Bruk

För andra betydelser, se Bruk (olika betydelser).

Bruk avser ursprungligen verksamheter i Sverige som utvinner och förädlar råvaror. Ordet bruk betecknar en del av en gård (jordbruk) som brukas som en självständig enhet med produktion av jordbruksprodukter (spannmål och dylikt), men tidigare användes ordet också om enheter på gården som höll på med till exempel produktion av järnmalm (mineralutvinning och annat). Förädlingen däremot, såsom hammare och dylikt, fick bara sättas upp med kungligt (statligt) tillstånd. På samma sätt förhöll det sig med bergverk, hyttor var tillståndspliktiga.

Många av bruken hade under 1800-talet ändrat sina produktionsmetoder så att de blev föregångare för ett industriellt tillverkningssätt. På 1890-talet organiserades många bruk om till aktiebolag men behöll ofta "bruk" som en del av namnet. Detta fick till följd att vi i dag ofta använder termen om dominerande industriföretag på mindre orter, så kallade brukssamhällen. Bruken har spelat en viktig roll i svensk historia bland annat som leverantörer av exportgods men även socialt genom den så kallade bruksmentaliteten.

Historia

Sveriges tidiga industrialisering byggde på naturresurser såsom järnmalm, skog och vattenkraft. De första industrierna, bruken, lokaliserades direkt till produktionsplatsen, ofta långt från äldre städer och tätbebyggelse. Bruken fungerade länge som stora självhushåll, där det mesta man behövde för produktion och överlevnad producerades lokalt. En grundförutsättning för många bruks lokalisering var tillgången till energi i form av vattenkraft.

De äldsta, småskaliga järnbruken drabbades under 1800-talet av överlägsen konkurrens från större industrier. I många fall skiftade verksamheten från järnframställning till produktion av papper, massa eller glas (det senare särskilt i Glasriket i Småland, där mer än 100 glasbruk grundats sedan sent 1800-tal och fjorton ännu var i drift år 2006).

Under 1900-talets sista decennier tvingades många av de kvarvarande bruken dra ner på produktionen eller helt lägga ned driften. På grund av bruksorternas stora beroende av en arbetsgivare och den svaga entreprenörsandan, i betydelsen att få startade egna nya företag, har samhällena ofta drabbats hårt i form av hög, långvarig arbetslöshet. Till bilden av de gamla bruken hör också att ledningen för vissa av de gamla bruken, direkt eller indirekt, länge motarbetade uppkomsten av nya småföretag som kunde konkurrera om arbetskraften. Det finns exempel på torparkontrakt som gällde ända till mitten av 1930-talet som uttryckligen förbjöd torparen att upplåta bostad till någon som inte är anställd på bruket eller använda någon del av torpet för en bifirma. 2000-talet har präglats av motsatsen. De kvarvarande bruken har letat efter möjligheter att ersätta fast anställda med köp från underleverantörer.

Den så kallade bruksandan har också haft positiva sidor med en stark tillhörighet, yrkesstolthet och lokal utveckling av kompetens och ny teknik. Ett fåtal bruk som överlevt har utvecklats till företag som är världsledande inom sin specialitet, som till exempel; Gränsfors Bruk i byn Gränsfors i Hälsingland eller Åkers Sweden i Åkers styckebruk.

Källor

Silvbergs pensionärscirkel: Torp och torpare i Silvberg

Kända bruksbygder

Värmlands järnbruk
Norrlandskustens träindustrier, särskilt Medelpad
Glasriket i Kronobergs och Kalmar län
Textilindustrierna i Säveåns dalgång i Västergötland
Bergslagen
Upplands vallonbruk
Bruksindustrin i Västerbotten

Se även