Bred binnikemask

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Bred binnikemask
Diphyllobothrium latum
Diphyllobothrium latum
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djurriket
Animalia
Stam Plattmaskar
Platyhelminthes
Klass Bandmaskar
Cestoda
Ordning Pseudophyllidea
Familj Diphyllobothriidae
Släkte Diphyllobothrium
Art Bred binnikemask
D. latum
Vetenskapligt namn
§ Diphyllobothrium latum
Auktor Linnaeus, 1758
Hitta fler artiklar om djur med

Bred binnikemask eller fiskbinnikemask, Diphyllobothrium latum, är en parasitisk bandmask med bland annat människan och björnen som värd. Masken är platt, vit eller gulaktig och liknar ett en centimeter brett band med leder, avsmalnande mot huvudändan. Den blir ofta över 4 meter lång. En av de längsta man hittat var av feminin typ och var 24 meter lång. Ända upp till 12 individer har påträffats hos samma bärare, sammanlagt 110 meter.

Hos människan lever den i tarmen som parasit vilket hos den drabbade kan medföra avmagring och anemi (blodbrist). Dess längd kan uppgå till en bit över 20 meter och den kan leva i 10 år. En infekterad människa behandlas numera med preparatet niklosamid, tidigare med extrakt på roten av ormbunken Dryopteris filix mas.

Den breda binnikemaskens livscykel omfattar tre värdorganismer: djurplankton, fisk och till sist ryggradsdjur, oftast fåglar. Förstadiet kallas för dynt. Denna förekommer som halvgenomskinliga blåsor hos värddjuret. När fisk, framför allt arterna gädda, abborre, lake och gärs, äter smittat djurplankton, infekteras även de. Larverna, som utvecklas hos värdfisken, kan sedan påträffas i fiskens alla organ liksom i dess muskulatur. Om insjöfisk, och i synnerhet de ovan nämnda arterna, inte upphettas eller fryses tillräckligt innan de förtärs av människor eller andra fiskätande ryggradsdjur finns risk för binnikemaskinfektion. Hos den sista värdorganismen blir masken könsmogen, varefter den lägger ägg som med avföringen når vatten där de äts av djurplankton.

Binnikemasken sprids endast via insjöfisk, ty det planktondjur som krävs för livscykeln saknas i salt vatten. Bandmasken var till omkring 1970 speciellt vanlig i Finlands östra delar, där befolkningen brukade äta gravad gädda. Maskinfektionen har därefter starkt minskat på grund av kampanjer "ät inte rå fisk". Denna bandmask, men inte ens närbesläktade arter, tar upp stora mängder vitamin B12 ur värdens tarminnehåll och förorsakar brist på detta vitamin hos bäraren. Är bristen djup, uppstår så kallad megaloblastisk anemi, morfologiskt identisk med perniciös anemi. Speciellt finländska forskare har studerat denna anemi.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Bonsdorff, Bertel von: Diphyllobothriasis in Man. Academic Press, London, 1977