Buganda

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Subnationellt kungadöme
Buganda
Buganda är det rödmarkerade området på kartan.
Bugandas flagga.
Land: Uganda
Folkmängd: 5.5 miljoner
Ledare: Ronald Muwenda Mutebi II

Buganda är det subnationella kungadöme i mellersta och södra delen av Uganda vars område Ganda-folket härstammar ifrån. Buganda är även det största kungadömet i landet med sina 5.5 miljoner invånare samt huvudstaden Kampala. Ganda-folket är den största etniska gruppen i Uganda och utgör 16.9% av landets befolkning. [1]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Buganda kallades för Muwaawa innan 1300-talet, då kungadömet formellt sett bildades av dess första kung (kabaka); Kato Kintu. Han gjorde sig till kung genom att via våld besegra fem klaner som höll till i området, och det sägs att han för att markera sin vinst brukade sova en natt i den besegrade ledarens säng. Hans blodlinje skulle dock komma att dö ut efter ungefär ett århundrade, och han efterträddes av Kimera Walusimbi som valdes av högt respekterade och uppsatta människor i kungadömet. Han skulle bli den första ledaren av många som senare kom att bidra till att kungadömet expanderade otroligt mycket, och detta ledde slutligen till att Buganda blev det största kungadömet i landet då det gick om Bunyoro i storlek efter flera strategiska insatser uträttade av en stark militär som främst gick ut på att blockera deras åtkomst till Viktoriasjön. När Bunyoro 1830 förlorade tillgången till sina saltgruvor kunde Buganda ta tillfället i akt och gå om dem som Ugandas största region [2]. Man började utveckla ett regeringssystem och allmänna lagar vilket ledde till att kungens roll blev svårare att definiera. [3] [4] Regentsystemet imponerade dock britterna som kom till Buganda under mitten av artonhundratalet [5]. Det gjorde att Buganda blev ett protektorat snarare än en koloni år 1892, trots att förhållandena skulle börja likna koloniala senare, vilket ledde till en kamp för självständighet. Detta skedde efter flera försök till att konvertera ledarna Muteesa I som var regenten då britterna först kom till Buganda, och sedan fick dem att lära hans folk att läsa och skriva, och hans son Mwanga I, till kristendomen. Britterna hade även kontroll över närliggande kungadömen, men människorna som levde där var mer tveksamt inställda till dem och således var deras inflytande mindre där.

Som kärnan i protektoratet utvecklades kungadömet Buganda ännu mera, utbildningens höga värde togs efter av britterna och institut för högre utbildning blev allt vanligare vilket resulterade i att Buganda vid Ugandas självständighet 1962 hade den högsta levnadsstandarden och läskunnigheten i landet. Utbildningen räknas fortfarande som någonting väldigt viktigt i Buganda och så sent som 2007 startades ett nytt statligt universitet som heter Muteesa I Royal University. Det som gör detta universitet nämnvärt är faktumet att kungen Ronald Muwenda Mutebi II själv står som överhuvud. [6]

Under självständighetsperioden avskaffades monarkin i Uganda då varken presidenten Idi Amin eller presidenten Milton Obote ville veta om några rivaler men år 1993 återinfördes kungadömet i Buganda och det har därefter fungerat som en konstitutionell monarki. Dock inte helt utan problem, då motsägelser mellan presidenten och konungen fortfarande sker med jämna mellanrum och då skapas ofta stor uppståndelse och vilda protester. [7]

Tronföljd[redigera | redigera wikitext]

Kung Muteesa I

När det talas om Bugandas kungar brukar man ofta börja med kabaka Muteesa I, och således inleda när Buganda blev ett brittiskt protektorat. Det finns många historier och myter kring dem kvar idag, Muteesa I sägs exempelvis ha haft 85 fruar [8] och det sägs att hans son, Mwanga II först blev vald till kung för att han tycktes vara en stark människa men sedan visade det sig att han hade ett svagt psyke och han föll in i ett väldigt ungdomligt beteende som inte upphörde förrän efter ett par år. Hans tid som regent skall ha varit oförutsägbar och våldsam, och han sägs ha låtit avrätta sin syster då hon konverterade till kristendomen. Detta gjorde många invånare upprörda, och i vilda protester tvingades han avgå för att ge plats åt sin äldre bror, Kiweewa, som kom att regera i sjuttiotvå dagar innan han blev ersatt och sedan avrättad av den tredje brodern, Kalema som konverterat till Islam. [9]

Mellan trettohundratalet till idag har Buganda haft ungefär 38 kungar (kabakas), siffrorna varierar något. Idag heter kungen Ronald Muwenda Mutebi II och han började regera 1993 då han tog över tronen från sin far efter uppehållet från 1969. 1884 upprättades en begravningsplats för alla kungar, vid namn Kasubi Tombs - men de förstördes nästan helt i en brand i mars 2010. Planer att bygga upp begravningsplatsen igen är idag aktuella. [10] [9]

Nummer Kung Ungefärlig tid på tronen
1 Kato Kintu 1200 - 1230
2 Chwa I 1230 - 1275
3 Kimera 1275 - 1330
4 Lumansi 1330 - 1350
5 Ttembo 1350 - 1360
6 Kigala 1360 - 1380
7 Kiyimba 1380 - 1400
8 Kayima 1415 - 1440
9 Nakibinge 1440 - 1490
10 Mulondo 1490 - 1510
11 Jemba 1510 - 1530
12 Ssuna 1530 - 1555
13 Sekamanya 1555 - 1590
14 Kimbugwe 1590 - 1610
15 Katerega 1610 - 1650
16 Mutebi 1650 - 1670
17 Juuko 1670 - 1682
18 Kayemba 1682 - 1690
19 Tebandeke 1690 - 1700
20 Ndawula 1700 - 1710
21 Kagulu 1710 - 1720
22 Kikulwe 1720 - 1740
23 Mawanda 1740 - 1760
24 Mwanga I 1760 - 1760 (9 dagar)
25 Namugala 1760 - 1770
26 Kyabagu 1770 - 1780
27 Jjunju 1780 - 1797
28 Semakokilo 1797 - 1814
29 Kamanya 1814 - 1832
30 Ssuna II 1832 - 1856
31 Muteesa I 1856 - 1884
32 Mwanga II 1884 - 1888
33 Kiweewa 1888 - 1888 (72 dagar)
34 Kalema 1888 - 1889
35 Mwanga II 1889 - 1897
36 Daudi Chwa 1897 - 1939
37 Muteesa II 1939 - 1969
38 Muteebi II 1993 - idag

Språk[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Luganda

Luganda, även kallat ganda, är det ursprungliga språket som talades i Buganda, och är fortfarande det språk som är vanligast efter engelskan. Det har utvecklats genom tal över århundraden. Luganda i skriven form har kommit senare, kring den andra hälften av artonhundratalet, genom inflytande från araber och européer. Luganda är en del av den så kallade Niger-Congo språkfamiljen och är tonalt, vilket betyder att ord kan betyda olika saker beroende på vilket tonläge det talas i. Luganda är rikt på metaforer och proverb. [11] [12]

Geografi[redigera | redigera wikitext]

Kungadömet Bugandas gränser drogs i och med The Uganda Agreement of 1900. I det beskrevs Bugandas geografiska läge detaljerat och sammanfattningsvis bestod det av att kungadömet avgränsades av Viktoriasjön åt syd, Nilen åt öst, Kyogasjön åt norr och Kafufloden åt nordväst. Åt väst gränsar Buganda till Isinguro, Kirihura, Kibale, Hoima och Masindi-distrikten. [13]

Klimatet är ett så kallat tropiskt klimat då det ligger vid ekvatorn. Temperaturerna skiljer sig mellan årstiderna, och kan ligga mellan 16 och 27 grader celsius, vilket betyder att det är varmt snarare än hett. Den genomsnittliga temperaturen är 24 grader. Temperaturerna på dagen är oftast ungefär 8 till 10 grader varmare än på natten, och regnnivåerna skiljer sig inte nämnvärt på något särskilt ställe i kungadömet utan är ganska jämt fördelade. Det sammanlagda årliga regnet brukar ligga mellan 900 - 2000 milliliter. Man brukar tala om en solsäsong och en regnsäsong. Regnsäsongen sker på vintern, och då regnar det mycket mer än på sommaren. [14] [15]

Det här är en lista på de arton län som officiellt befinner sig inom Bugandas gränser:

  1. Ggomba
  2. Butambala
  3. Kyaddondo
  4. Busiro
  5. Buddu
  6. Bulemeezi
  7. Ssingo
  8. Kyaggwe
  9. Bugerere
  10. Buweekula
  11. Mawogola
  12. Kabula
  13. Mawokota
  14. Kooki
  15. Ssese
  16. Buvuma
  17. Busujju
  18. Buluuli

Kultur[redigera | redigera wikitext]

Giftermål har traditionellt sett varit någonting som setts som väldigt viktigt i Buganda. En kvinna respekterades inte på samma sätt före ett giftermål som efter det, och en man ansågs inte vara hel förrän han hade gift sig. Faktum är att han ansågs som mer av en man desto flera fruar han hade. Polygami var ett vanligt förekommande fenomen, likaså bortgifte. Det var även lättare att skilja sig i Buganda än i andra delar av Uganda.

I Uganda är det vanligt att olika sorters danser utvecklas på olika geografiska platser, och i Buganda blev Bakisimba, Nankasa och Muwogola de populäraste danskombinationerna. De är danser som fokuserar sitt tema på låtens tempo och känsla, snarare än dess text, och tar ofta upp ämnen såsom kärlek, utbildning och sexualitet. Kvinnorna är ofta skylda med mycket kläder medan männen dansar utan tröja. Musiken som tillhör spelas på flera olika instrument, som exempelvis trummor, flöjter och xylofoner.

I den Bugandiska kulturen fruktade man ofta döden, då något liv efter detta inte var något man i regel trodde på. Döden var aldrig någonting som kunde ske naturligt, den orsakades av onda andar, häxor och trollkarlar. Häxdoktorer blev således vanligen anlitade efter ett dödsfall. Vid begravningsceremonierna var det viktigt att visa sorg för att inte misstänkas ha bidragit till att onda varelser gjort att personen avlidit. Begravningen skedde oftast efter ungefär en till fem dagar, och en sorgemånad, ibland längre än så, efter detta hölls oftast en fest som innehöll mycket mat, dans och sång - och var den avlidne överhuvud för en familj så valdes vid denna tillställning dess efterträdare. [16]

Klanväsendet är väldigt viktigt i Buganda, och de fem ursprungliga klanerna som fanns då Kato Kintu tog över området har idag expanderat till femtiotre stycken som alla har ett totem, som vanligen är ett djur, insekt eller en växt, men det kan även handla om andra saker. Exempelvis har Nvuma-klanen en pärla som totem. Klanerna kan delas in i fyra grupper utifrån när de historiskt sett flyttat till Buganda. [17] Här kommer en lista på alla klaner och dess tillhörande attribut:

De äldsta klanerna kallas för Nansangwa-klanerna och dit hör sex klaner till:

Lugave Myrkotte
Mmamba Lungfisk
Ngeye Svartvit guereza
Njaza Rörbock
Ennyange Kohäger
Fumbe Civett

Tretton klaner sägs ha kommit till mellan 1200 och 1400-talen, och de brukar kallas för klanerna som bildades under Kato Kintus period som konung.

Ekkobe Klätterväxt
Mbwa Hund
Mpologoma Lejon
Mpeewo Antilop
Namunoona Svartvit kråka
Ngo Leopard
Nonge Utter
Njovu Elefant
Nkejje Sprattus
Nkima Grön markatta
Ntalagnya Blå dykare
Nvubu Flodhäst
Nvuma Pärla

Den tredje vågen är accossierad med Kabaka Kimeras period som Bugandas konung. Dessa elva klaner är:

Bugeme
Butiko Svamp
Kasimba Genett
Kayozi Springråtta
Kibe Räv
Mbogo Afrikansk buffel
Musu/Omusu Gambiansk jättepåsråtta
Ngabi Buskbock
Nkerebwe Suncus zeylanicus
Nsuma Elefantfisk
Nseenene Gräshoppa

Sedan dess har tjugotvå nya klaner antingen immigrerat till Buganda eller skapats av högt uppsatta människor i landet. De brukar hänvisas till som de övriga klanerna och till dem hör dessa klaner till:

Abalangira
Babiito
Basambo
Baboobi
Kasanke Dubbelfoting
Kibuka Fink
Kinyomo Myra
Kiwere
Lukato
Mbuzi
Mpindi Ögonböna
Mutima Hjärta
Nakinsigne
Ndiga Får
Ndiisa Korg
Nnaali Grå krontrana
Njobe Bohorrörbock
Nkebuka Röd fink
Nkula Noshörning
Nsunu Kob
Nte Oxe eller ko
Nswaawswa Varan

Religion[redigera | redigera wikitext]

Majoriteten av människorna i dagens Buganda är starkt troende kristna, och det är en ganska jämn indelning mellan protestanter och katoliker. Ungefär femton procent av invånarna i Buganda räknas som muslimer. Dessa religioner har spridits i genom brittisk kolonialism och kringresande arabiska handelsmän.

Förr i tiden trodde dock många människor i Buganda på en religion som idag dött ut. Den kallades Balubaale och berättade om en andevärld som vi inte kan se med blotta ögat. Det troddes på väldigt många olika andar som alla hade en egen specialitet, de kunde inte allt för sällan vara förfäder till släkten. Exempelvis Nagawonye, som är regnets ande samt Kibuuka, som är en krigsgud. De mest vanliga andarna hade egna tempel som människor gick till för att be om olika saker - och även om denna tro inte finns kvar längre så lever fortfarande tankarna om förfädernas betydelse och att de kan vaka över en kvar. [12]

Sociala aspekter[redigera | redigera wikitext]

Gandafolket sägs vara stolta över sin egen kultur och varifrån de kommer. De sägs också vara väldigt gästvänliga mot de som vill förenas med dem men att det förekommer en viss överlägsenhet mot andra Ugandiska kulturer, detta skall ha kommit från när britterna kolonialiserade dem och gav dem en högre status än andra i Uganda. Deras sociala kultur präglas av artighet, vilket kan synas i faktumet att det är en norm att hälsa på människor man går förbi samt att kvinnor i regel niger när hälsningsfraser utbyts. När mat i Buganda skulle ätas satt traditionellt alla på en matta på golvet. Det var meningen att ingen fick lämna måltiden förrän alla ätit upp och förrän man sagt ”ofumye nnyo” som betyder tack till den som lagat maten, samt ”ogabude” till familjens överhuvud. [16]

Problematik kan uppkomma då kungens roll är väldigt högt värdesatt i Buganda, vilket gör det svårt när Bugandas kung och Ugandas regering inte håller med varandra. Detta gör att sociala motstridigheter ofta kan uppstå, och det är inte ovanligt med våldsamma protester. [18]

Ekonomi[redigera | redigera wikitext]

Gandafolket arbetade ursprungligen främst med jordbruk. Bananer, sötpotatis och bönor var vanligt precis som att man ofta ägde flera djur, exempelvis getter och kycklingar. [16] Något annat som varit vanligt i Buganda är olika former av hantverk eller tyger (exempelvis kläder eller gardiner) som skapas från bark, det har folk i kungadömet hållit på med länge, vissa källor säger att de hållit på med det i över 600 år. Man utvinner materialet från mutuba-trädet som är ett sorts fikonträd. När arabiska köpmän tog med sig bomull till landet blev denna sysselsättning allt ovanligare, och från att det oftast fanns åtminstone en verkstad i varje by började det långsamt dö ut - men på senare år har det blivit allt vanligare och mer uppskattat då det ses som en viktig del av Bugandas och Ugandas kulturella arv. [19] Processen brukar inledas med att man ser till att ha ett träd som är redo, vilket betyder att det måste vara starkt nog för att barken skall kunna rivas av utan att det dör. Man fortgår oftast med att hugga bort en del bark i botten och toppen av trädet, för att sedan göra en smal strimma mellan dem. Följer man strimman blir det lättare att avlägsna den inre barken (vilken är barken man vill åt) från trädet. Efter detta kan man linda in trädet i vävnaden man kan finna i bananträd, samt löven från bananträd för skydd så att det blir lättare för det att producera ett nytt lager bark för framtida användning. Slutligen brukar man koka materialet man utvunnit och avtunna det med en sort träklubba. Användningsområdena är många och de varierar mellan att fungera som kläder och andra sorters tyger, aktörer i sociala sammanhang, madrasser och det används även under begravningar - då kroppen lindas in i flera lager av materialet. [9]

Närheten till Viktoriasjön gjorde ursprungligen att människor samlades kring området som idag är Buganda. Det var väldigt bördig jord där, och det gjorde att bananer hade lätt att växa vilket till stor del hade en roll i vad som gjorde kungadömet rikt. Bananerna fungerade som primär föda när fisken i Viktoriasjön inte nappade - matoke är en sorts mosrätt tillagad på bananer som var och är väldigt vanlig, och löven från bananträden hade många användningsområden, exempelvis kunde de användas som tak till husen. Viktoriasjön fungerade även som handelsväg med närliggande områden, och det hjälpte kungadömet att växa och expandera. [2]

Många projekt för att stimulera Bugandas ekonomi finns. Exempelvis BUCADEF, en organisation som står för Buganda Cultural and Development Foundation. Den startades 1994 av kungariket Buganda och målet handlar om att hjälpa till att skapa en hållbar ekonomisk förbättring för kungarikets invånare samt en mer utvecklad välfärd. Detta görs genom exempelvis initiativ för mer rent vatten i landet, mikrokrediter, en bättre situation för kvinnor, hiv och aids-workshops samt stöd för jordbrukare. [20]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook/geos/ug.html
  2. ^ [a b] BBC - Lost Kingdoms of Africa, Series 2, Bunyoro & Buganda
  3. ^ http://www.buganda.or.ug/index.php/bugandas-heritage/origin-of-buganda
  4. ^ http://www.royalark.net/Uganda/buganda.htm
  5. ^ Perham, M. The Diaries of Lord Lugard: East Africa 1889-1892, vols 1-3, Evanston: Northwestern University Press, 1959
  6. ^ http://www.mru.ac.ug/
  7. ^ http://blog.svd.se/historia/2013/07/09/monarkier-i-republiker/
  8. ^ http://www.royalark.net/Uganda/buganda6.htm
  9. ^ [a b c] Inside the Kasubi Tombs - Senteza George, 30/09/09
  10. ^ http://whc.unesco.org/en/news/636
  11. ^ http://www.buganda.com/luganda.htm
  12. ^ [a b] http://www.everyculture.com/wc/Tajikistan-to-Zimbabwe/Baganda.html
  13. ^ http://www.buganda.com/buga1900.htm
  14. ^ http://www.buganda.or.ug/index.php/bugandas-heritage
  15. ^ http://en.climate-data.org/location/55725/
  16. ^ [a b c] People and cultures of Uganda - fourth edition, Fountain Publishers Kampala
  17. ^ http://ggwangamujje.com/content/docs/TheGandaClanSystem.pdf
  18. ^ http://www.geocurrents.info/geopolitics/troubled-times-in-the-kingdom-of-buganda-in-the-country-of-uganda
  19. ^ http://www.unesco.org/culture/intangible-heritage/40afr_uk.htm
  20. ^ http://www.buganda.or.ug/index.php/special-buganda-projects-other-links

Litteratur och källor[redigera | redigera wikitext]

  • Tumussime, James (ed) (2011) Peoples and Cultures of Uganda. Fountain publishers Ltd, Kampala. Uganda.
  • Senteza, George (2005) "Inside The Kasubi Tombs". Skimka Associates. Kampala. Uganda.