melo fått rött kort och utvisats bara några minuter efter Nederländernas ledningsmål. Förlusten var ett faktum och liksom 2006 åkte man ut redan i kvartsfinal.[7]
VM på hemmaplan 2014 – fiasko i semifinalen
2014 arrangerade Brasilien VM för andra gången och många på hemmaplan förväntade sig guld. Detta skulle hjälpa till att utradera minnena av VM-förlusten mot Uruguay knappt 64 år tidigare. Den stora stjärnan i laget var Neymar, lagets nummer 10 som förväntades leda laget till Brasiliens sjätte VM-guld. Farhågor fanns dock, hos åtminstone vissa experter, att offensiven var alltför beroende av att Neymar levde upp till förväntningarna. Centern Fred, Paulinho och Ramires var tre andra förväntade nyckelspelare. Kritik riktades mot att förbundskapten Luiz Felipe Scolari valde Júlio César som förstamålvakt.
12 juni 2014 inledde Brasilien VM-gruppspelet mot Kroatien, en match som man vann med 3–1. I den andra matchen spelade laget 0–0 mot Mexiko. I sista gruppspelsmatchen besegrades Kamerun med 4–1.
Sammantaget hade Brasilien inte imponerat under gruppspelet. I åttondelsfinalen var man nära att bli utslagen mot Chile, men man vann till slut efter straffsparksläggning. I kvartsfinalen besegrades Colombia med 2–1 efter stundtals mediokert spel. Segern blev också dyrköpt då Neymar fick en fraktur i en ryggkota. Lagkaptenen Thiago Emiliano da Silva drog också på sig en varning och var därmed avstängd inför semifinalen.
I semifinalen ställdes Brasilien mot blivande världsmästarna Tyskland. Stor oro fanns över hur man skulle klara sig utan Neymar och Thiago Silva, men många var ändå övertygade om en brasiliansk seger. Tyskland visade sig emellertid vara det överlägsna laget efter ett tidigt ledningsmål och fyra mål på sex minuter i mitten av första halvlek. Till slut vann Tyskland matchen med 7–1, den största förlusten någonsin för Brasilien i en VM-match och den största segermarginalen i en utslagsmatch i VM sedan Sverige 1938 besegrade Kuba med 8–0. Matchen är mer känd som Mineirazo.
Brasiliens resultat i samtliga VM-turneringar
- 1930 - utslagna i gruppspelet
- 1934 - utslagna i första matchen (åttondelsfinal)
- 1938 - brons
- 1950 - silver
- 1954 - kvartsfinal
- 1958 - guld
- 1962 - guld
- 1966 - utslagna i gruppspelet
- 1970 - guld
- 1974 - fjärde plats
- 1978 - brons
- 1982 - utslagna andra gruppspelet
- 1986 - kvartsfinal
- 1990 - åttondelsfinal
- 1994 - guld
- 1998 - silver
- 2002 - guld
- 2006 - kvartsfinal
- 2010 - kvartsfinal
- 2014 - fjärde plats
Anm. VM-turneringarna 1934 och 1938 var rena cupturneringar med direkt utslagning.
Sambafotboll
Begreppet sambafotboll används ofta i samband med Brasiliens herrlandslag i fotboll. Uttrycket syftar på att spela vackert, det vill säga att med diverse finter och tricks lura sin motståndare. De flesta sambaspelarna är från Brasilien men på senare år har fler från andra nationer dykt upp. Svenska spelare som kan nämnas är Nacka Skoglund, Roger Magnusson och Zlatan Ibrahimović. Några kända sambaspelare är Ronaldinho, Ronaldo, Robinho, Cristiano Ronaldo (från Portugal), Pelé och Romario.
Spelare
Nuvarande trupp
Följande spelare var uttagna till Copa América Centenario 3-26 juni 2016.
Kända spelare i det brasilianska landslaget
(Debutår inom parentes)
- 1940-talet: Zizinho (1942), Ademir (1945), Nílton Santos (1949)
- 1950-talet: Didí (1952), Djalma Santos (1952), Gilmar (1953), Garrincha (1955), Vavá (1955), Pelé (1957)
- 1960-talet: Gérson (1961), Carlos Alberto (1964), Jairzinho (1963), Rivelino (1965), Tostão (1966), Clodoaldo (1969)
- 1970-talet: Émerson Leão (1970), Zico (1971), Falcão (1976), Júnior (1979), Sócrates (1979)
- 1980-talet: Careca (1982), Dunga (1982), Bebeto (1985), Branco (1985), Romário (1987), Claudio Taffarel (1987), Aldair (1989)
- 1990-talet: Cafu (1990), Roberto Carlos (1992), César Sampaio (1993), Rivaldo (1993), Ronaldo Luís Nazário de Lima (1994), Dida (1995), Zé Roberto (1995), Emerson (1997), Ronaldinho (1999), Marcos (1999)
- 2000-talet: Gilberto Silva (2001), Kaká (2002), Robinho (2005), Adriano (2000), Alexandre Pato (2008), Neymar (2009)
Förbundskaptener
- Luiz Felipe Scolari
- Vanderlei Luxemburgo
- Carlos Alberto Parreira
- Telê Santana (1980–1982)
- Mário Zagallo
Lagkaptener
Noter
- ^ ”Men's Ranking”. Fifa. https://www.fifa.com/fifa-world-ranking/men. Läst 16 februari 2024.
- ^ Ekelund, Fredrik (2003-08). Sambafotboll. Ordfront Förlag. sid. 26. ISBN 9170370117
- ^ Ekelund, Fredrik (2003-08). Sambafotboll. Ordfront Förlag. sid. 31. ISBN 9170370117
- ^ Ekelund, Fredrik (2003-08). Sambafotboll. Ordfront Förlag. sid. 28. ISBN 9170370117
- ^ aftonbladet.se - Brasilien petar superstjärnorna
- ^ fotbollsvm2010.com - Dungas uttagning av Brasiliens VM-trupp är logisk
- ^ [1]
Litteratur
- Sambafotboll, Fredrik Ekelund
- RSSF archive
- Engelska Wikipedia
Externa länkar
- www.cbfnews.com
- (engelska) Rec. Sport. Soccer Statistics Foundation - Brasiliens herrlandskamper i fotboll
- (engelska) Rec. Sport. Soccer Statistics Foundation - Brasiliens inofficiella herrlandskamper i fotboll
| ||||||||||||||||||||||||||||
| ||||||||