Brottsprovokation

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Brottsprovokation är en metod för polis att eftersöka och avslöja brott eller brottsling, till exempel genom att agera som köpare av kriminella tjänster eller genom att medverka till brottet (se också concursus necessarius). Om polisen tagit initiativ till brottet - så är det en klar brottsprovokation.

I Sverige är polisens möjligheter att använda sig av brottsprovokation inte lagreglerade, men det är ändå klart att det inte är tillåtet.[källa behövs] I flera andra rättsordningar har polis rätt att använda sig av metoden i vissa fall.[källa behövs] Ett exempel på när brottsprovokation inte var tillåten, vilket fick till följd att de åtalade frikändes, är NJA 2007 s 1037.[1] Högsta domstolen ansåg att de tilltalades rätt till en rättvis rättegång hade blivit oåterkalleligen undergrävd. Det fanns därför inte förutsättningar för att åtala och döma dem för de aktuella häleribrotten.

År 2003 föreslog ombudsmannen mot etnisk diskriminering, Margareta Wadstein, att provocerande metoder skulle få användas för att bevisa diskriminering. Folkpartisten Torkild Strandlund stödde detta förslag med hänvisning till att det finns svåra brott som kräver nya brottsbekämpningsmetoder.[2] I riksdagsmotionen 2012/13:Ju385 föreslog riksdagsledamoten Kent Ekeroth att möjligheten att införa brottsprovokation skulle införas.[3]

Bevisprovokation är en liknande metod använd av polis och andra myndigheter, där man konfronterar en misstänkt brottsling för att få fram bevis för tidigare begångna brott.[4]

Skolexemplet på bevisprovokation att en civilklädd polis agerar som köpare av droger och låter en säljare visa upp varan. Då griper polisen säljaren för innehav.

Skillnaden mot brottsprovokation är att man inte försöker få den misstänkta att begå ett nytt brott. Om drogförsäljaren först kontaktar polisen och erbjuder försäljning, är det en klar bevisprovokation att vänta tills varan kommit fram innan försäljaren grips. Om däremot polisen tagit initiativ till försäljningen och försäljaren inte har några droger på lager men - enbart på grund av polisens uttalade önskan - aktivt skaffar sig drogen för att kunna sälja den, så är det en klar brottsprovokation. Det finns många oklara gränsfall.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ https://lagen.nu/dom/nja/2007s1037
  2. ^ SR.se 14 april 2003: Brottsprovokation bör tillåtas, läst 13 oktober 2014
  3. ^ Motion 2012/13:Ju385: Inför brottsprovokation, läst 13 oktober 2014
  4. ^ Lawline.se 16 april 2006: Brottsprovokation, läst 13 oktober 2014

Litteratur[redigera | redigera wikitext]