Tidningsformat
 |
Den här artikeln saknar källhänvisningar och kan därför inte verifieras. (2010-11) Förbättra artikeln genom att lägga till pålitliga källor (fotnoter). Information som inte verifieras, blir ifrågasatt och kan tas bort. Diskutera på diskussionssidan. |
Tidningar trycks i olika tidningsformat. Sedan mitten av 1990-talet har många dagstidningar gått ifrån de större formaten Broadsheet och Helformat till tabloidformat, tidigare huvudsakligen använt av kvällstidningar som då ofta refererades till som just tabloidpressen. De stora tidningsformaten är ett resultat av en skattereform i Storbritannien på 1700-talet, där beskattningen ökade linjärt med antalet sidor tidningarna hade. Formatet Berliner är från kejsartidens Tyska postväsende, som bestämde formatet för landets tidningar. Halvberliner är anpassat efter Postens format för ovikta brevlådeförsändelser. När tidningar trycks får man först ut arken i råformat som oftast skärs ned till formatstorleken man önskar.
[redigera] Exempel på vanliga tidningsformat
Är inget exakt format, utan kan variera mellan olika tryckerier. Exempel på broadsheetformat är 385 x 560 mm med en tryckyta på 360 mm + 12 mm bunt x 524 mm.
Vanligt helformat är 385–410 x 560 mm och används av de stora morgontidningarna.
Är inget exakt format, utan kan variera mellan olika tryckerier. Exempel på tabloidformat är 280 x 385 mm med en tryckyta på 252 mm + 10 mm bunt x 360 mm.
Falsad tabloid, det vill säga tabloidformat vikt på mitten. Formatexempel: Renskuret: 188 x 260 mm. Utfallande: 175 x 255 mm. I bunten finns en limsträng på cirka 1–2 mm. Klamring kan också förekomma 18 mm.
En skuren tabloid, där råformatet 280 x 385 mm har skurits ned till vanligtvis 250 x 350 mm.
Refererar till ett sexspaltigt tabloidformat (till skillnad från normalt femspaltiga). Vanligt format är 315 x 470–490 mm. Limhäftas.
235 x 315 mm. Det minsta tidningsformatet. Klammerhäftas.
Vanligaste formatet på exempelvis fack- och specialtidningar är 190–225 x 280–300 mm.
