Bukfetma

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Bukfetma
Klassifikation och externa resurser
Kvinnan till vänster har timglasformad kropp, medan mannen till höger har bukfetma och äppelformad kropp.
ICD-10 E66
ICD-9 278
Stiliserade figuerar av män. Mannen till vänster är normalviktig. Ju längre till höger, desto större övervikt och större bukfetma. Bukfetma hos män korrelerar ofta med övervikt.

Bukfetma eller central obesitas, är en typ av fetma som orsakas av fettansamling runt organen i bukhålan och runt tarmarna (viskeralt fett). Bukfetma kan också definieras som ett stort midjemått, oavsett vad personen har för midja-höft-kvot och BMI.

Bukfetma kan ingå som symtom på metabolt syndrom samt ökar risken för högt blodtryck och typ 2-diabetes. Gränsen för bukfetma för kvinnor är ett midjemått över 80 eller 88 cm, och för män ett midjemått över 94 eller 102 cm. Bukfetma ökar risken för att dö av hjärt-kärlsjukdomar. Risken ökar innan personen uppnått gränsen för bukfetma.[1][2][3][4]

Bukfetma, kroppstyp och vikt[redigera | redigera wikitext]

Fetma har sedan lång tid visat sig korrelera starkt med att insjukna i, eller dö i förtid av, vissa sjukdomar, däribland hjärt-kärlsjukdomar, högt blodtryck och typ-2-diabetes. Nyare forskning har visat att midjemåttet är ett bättre sätt att bedöma risken, då dessa sjukdomar korrelerar med bukfetma, inte med kroppsvikt. Risken ökar redan när kvinnor har ett midjemått över 70 cm och män har ett midjemått över 90 cm, helt oavsett vilket BMI de har.[4] En kvinna med övervikt och timglasformad kropp men med ett midjemått under 70 cm, löper alltså inte samma risk som en person med äppelformad kropp med ett midjemått över 70 cm som är smalare än den förra.

Unga kvinnor med övervikt tenderar att ha kvar den timglasformade kroppen hon har som normalviktig, medan kroppsformen med stigande ålder tenderar att bli mer äppelformad med relativt sett större midjemått (mer bukfetma). Hos män finns, oavsett ålder, en stark korrelation mellan kroppsform och vikt med en ökad tendens till äppelform (bukfetma) med ökande vikt.[5] Det ökade midjemåttet som kvinnor får med stigande ålder tillskrivs som regel de sänkta östrogennivåerna, medan lägre midja-höft-kvot och större byst (timglasformad kropp) framför allt beror på höga nivåer östrogen och progesteron.[6]

Orsaker[redigera | redigera wikitext]

Höga värden av kortisol, som vid Cushings syndrom, leder till bukfetma.[7] Tillväxthormonbrist kan ge en kroppstyp med minskad muskelmassa och mer bukfetma.[8] Hos kvinnor kan det tyda på polycystiskt ovariesyndrom. I vissa fall kan bukfetman vara ett symptom på metabolt syndrom.

Eftersom placeringen av kroppsfett är relaterad till personens kön, har det länge antagits att könshormonerna spelar roll i uppkomsten av bukfetma. Länge antogs testosteron och dihydrotestosteron (DHT) orsaka tillståndet. Kvinnor med bukfetma antogs lida av hyperandrogenism. Dock verkar kvinnor med bukfetma ha låga nivåer DHT,[9] men forskningen angående andelen viskeralt fett och nivåer androgener hos kvinnor har också gett högst motstridiga resultat. Hos män däremot visar nyare forskning entydigt att bukfetma hänger samman med låga testosteronnivåer.[10] Metabolt syndrom, där bukfetma är ett kardinalsymtom, hos män har ett starkt samband med hypogonadism (dåligt fungerande könskörtlar).[11] Å andra sidan verkar östrogen skydda mot bukfetma,[12] då östrogen bland annat leder till ökad tendens till att ansamla underhudsfett (inte viskeralt fett).[13]

Hög frekvens bruna fettceller, vilka troligen aktiveras av katekolaminer, minskar troligen midjemåttet.[14]

Komplikationer[redigera | redigera wikitext]

Bukfetma hänger ihop med en rad olika sjukdomar, vilka nedsätter livskvaliteten eller kan vara direkt dödliga. Till den senare gruppen hör hjärt-kärlsjukdomar, högt blodtryck och typ 2-diabetes.

Män med bukfetma har färre och mindre rörliga spermier, och därför nedsatt fertilitet. Kvinnor med fetma kan få oregelbunden menstruation, och därför oönskat bli gravid, men i övrigt ger bukfetma sämre fertilitet också hos kvinnor.[15] Det är vanligare med fetma och bukfetma hos kvinnor som får bröstcancer, och detta ökar risken att cancern blir aggressiv.[16] Viskeralt fett, som kännetecknar bukfetma, ökar risken också för andra typer av cancer samt försämrar prognosen kraftigt, däribland tarmcancer och cancer i bukspottskörteln, i synnerhet om bukfetman ingår som symtom på metabolt syndrom.[17]

Behandling och förebyggande åtgärder[redigera | redigera wikitext]

Tyvärr är den svår att motverka och även svår att tvinga tillbaka, men med rätt kosthållning och med rätt typ av fysisk aktivitet går den att behandla. Bukfetma är dock mindre vanligt förekommande än underhudsfett runt magen, vilket är enklare att få bukt med.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ http://www.1177.se/Kalmar-lan/Tema/Halsa/Livsstil---att-andra-en-vana/Sa-bedomer-du-din-vikt/?ar=True
  2. ^ http://pingpong.ki.se/public/pp/public_courses/course07299/published/1364893250448/resourceId/8987674/content/infoweb/node-2592048/LT-IDEA.pdf
  3. ^ http://mesh.kib.ki.se/swemesh/brs_swe.cfm?Term=Bukfetma
  4. ^ [a b] Cerhan, James R., et al. "A Pooled Analysis of Waist Circumference and Mortality in 650,000 Adults." Mayo Clinic Proceedings. Vol. 89. No. 3. Elsevier, 2014.
  5. ^ Wells, Jonathan CK, Tim J. Cole, and Philip Treleaven. "Age‐variability in Body Shape Associated With Excess Weight: The UK National Sizing Survey." Obesity 16.2 (2008): 435-441.
  6. ^ Dixson, Barnaby J., et al. "Watching the hourglass." Human Nature 21.4 (2010): 355-370.
  7. ^ http://www.cushings-help.com/syndrome1.htm
  8. ^ Carroll, Paul V., et al. "Growth hormone deficiency in adulthood and the effects of growth hormone replacement: a review." The Journal of Clinical Endocrinology & Metabolism 83.2 (1998): 382-395.
  9. ^ Côté, Julie A., et al. "Circulating 5α-dihydrotestosterone, abdominal obesity and adipocyte characteristics in women." Hormone Molecular Biology and Clinical Investigation 12.2 (2012): 391-400.
  10. ^ Blouin, Karine, et al. "Effects of androgens on adipocyte differentiation and adipose tissue explant metabolism in men and women." Clinical endocrinology 72.2 (2010): 176-188.
  11. ^ Corona, Giovanni, et al. "Testosterone and Metabolic Syndrome: A Meta‐Analysis Study." The journal of sexual medicine 8.1 (2011): 272-283.
  12. ^ Faulds, Malin Hedengran, et al. "The diversity of sex steroid action: regulation of metabolism by estrogen signaling." Journal of Endocrinology 212.1 (2012): 3-12.
  13. ^ Brown, L. M., and D. J. Clegg. "Central effects of estradiol in the regulation of food intake, body weight, and adiposity." The Journal of steroid biochemistry and molecular biology 122.1 (2010): 65-73.
  14. ^ Wang, Qidi, et al. "Brown adipose tissue in humans is activated by elevated plasma catecholamines levels and is inversely related to central obesity." PLoS One 6.6 (2011): e21006.
  15. ^ Hammiche, Fatima, et al. "Body mass index and central adiposity are associated with sperm quality in men of subfertile couples." Human reproduction 27.8 (2012): 2365-2372.
  16. ^ Healy, L. A., et al. "Metabolic syndrome, central obesity and insulin resistance are associated with adverse pathological features in postmenopausal breast cancer." Clinical Oncology 22.4 (2010): 281-288.
  17. ^ Doyle, Suzanne L., et al. "Symposium 3: Obesity-related cancers Visceral obesity, metabolic syndrome, insulin resistance and cancer." survival 38 (2012): 41.