Brun barkbock

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Brun barkbock
Arhopalus rusticus 1231094.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Leddjur
Arthropoda
Understam Sexfotingar
Hexapoda
Klass Insekter
Insecta
Underklass Bevingade insekter
Pterygota
Ordning Skalbaggar
Coleoptera
Underordning Allätarbaggar
Polyphaga
Familj Långhorningar
Cerambycidae
Underfamilj Spondylidinae
Släkte Arhopalus
Art Brun barkbock
A. rusticus
Vetenskapligt namn
§ Arhopalus rusticus
Auktor Fabricius, 1758
Hitta fler artiklar om djur med

Brun barkbock (Arhopalus rusticus) är en skalbagge i familjen långhorningar som huvudsakligen lever i tallskogar.

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Brun barkbock blir mellan 10 och 27 millimeter lång. Kroppen är långsmal och platt med brun eller brunsvart färg. Ögonen är påfallande stora och är behårade, vilket skiljer brun barkbock från den närstående arten kustbarkbock. Ögonen har ingen djup inskärning i framkanten som till exempel allmän barkbock har. Ett annat kännetecken är bakbenens tredje fotsegment som är djupt kluvet. [1]

Larv[redigera | redigera wikitext]

Larven blir högst 35 millimeter lång och har tre par ben. Det bakersta ryggsegmentet har två små kitintaggar.[1]

Levnadssätt[redigera | redigera wikitext]

Brun barkbock lever i barrskog, främst på tall i sällsynta fall även på gran. Larven lever i död ved, både i lågor och nära marken på stående träd. De attraheras också av brandskadade träd. Den vuxna skalbaggen är nattaktiv och påträffas från slutet av juni till slutet av augusti. De kan lockas till utomhusbelysning. Det tar mellan två och tre år innan larven är färdigutvecklad. Den förpuppas oftast i juni. Den vuxna skalbaggen lever i upp till 45 dagar trots att den inte intar någon föda. [1]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Brun barkbock förekommer ganska allmänt i hela Sverige utom i fjällen. Den finns även i Danmark, Finland och delar av Norge. Den finns i en stor del av Europa, Nordafrika, Mindre Asien och vidare österut genom Ryssland till Stilla Havet och Japan. [1]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Skalbaggar: Långhorningar Coleoptera:Cerambycidae. 2007. ArtDatabanken, SLU, Uppsala, ISBN 978-91-88506-62-7

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]