Bret Harte

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Porträtt av Bret Harte - oljemålning av John Pettie (1884)

Francis Bret Harte född 25 augusti 1836 i Albany, New York, död 5 maj 1902 i London, var en amerikansk författare och journalist.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Harte stammade från en köpmansfamilj med brittiskt-holländskt och judiskt påbrå. Som 18-åring följde han sin familn till Kalifornien, där han efter vartannat var verksam som diligensvakt, apotekare, sättare, guldgrävare, skollärare, samt en tid redaktör för veckotidningen The Californian. Den stora guldrushens vildaste tid var just slut och lugnare tider började inträda, men hans upplevelser blev vilda nog. Bland annat var han en gång som vikarierade redaktör för ett landsortsblad nära att bli lynchad av ett antal guldgrävare, sedan han i en ledare påtalat en av dem iscensatt indianmassaker. Han innehade därefter en tjänst i lantmäteristaten, var en tid sekreterare i det kaliforniska myntverket och innehade en professur i modern litteratur vid statsuniversitetet, något som banade väg för honom som författare.[1]

Han debuterade 1867 med en diktsamling, The lost galleon and other tales, och en samling skisser och berättelser, bland annat första serien av hans berömda parodier Condensed novel. Snabbt berömd som guldgrävarlandets epiker, åstadkom han 1870 sitt livs största folkliga succé med det humoristiska poemet Plain language from truthful James, som gjorde honom berömd i hela USA. Kort därefter flyttade han till New York, slösaktig, hjälpsam och opraktisk kämpade han där, trots en alltmer våldsamt uppdriven produktion med ständigt försämrade affärer och räddades endast från personlig konkurs genom den av vänner utverkade posten som amerikansk konsul i Krefeld i Tyskland 1878.[1]

Snart förflyttades han till Glasgow, och slog sig därefter ned i Storbritannien för gott. Han den förståelse han här mötte sporrades han till en förnyad litterär verksamhet och skrev under de två sista decennierna av sitt liv bosatt i London många av sina främsta verk. Harte har som poet åstadkommit flera betydande verk, men det är främst genom sina noveller han blev berömd. Hans enda roman, Gabriel Conroy (2 band, 1876) är närmast ett misslyckande. Som novellförfattare hör han till 1800-talets främsta. Bland hans noveller, som uppgår till ett 30-tal märks främst Tales of the argonauts (1875), Flip (1882), In the carquinez woods (1883), Snowbound at Eagle's (1886), Cressy (1889) och Colonel Starbottle's client (1892).[1]

Bibliografi (utgivet på svenska)[redigera | redigera wikitext]

  • Två berättelser 1874
  • Melissa 1874
  • Guldgräfvarens dotter 1874
  • Koncentrerade romaner 1875
  • Gabriel Conroy 1876
  • Thankful Blossom 1877
  • En grufhistoria 1879
  • Skildringar från San Francisco 1880
  • Den stora Deadwoodhemligheten 1881
  • Skizzer från guldsökarnes land 1883
  • I ensliga skogen 1884
  • Cressy 1889
  • Skizzer och berättelser 1873-1889
  • Ödemarkernas barn 1890
  • Maruja 1890
  • Öfverste Starbottle och hans klient samt andra berättelser 1893
  • Herrskapet Harkutt 1893
  • Clarence 1897
  • Kaliforniaonkeln 1904
  • Ringen och andra noveller 1908
  • I Sierra Nevada 1909
  • Barkers tur 1909
  • Susy 1911
  • Äventyrareblod 1912
  • Postmästarefrun 1912
  • Brunnens hemlighet 1913
  • En Kaliforniens dotter 1913
  • Utan namn 1914
  • Francisca 1916
  • Revolutionsgeneralen 1918
  • Sovande vattnet 1924
  • Clarence Brants fiende 1924
  • Barnen från prärien 1929
  • Guldgrävarhistorier 1937

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Carlquist, Gunnar (red.) (1932). Svensk uppslagsbok. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB:s förlag, band 12 s. 700-701.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]