Bret Harte

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Bret Harte, porträtt (oljemålning) av John Pettie (1884).

Francis Bret Harte, född 25 augusti 1836 i Albany, New York, död 5 maj 1902 i London, var en amerikansk författare och journalist.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Harte stammade från en köpmansfamilj med brittiskt-holländskt och judiskt påbrå. Som 18-åring följde han sin familn till Kalifornien, där han efter vartannat var verksam som diligensvakt, apotekare, sättare, guldgrävare, skollärare, samt en tid redaktör för veckotidningen The Californian. Den stora guldrushens vildaste tid var just slut och lugnare tider började inträda, men hans upplevelser blev vilda nog. Bland annat var han en gång som vikarierade redaktör för ett landsortsblad nära att bli lynchad av ett antal guldgrävare, sedan han i en ledare påtalat en av dem iscensatt indianmassaker. Han innehade därefter en tjänst i lantmäteristaten, var en tid sekreterare i det kaliforniska myntverket och innehade en professur i modern litteratur vid statsuniversitetet, något som banade väg för honom som författare.[1]

Han debuterade 1867 med en diktsamling, The lost galleon and other tales, och en samling skisser och berättelser, bland annat första serien av hans berömda parodier Condensed novel. Snabbt berömd som guldgrävarlandets epiker, åstadkom han 1870 sitt livs största folkliga succé med det humoristiska poemet Plain language from truthful James, som gjorde honom berömd i hela USA. Kort därefter flyttade han till New York, slösaktig, hjälpsam och opraktisk kämpade han där, trots en alltmer våldsamt uppdriven produktion med ständigt försämrade affärer och räddades endast från personlig konkurs genom den av vänner utverkade posten som amerikansk konsul i Krefeld i Tyskland 1878.[1]

Snart förflyttades han till Glasgow, och slog sig därefter ned i Storbritannien för gott. Han den förståelse han här mötte sporrades han till en förnyad litterär verksamhet och skrev under de två sista decennierna av sitt liv bosatt i London många av sina främsta verk. Harte har som poet åstadkommit flera betydande verk, men det är främst genom sina noveller han blev berömd. Hans enda roman, Gabriel Conroy (2 band, 1876) är närmast ett misslyckande. Som novellförfattare hör han till 1800-talets främsta. Bland hans noveller, som uppgår till ett 30-tal märks främst Tales of the argonauts (1875), Flip (1882), In the carquinez woods (1883), Snowbound at Eagle's (1886), Cressy (1889) och Colonel Starbottle's client (1892).[1]

Bibliografi (utgivet på svenska)[redigera | redigera wikitext]

  • Skizzer och berättelser (översättning Anna Hamilton-Geete, Hæggström, 1873-1874, 1880; Beijer, 1886, 1889)
  • Två berättelser (översättning F. Lund, Müller, 1874)
  • Melissa (översättning R. Blumenberg, Wiström, 1874)
  • Guldgräfvarens dotter: berättelse från Californien (anonym översättning, St. Paul, Minn., 1874)
  • Koncentrerade romaner (Condensed novels) (anonym översättning?, Stockholm: Centraltr., 1875)
  • Gabriel Conroy (översättning M. A. Goldschmidt, Seligmann, 1876)
  • Thankful Blossom: Berättelse från amerikanska frihetskriget 1779 (anonym översättning?, Bonnier, 1877) (översättning Mathilda Drangel, Weijmer, 1908) (Miss Blossom, översättning Göte Bjurman, Nordiska förlaget, 1912)
  • En grufhistoria (anonym översättning?, Beijer, 1879)
  • Skildringar från San Francisco: skizzer (anonym översättning?, H. Lindgren, 1880)
  • Den stora Deadwoodhemligheten (översättning A. Rundberg, Göteborg: Handelstidningen, 1881)
  • Skizzer från guldsökarnes land (anonym översättning?, Askerberg, 1883)
  • I ensliga skogen: Kalifornisk berättelse (In the Carquinez woods) (anonym översättning?, Askerberg, 1884)
  • Cressy (anonym översättning?, Seligmann, 1889)
  • Ödemarkernas barn (anonym översättning?, Bille, 1890)
  • Maruja (Maruja) (anonym översättning?, C. A. V. Lundholm, 1890)
  • Förmyndare och myndling (anonym översättning?, Svenska Familj-journalen, 1891)
  • Öfverste Starbottle och hans klient samt andra berättelser (översättning Johannes Granlund, Adolf Johnson, 1893)
  • Herrskapet Harkutt (A first family of Tasajara) (översättning Hedvig Indebetou, Hökerberg, 1893)
  • Clarence: en episod ur det nordamerikanska kriget (översättning Johannes Granlund, Adolf Johnson, 1897)
  • Koncentrerade romaner: nya burlesker (översättning Hanna Flygare, Geber, 1902)
  • Kaliforniaonkeln (anonym översättning?, Helsingfors-posten, 1904)
  • Ringen och andra noveller (översättning Alfred Lindqvist, Svithiod, 1908)
  • I Sierra Nevada: romantisk skildring ur nybyggarelifvet i Kalifornien (anonym översättning?, Fröléen, 1909)
  • Barkers tur (översättning Hedvid Indebetou, Svithiod, 1909)
  • Susy (anonym översättning?, Åhlén & Åkerlund, 1911)
  • Äventyrareblod (översättning Oscar Nachman, Holmquist, 1912)
  • Postmästarefrun och andra berättelser (The Postmistress of Laurel Run) (översättning Max Aller, Nordiska förlaget, 1912)
  • Brunnens hemlighet (översättning Hedvid Indebetou, Svithiod, 1913)
  • En Kaliforniens dotter (översättning Hedvid Indebetou, Svithiod, 1913)
  • Utan namn (översättning Oscar Nachman, Holmquist, 1914)
  • Francisca (översättning A. Berg, Holmquist, 1916)
  • Revolutionsgeneralen: roman från Mexicos frihetskamp (anonym översättning?, Nutiden, 1918)
  • Sovande vattnet (anonym översättning?, Nutiden, 1924)
  • Clarence Brants fiende (anonym översättning?, Lindström, 1924)
  • Barnen från prärien (efter översättnig av Hedvig Indebetou bearbetad för barn av Aline Cronhielm, Folkskolans barntidning, 1929)
  • Guldgrävarhistorier (översättning Vilgot Hammarling, Åhlén & söner, 1937)

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Carlquist, Gunnar (red.) (1932). Svensk uppslagsbok. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB:s förlag, band 12 s. 700-701.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]