Brucin
Från Wikipedia
| Brucin | |
| Systematiskt namn | 2,3-Dimetoxistryknin |
|---|---|
| Övriga namn | 10,11-Dimetoxistryknin |
| Kemisk formel | C23H26N2O4 |
| Molmassa | 394,46 g/mol |
| CAS-nummer | 357-57-3 |
| SMILES | COC1=C(C=C2C(=C1)[C@]34C CN5[C@H]3C[C@@H]6[C@@H]7 [C@@H]4N2C(=O)C[C@@H]7OCC=C6C5)OC |
| Egenskaper | |
| Löslighet (vatten) | 0,8 g/l (20 °C) |
| Smältpunkt | -176 °C |
| Faror | |
| Huvudfara | Inandning, förtäring, hudkontakt |
| LD50 | 1,0 mg/kg |
| SI-enheter & STP används om ej annat angivits | |
Brucin är en besk alkaloid nära besläktad med stryknin. Brucin kan påträffas i vissa växter, mest kända är rävkaketrädet och ignatiusbönan, och är 40 gånger mindre giftigt än stryknin.
Ämnet bildar färglösa kristalltavlor, som är lättlösliga i alkohol och eter men sämre i vatten och har användning inom medicinen,[1] samt för denaturering av alkohol.
Källor [redigera]
- ^ Meyers varulexikon, Forum, 1952
Säkerhetsdatablad Brucin, Fisher Scientific A
Externa länkar [redigera]
- Brucine, INCHEM.org