Brunand

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Brunand
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Adult hane.
Adult hane.
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Andfåglar
Anseriformes
Familj Egentliga andfåglar
Anatidae
Underfamilj Aythyinae
Släkte Aythya
Art Brunand
A. ferina
Vetenskapligt namn
§ Aythya ferina
Auktor Linné, 1758
Synonymer
  • Anas ferina Linné, 1758
  • Nyroca ferina
  • Aristonetta ferina
Adult honfärgad individ i vinterdräkt fotograferad i december.
Adult honfärgad individ i vinterdräkt fotograferad i december.
Hitta fler artiklar om fåglar med

Brunand (Aythya ferina) är en and inom gruppen dykänder som häckar i palearktis.

Utseende och läte[redigera | redigera wikitext]

Brunanden mäter 42-49 cm och har ett vingspann på 67-75 cm.[2] Könen uppvisar stor könsdimorfism. Som adult har hanen röd iris och mörkgrå till svart näbb med ett tydligt gråblått band innanför näbbspetsen. Den har rödbrunt huvudet och hals, grå kroppssida och askgrå vingspegel, svart bröst och bakparti och blekt gråblå rygg som är vattrad med brunaktiga streck. Den adulta honan har på sommaren en genomgående mörkbrun och grå fjäderdräkt. Huvudet är brunt ofta med en ljusare fläck innanför näbbroten och ett ljust streck som sträcker sig från ögonvrån och bak ovanför kinden. På vintern är honans kroppssida och rygg vattrat grå. Honan har svart iris, ljus ring runt ögat, och mörkgrå näbb med ett mindre ljusare band innanför näbbspetsen, men detta band kan saknas hos vissa. I flykten syns de diffust grå handpennorna som har mörka kontrasterande spetsar.[2]

Brunanden är ganska tystlåten, hanens spelläte är ett karaktäristiskt vinande som klipps av med ett gällt efterslag, kan beskrivas som en rikoschetterande kula.

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

De nordliga populationerna är flyttfåglar.

Brunanden häckar i Europa och Asien österut till Japan. De nordliga populationerna är flyttfåglar och arten övervintrar så långt söderut som tropiska Afrika, Indien och Sydostasien. [3] De som häckar längre söderut är stannfåglar eller gör bara kortare förflyttningar för att undvika eventuellt hårt väder.[1]

Flest fåglar genomför höstflyttningen från sena september till november och honorna flyttar något senare än hanarna. Paren övervintrar inte på samma platser utan en majoritet hanar övervintrar längre norrut medan en majoritet honor övervintrar längre söderut.[1]

Förekomst i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Förr var brunanden ganska sällsynt i Sverige, men har sedan 1850-talet ökat som häckfågel. Det första häckningsfyndet konstaterades på Gotland och i Norrköpingstrakten. I mitten av 1970-talet beräknades det svenska beståndet uppgå till cirka 5.000 par. Brunanden har därefter minskat i antal och idag uppskattas det häcka cirka 1.000 par i Sverige. Som häckfågel påträffas den idag främst på Gotland, Öland, i Östergötland och Uppland. Varför den minskat i antal är oklart, men i och med att arten gärna häckar kring skrattmåskolonier, och de i sin tur har minskat, kan vara en orsak.[källa behövs]

De flesta fåglar flyttar kring september-oktober till Danmark eller västra Europa. Många övervintrar dock i södra Sverige, och uppehåller sig mest i söt- eller brackvatten, så länge det är isfritt. Flyttfåglarna anländer i mars – april.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Biotop[redigera | redigera wikitext]

Brunanden behöver stora och näringsrika öppna vatten med ett djup på max sex meter. Den behöver rikligt med makrofyter som växer under ytan och omgivande växtlighet som sticker upp över ytan. Den häckar i sjöar med salthaltig, bräckt eller färskt vatten men även i sodasjöar, våtmarker eller långsamrinnande floder. Den föredrar inlandsvatten men kan drivas ut till kusten, som skyddade vikar på grund av frost eller annat hårt väder. Under vintern förekommer den i liknande biotoper som på sommaren och på samma sätt kan den tvingas ut till kusten vid hårt väder. Vintertid samlas ofta flockar vid vikar och dammar där varmt vatten släpps ut från industrier och dylikt.[1]

Häckning[redigera | redigera wikitext]

En hona och hane fotograferade i januari.

Boet består av en fördjupning eller grund skålform som skapats i ett tjock lager av växtmaterial. Antingen på land inom 10 meter från vatten, flytande i vattenbrynet på cirka 30 cm djup, gömt i tät strandvegetation som vass eller ovanpå flytande större mattor av vegetation. Under år med högt vattenstånd kan de även häcka på översvämmade fält, i starrtuvor eller under buskar.[1] Den häckar som enskilda par eller i löst sammanhängande mindre grupper.[1] Under häckningsperioden uppvaktas honan av flera hanar. Den lägger vanligtvis 8-10 ägg men kullar med 4-14 förekommer.[4] Äggen är blygrå till gulgröna och honan ruvar dem i 26-28 dagar.[4] Ungarna tas om hand av honan och de blir flygga efter 50-55 dygn.[4] Efter häckningsperioden ruggar de adulta och blir då flygoförmögna i 3-4 veckor.[1] Under denna ruggningsperiod och även vintertid kan de samlas i flockar på flera tusen fåglar.[1]

Föda[redigera | redigera wikitext]

Brunanden är en allätare som lever av frön, rötter och andra delar av vättenväxter såväl som vattenlevande insekter och larver, blötdjur, kräftdjur, maskar, groddjur och småfisk. Den är en dykand och betar vattenväxter från botten. Födosöket sker oftast på ett djup av 1-3 meter.[1]Vintertid kan de vara skymnings- och nattaktiva.[1]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d e f g h i j] BirdLife International 2012 Aythya ferina Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 2014-01-07.
  2. ^ [a b] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. Sid. 30-31. ISBN 978-91-7424-039-9 
  3. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, B.L. Sullivan, C. L. Wood, and D. Roberson. (2011) The Clements checklist of birds of the world, Version 6.6 (xls), <www.birds.cornell.edu/clementschecklist>, läst 2011-11-29
  4. ^ [a b c] Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]